Mesopotamien

(Lämplig för högstadiet)

Mesopotamien, landet mellan Tigris och Eufrat. "Tvåflodslandet".
En del av den "Bördiga halvmånen" (grönt på bilden).

Före de första bönderna - Mellan stenåldern

När vi säger ”stenåldern” tänker vi gärna på brutala figurer klädda i skinnkläder och pälsar som jagar vilddjur och grymtar till varandra. Så var det inte. I alla fall inte i landet öster om Medelhavet.

Allt tyder på att de bodde i familjegrupper, gjorde kläder av lin och andra växtfibrer, och samlade rötter, bär, frukter och örter som de åt. Kött var något de åt ibland när de lyckades döda en vildget, rådjur eller en gasell som levde i bergen i norr. När maten började att ta slut på ett ställe flyttade de vidare till något nytt ställe där det fanns mer mat. Men detta sätt att leva förändrades för några tusen år sedan.

De första bönderna - Yngre stenåldern

kvinna skördar vete på traditionellt vis

För 12000 år sedan började de första byarna att uppstå längs kullarna i norr, längs Zagrosbergen, i det vi numera kallar för den bördiga halvmånen. Vi vet att det är där som både vete och korn växer vilt och antagligen kom de på att de kunde plantera fröna från dem och sedan skörda några månader senare. Arkeologer har också visat att det fanns både vilda får och vilda getter som kunde tämjas i området. Men varför började man odla säd och tämja djur just då?

En bidragande orsak var att det blev varmare efter istiden, så varmt att platser där det tidigare vuxit gräs blev öken. Det blev helt enkelt svårare att hitta mat till familjen för de som jagade och samlade. Det var enklare att stanna vid en plats där det fanns en brunn och försöka klara sig på odling istället. Tidigare flyttade de runt efter maten, men när de började odla mat på ett enda ställe blev de ”bofasta”. Bofast innebär att familjen bor på samma ställe året runt. Eftersom de bodde kvar på samma ställe byggde de också bättre hus. Ibland hände det att kringvandrande nomader kom till brunnen för att låta sina djur dricka av vattnet. Problemet var att nomadernas djur trampade ner den känsliga grödan som bönderna planterat. Då behövdes det starka män som kunde jaga bort nomaderna och som kunde bygga murar och stängsel för att hålla nomadernas djur borta. Detta kan vara en anledning till att husen klumpade ihop sig till byar, som var lättare att försvara gemensamt.

<img src="" width=33%>

Krukmakare tillverkar en kruka

När bönderna skördat vetet måste det lagras någonstans. Om vete förvaras utan skydd i en hög i huset blir det snabbt uppätet och förstört av råttor och insekter, speciellt med tanke på att en av de största fördelarna med korn och vete är att det kan sparas och lagras i många år. Ett sätt att skydda säden är att lagra den i stora lerkrukor vilket nog var en orsak till att krukmakeriet uppstod. En krukmakare tillverkar krukor av lera och bränd lera är så hård så att råttor och insekter inte kan komma åt maten. När klimatet blev torrare, brunnarna sinade och öknarna spred ut sig tvingades bönderna att flytta där det fanns vatten och många hamnade slutligen längs floderna Tigris och Eufrat, i det land som heter Irak idag. Landet mellan de två floderna var det bästa området att odla på, med den bästa jorden och alltid nära till vatten. Och där var det den bästa platsen att bosätta sig.

Det landområdet heter ”Mesopotamien” och Mesopotamien betyder ”landet mellan floderna”.

Vad levde egentligen bönderna på?

De odlade allt möjligt. Förutom korn och vete har arkeologer hittat: havre, kikärtor, ärtor och linser, men också dadlar, fikon oliver och druvor. Folket i Mesopotamien visste hur ost tillverkas och tog tillvara honung. De visst hur korn används för att göra öl. De hade kor, får, getter, grisar och hundar men inga hästar, dromedarer eller kameler. Som dragdjur hade de istället ett djur som heter onager, som är nära släkt med åsnor.

Bild på onager

Hur vattnade de sina fält?

