Osmanska imperiets uppgång och fall

Hur började det?

Osman I

Det Osmanska imperiet grundades i Anatolien, det som är Turkiet nu. Ledaren Osman I var inte adelsman själv men hade ledaregenskaper och blev kung över en blandning av kristna flyktingar från Bysans, muslimska bönder som flytt undan mongolerna och oliktänkande, som dervischerna, som ansågs ha fel tro enligt andra muslimer.

Det lilla kungariket ökade snabbt i yta. Osman använde sig av kavalleri och lärde sig mycket i utvalda strider mot Bysans trupper, ett av dåtidens viktigaste supermakter.

Vi i Sverige kallar det imperie som sakta växer fram för det Osmanska imperiet, efter Osman. I utländsk litteratur kallas det Ottomanska imperiet eftersom Osman uttalas "Uthman" på arabiska.

Konstantinopels fall

Det Osmanskka imperiet växte sig allt starkare. I samband med att de kristna började återta Spanien från muslimerna under 1400-talet flydde många muslimer och judar till det Osmanska riket, och med dem följde goda kunskaper om skjutvapen och kanontillverkning. Osmanerna tog till sig kunskaperna och blev mästare på att tillverka kanoner. Det var med hjälp av jättelika kanoner, tillverkade direkt vid slagfältet, som Osmanerna erövrade Konstantinopel (Istanbul nu) från Bysans 1453 och på det viset både raderade ut de sista resterna av det romerska riket, och blev ohotade härskare över Medelhavets inre del under lång tid efteråt.

Kanon som användes av osmanerna vid erövringen av Konstantinopel 1453

Osmanska imperiets storhetstid

Det osmanska imperiet när det var som störst

När det Osmanska imperiet var som störst sträckte det sig längs Afrikas kust i söder och ända upp till Österrike i norr. Genom erövringarna spreds den osmanska kulturen tillsammans med islam. Osmanerna var erkänt duktiga konstnärer, vetenskapsmän och dessutom kunniga i kirurgi och sjukvård. De osmanska städerna blev kulturella nav och besökare från det övriga Europa förvånades av hur utvecklade de var.

De osmanska ledarna byggde Topkapipalatset i Konstantinopel. Ett komplex av byggnader som innehöll allt från mottagningssalar till sultanens privata harem. Dessutom byggde de om de kristna kejsarnas palats till en moské, Hagia Sofia som än i dag räknas som en av världens vackraste byggnader.

Topkapipalatset till vänster, Hagia Sofia till höger

Osmanernas syn på andra religioner var förlåtande. Både judar, muslimer av olika varianter och kristna bodde i imperiet och kunde röra sig fritt inom det utan att trakasseras. Vissa grupper fick betala extra skatt och speciellt kristna var tvungna att ge bort söner till de osmanska sultanerna. Dessa blev sedan omvända till islam och utbildades till Janitsjarer, elitsoldater som dessutom fungerade som sultanens personliga livvakt.

Janitsjarer med bössor

Nedgången

1683 anföll osmanerna Wien, Österrikes huvudstad. Det var länge osäkert vem som skulle vinna, men när Polens kung ställde upp med förstärkningar mot det muslimska hotet besegrades den osmanska armén och hotet var undanröjt. detta var första gången osmanerna förlorade mot en europeisk stormakt och man räknar det osmansk imperiets nedgång från det tillfället.

Slaget om Wien 1683

Det fanns andra orsaker till nedgången. De europeiska stormakterna hade blivit allt mäktigare, de hade tagit till sig ny teknik, utvecklat eldvapen, fartyg, och annan teknologi. De hade tagit kolonier i resten av världen och blivit de imperier osmanerna var hundra år tidigare. Osmanerna däremot hade lutat sig tillbaka och inte insett vad det var som höll på att hända i världen runtomkring dem.

Under kommande århundrade tappade osmanerna land efter land till de andra stormakterna.

• 1798 tog Frankrike Egypten, Britterna tog det från fransmännen och behöll det sedan som koloni. Främst för att kunna lasta om varor mellan Medelhavet och Röda havet innan Suezkanalen hade grävts.
• 1830 gjorde Grekland uppror och fick sin självständighet från osmanerna.
• Vid Berlinkongressen 1878 bestämde stormakterna att Rumänien, Serbien och Bulgarien skulle vara fria stater.
• Vid samma kongress bestämde att Bosnien-Hercegovina skulle tillhöra Österrike-Ungern.

Serbien

Serbien var ett viktigt land för osmanerna. De hade erövrat det redan 1389 i samband med segern vid Kosovo Polje (Trastfältet). Serberna har alltid ansett att Kosovo är landets kulturella och historiska centrum och firar årsdagen efter förlusten varje år. Att Serbien blev fritt var ett hårt slag för osmanerna, speciellt som Ryssland lovade landet stöd om osmanerna skulle försöka återta det. Efter 1815, när Napoleon förlorade vid Waterloo, hade osmanerna varit mycket noga med att inte reta Ryssland i onödan eftersom stormakten saknade egentlig fiende och kunde sätta in alla sina resurser i ett krig mot det osmanska riket.

Österrike-Ungern hade inte den rädslan för Ryssland. Istället försökte kejsaren hitta en ursäkt för att anfalla Serbien och göra landet till en del av det imperium Österrike-Ungern härskade över.

Monument till mine av slaget på Trastfältet 1389