Fälten vattnades av regnen, men för att kunna öka skördarnas storlek började folket i Mesopotamien att bygga kanaler från stränderna av Tigris och Eufrat. Det gjorde att de område som kunde få flodvatten, och där det därför gick att odla mat på, ökade väldigt mycket. Samtidigt var det ett tungt arbete att gräva kanaler och dammar och många människor måste ha samarbetat. Forskarna tror att samarbetet om odlingarna är det som är orsaken till att flera byar klumpade ihop sig till större samhällen runt 6000 f. vt. Dessa dammsystem gjorde att bönderna kunde skörda säd flera gånger om året. Men det var ett invecklat system och det kunde gå fel. Det finns t.ex. lagar från den tiden som säger att ”om någon råkade dränka grannens åker med vatten så att hans skörd blev förstörd fick han som straff lämna ifrån sig sin egen skörd”.

När de första bönderna planterade vete hade de antagligen bara en pinne som de gjorde fåror med i marken. Sedan lade de ner frön i fårorna och tryckte tillbaka jorden. En uppfinning i Mesopotamien var plogen som trycktes ner i jorden bakom ett dragdjur. Genom att sätta ett djur framför plogen kunde bönderna göra fårorna både snabbare och djupare, något som ökade skördarnas storlek.

<img src="" width=33%>

Konstbevattning, vattnet leds från floden i kanaler, ut på fälten,

Hur såg deras båtar ut?

För att ta sig över floderna användes en enkel båt med stomme som en stor korg, täckt med beck för att göra den vattentät. Den typen av båtar har använts ända in i vår tid.

Det gick att göra små träbåtar av de träd som växte i Mesopotamien, men inga stora skepp. För att göra stora skepp krävdes stora träd och de växte långt upp i bergen, främst cedrar. En sorts tall. Det finns legender om hur gudar och kungar färdades dit för att hämta enstaka träd till tempelbyggena, men inget tyder på att de byggde skepp av dem.

I övrigt användes knappt båtar av trä. De allra enklaste båtarna bestod istället av vassknippen som bands ihop. Först till knippen som var ungefär lika tjocka som ett lår. Sedan bands knippena ihop till en enkel båtform. Tigris och Eufrat är så smala att de inte påverkas av stormar. Det gjorde att så enkla båtar dög gott för att fiska i eller för att ta sig mellan städerna längs floderna. Nackdelen var att vassen drog åt sig vatten. Efter en månad ungefär sjönk båten och en ny måste tillverkas.

<img src="" width=50%>

vassbåt, Mesopotamien

Hur bodde de?

De enklaste husen var byggda av likadana vassknippen som de byggde båtarna av. Istället för att knyta ihop dem till en båt grävde de ner en ände i marken. Sedan böjde de ändarna mot varandra så att de bildade bågar. Därefter lade de mattor av flätad vass ovanpå bågarna. På det sättet fick de en luftig hydda. Visserligen blev taket inte vattentätt, men det regnar nästan aldrig i Mesopotamien.

Vasshusen var lätta att bygga men höll bara något år. Ett annat sätt att bygga hus, som skulle hålla hundratals år, var att ta upp lera ur floderna, blanda leran med halm och göra fyrkantiga lerblock som fick torka i solen. Av dessa soltorkade tegelstenar kunde de bygga hus, men även stora byggnader som tempel. Lerblocken smälte om det regnade på dem eftersom de inte brände leran i en ugn, men som sagt, det regnar nästan aldrig i Mesopotamien.

<img src="" width=33%>

Vasshus

När byggdes de första städerna?

Prästkung fån Uruk

Runt 4000 f. vt. Hände någonting nytt i södra Mesopotamien. I det område som då låg längs kusten av Persiska viken. Byar slogs samman till städer. Störst av alla var staden Uruk. I den fanns tempel där folket dyrkade himmelsguden An och gudinnan Inanna som härskade över krig och kärlek. Det fanns en prästkung som styrde staden och staden hade en mur som skyddade invånarna som, enligt legenderna, byggdes av sagokungen Gilgamesh. Invånarna betalade skatt till kungen så att han kunde bygga viktiga byggnadsverk som sädesmagasin, tempel och ziggurater, och betala hantverkare så att de kunde fortsätta tillverka krukor, fläta korgar osv. istället för att tvingas ge sig ut på fälten för att arbeta som bönder.

Under lång tid var Uruk den viktigaste staden i Mesopotamen. När andra städer byggdes försökte de att kopiera idéerna från Uruk så att även de andra städerna styrdes av prästkungar, hade tempel med sädesmagasin, präster och anställda hantverkare och bönder som betalade den skatt som bekostade alltihop.

Vad var Zigguraterna?

Återuppbyggd ziggurat i Babylon.

Mesopotamien är ett platt land. Samtidigt trodde sumererna att gudarna bodde i himlen och färdades på molnvagnar. Ett sätt att komma närmare gudarna var att bygga ziggurater. Det var stora pyramider byggda av soltorkat tegel och de högsta byggnaderna i Mesopotamien. Till skillnad från Egyptens pyramider var zigguraterna inga gravar. De begravde inga människor i dem. Zigguraterna byggdes i trappstegsform och längst upp på toppen byggdes ett tempel som prästerna höll till i. I templet kunde prästerna också titta på stjärnhimlen och studera planeternas och stjärnornas rörelser.

Uppfinningarna

Vi har redan nämnt plogen, men sumererna kom på en mängd andra uppfinningar också.

Skriftspråket

Cylindersigill.

Kilskrift.

Det var i Uruk som det första skriftspråket utvecklades. Först bestod det av bilder. Vi kan inte läsa det, men vi förstår delar av det genom att titta på bilderna och lista ut vad de föreställer. Runt 3000 f.vt. Började sumererna i Uruk att skriva med torkade vasstrån och hårda pinnar som de tryckte i blöt lera. Tecknen blev formade som smala trekanter och från den formen kallar vi skrivspråket för kilskrift. Sumererna i Mesopotamien hade även två andra former av skrift. Dels sigill av lera. Helt enkelt en bild som användes ungefär som vi använder en namnteckning på ett papper. Sedan fanns det även stenrullar med ett mönster på som rullades över blöt lera så att mottagaren var säker på vem som skapat lertavlan, eller så kunde två personer som kommit överens om ett kontrakt rulla sina båda rullar i leran så att det senare kunde bevisas att de var överens. Att använda rullar och sigill var ett finurligt sätt att underteckna saker som kopierades av andra folk, men det var sumererna som var först.

Att kunna skriva var fantastiskt. Helt plötsligt kunde en människas erfarenheter delas av många andra människor utan att de ens behövde träffas. Författaren kunde till och med vara död, men tankarna och kunskaperna fördes vidare och byggdes på tack vare skrivkonsten. En kung kunde skicka ett skrivet meddelande och veta att när mottagaren fick det kunde han läsa det utan att riskera att det förändrats längs vägen, något som kunde hända om han skickade ett muntligt meddelande. Det vanligaste var dock att de som kunde skriva arbetade i templen och skrev ner vad folk köpte och sålde och vilken skatt de betalade. Med skriftspråket kom även tecken för matematiken så sumererna var också först med att kunna göra avancerade beräkningar.

Skolan

Eftersom det tog lång tid att lära sig att skriva de över 600 olika tecknen behövde barnen gå i skolan, eller ”tavelhuset” som det kallades på den tiden. Där fick inte alla gå utan bara de som hade råd att betala för sina barn. Det var vanligtvis pojkar, men det finns texter som tar upp skickliga kvinnliga skrivare också så vi kan anta att några flickor fick gå i skolan. Det ansågs fint att vara skrivare och när de var färdigutbildade fick de vanligtvis jobb i något tempel eller palats eller hos någon rik köpman. Förutom att skriva fick eleverna lära sig de fyra räknesätten; addition, subtraktion, division och multiplikation.

Metaller

Bronsvapen från Mesopotamien.

De som bodde i- och runt Uruk kunde hantera och smälta guld, silver, bly och koppar. De gjorde brons av koppar och arsenik, innan de kom på att man kunde använda tenn istället. Man har hittat järnbitar men forskarna tror att de kommer ifrån meteoriter.

Hjulet

Genom att sätta hjul på en vagn kunde en oxe dra tre gånger så stor vikt som om den släpade lasten på marken. Hjulet var en fantastisk uppfinning, men det kräver att marken är plan och hård för att en fullastad vagn inte skulle fastna. En annan sorts vagn blev istället ”stridsvagnen”. Det var en liten, vanligtvis tvåhjulig, vagn som drogs av flera djur samtidigt. I vagnen fanns bara två personer, den som styrde hästarna och en soldat, ofta med pilbåge, som slogs från vagnen.

Ett annat viktigt sätt att använda hjulet är som en ”drejskiva”. Då placerar man en bit lera ovanpå hjulet och när hjulet snurrar kan man forma leran till vackra, helt runda, krukor med händerna.

I början var hjulen massiva och gjorda av tjocka, runda träskivor, men med tiden kom man på att man kunde sätta ekrar i hjulen istället. Då blev de mycket lättare.

Tiden

Sumererna såg att månen blev full tolv gånger på ett år och delade upp året i tolv månvarv, eller månader. Så räknar man fortfarande ett år i många delar av världen än idag. Det var också sumererna som kom på att man delade in dygnet i timmar och minuter, att en timme skulle ha 60 minuter och en minut 60 sekunder. Så har vi det än idag. Dessutom namngav de veckans dagar efter solen, månen och de fem planeter som de hade identifierat på stjärnhimlen.

Astronomi och astrologi

Zodiaken.

Sumererna studerade rymden noga och såg hur planeterna rörde sig, det vi kallar för ”astronomi”. De delade upp stjärnhimlen i stjärnbilder och såg att solen gick upp i olika stjärnbilder vid olika tidpunkter på året. De skapade en ”zodiac”, ett system av stjärnbilder där man sa att en person var född i den stjärnbild som solen gick upp i den dag barnet föddes. Dessutom började sumererna med ”astrologi”, läran om att man får en speciell personlighet beroende på hur stjärnorna och planeterna stod i förhålande till varandra när barnet föddes.

Gudar, demoner och präster

Ishtar, nattens gudinna.

Det fanns hundratals mer eller mindre viktiga gudar som dyrkades i Mesopotamien. Ett vanligt sätt att visa att en figur var gudomlig var att förse huvudena med tjurhorn. Gudarna var ungefär som oss förutom att de hade en del övermänskliga förmågor, men de blev lika arga, ledsna eller glada som andra människor. Bland gudarna fanns Enlil - luftens gud, Enki – jordens och sötvattnets gud, Dumuzi som var Inannas make och den som byttes mot henne i dödens rike, Utu- solens och rättvisans gud, Nanna-månguden, Ninhursag – barnafödandets gudinna men även andra mindre gudar som skrivkonstens gudinna, tegelstenens gud osv. Dessutom fanns det minst lika många andra övernaturliga väsen som t.ex. olika demoner som man trodde spred sjukdomar och som man skyddade sig emot. Ett sätt för prästerna att spå framtiden var att offra ett får till gudarna, skära upp buken och spå framtiden i fårets inälvor.

Kvinnorna i Mesopotamien

Som du såg tidigare kunde skrivare vara kvinnor. Det var nog inte vanligt att kvinnor var specialister på olika saker. Danserskor och musiker i templen omnämns som kvinnor. Antagligen fanns det också kvinnliga präster, prästinnor, i en del tempel. Annars var nog kvinnans lott att sköta hemmet och ta hand om barnen medan männen var ute och arbetade på fälten.

3000 – 2000 f.kr. Inbördeskrig i Sumer

Uruk tappade sin makt och de olika städerna i Mesopotamien gick ihop i olika ”lag” eller allianser och stred mot varandra. Städerna växte sig starka. Det var där bönderna kunde få skydd. Varje stad hade en stadsmur och en beskyddande gud som var i kontakt med den kung som styrde i staden. Naturligtvis fanns det också andra tempel i varje stad där man dyrkade andra gudar. Eftersom man började kriga mer med varandra blev det vanligt att man tog krigsfångar som man sedan behöll som slavar. Under periodens slut lyckas kungarna skapa ett gemensamt rike för hela Mesopotamien. Att det var rikt syns i skattelängderna, i staden Drehem förde man t.ex. in 28 000 kor och 350 000 får för vidare transport till rikets olika tempel under ett enda år.

2000 - 1600 f.kr. Babylonierna tar makten

Återigen rasade Mesopotamien ihop i en lång period av krig där olika städer samarbetade för att erövra andra städer. Speciellt staden Ur var viktig att erövra för genom att hålla den höll man också den hamn som all handel med Persiska viken gick igenom. Sumerernas huvudstad hette Uruk. Det fanns ett annat folk som bodde en bit längre upp längs floderna som hade staden Babylon som huvudstad. Dessa kallades för babylonier. Det var dom som slutligen tog makten över Mesopotamien. Den mest kända av de babyloniska kungarna under perioden var Hammurabi som försökte skapa en gemensam lag som skulle vara känd över hela riket Han skrev ner lagarna på stenpelare och stenpelarna sattes upp på olika platser i riket så att alla människor som han härskade över skulle känna till lagarna. Överst på stenpelarna ser man hur Hammurabi får lagarna av solguden. Tanken bakom detta är antagligen att folket inte skall säga emot lagarna, hur kan man säga emot något som en gud har skrivit?

Stenpelare med Hammurabis lagar.

Det finns lagar om det mesta, det står t.ex. att alla skall behandlas rättvist, det är förbjudet att döda andra babylonier, om ett barn slår sin far skall man hugga händerna av barnet som straff. Det står vilken skatt folket skall betala och vad som händer med de som vägrar att betala skatt. Det står hur man avgör vem som är skyldig om ingen erkänner. De misstänkta får sätta sig i en ring och räcka ut tungan. Därefter kommer en präst med en rödglödande sked som han bränner de misstänktas tunga med. Sedan tittar prästen hur brännmärket ser ut och utifrån det, påstås det, kan prästen avgöra vem som är skyldig. Det finns fortfarande en del beduinstammar som gör likadant i vår tid, hur märkligt det än kan verka

De hängande trädgårdarna

I Babylon fanns något som omnämns som ett av jordens sju underverk; Babylons hängande trädgårdar. Vi vet inte säkert vad det var, men troligtvis var det en ziggurat där man täckt ytorna med jord och sedan planterat träd, blommor och örter på så att det såg ut som att hela zigguraten var täckt av grönska.

Babylons torn

Människorna i Babylon ville bygga ett torn upp till gud, ett torn som kallas ”babels torn” i bibeln. Man började att bygga tornet men gud blev orolig och tänkte ”kan människorna bygga det tornet så kan de göra vad som helst”. För att förhindra att människorna byggde klart tornet gjorde gud så att alla människorna började tala olika språk och ingen förstod vad andra sa. Istället spred sig de människor som förstod varandra över jorden och det är därför vi talar olika språk och har olika traditioner, enligt bibeln.

Assyrierna 1000-600 f.kr. och sedan babylonier och perser

Assyrisk lejonjakt.

Under drygt 300 år härskade ett annat folk över Mesopotamien, de dyrkade guden Assur och folket kallades för Assyrier. De blev kända som ett farligt krigarfolk som spred skräck runtomkring sig.

Assyrierna handlade med det som är Turkiet idag, Egypten och Medelhavet. Deras blickar var riktade västerut när Babylonierna tittade österut.Assyrierna hade tillgång till tenngruvor, en viktig metall eftersom den, blandad med koppar, ger metallen brons som är hårdare än både tenn och koppar. Man kunde tillverka långa svärd för första gången i historien, och man kunde tillverka metallvapen som gick att slipa vassa. Genom att köpa koppar i stora mängder från Anatolien, som ligger i nuvarande Turkiet, kunde de komma över brons på ett ganska billigt sätt för att utrusta sina soldater med bronsvapen och bronsrustningar. Assyrierna var också kända som skickliga guldsmeder och hantverkare. Assyrierna tyckte att lejon var viktiga och att lejonet var djurens konung. Därför finns just lejon ofta avbildade och vi vet att bara kungen fick jaga lejon.

I staden Nineve hade assyrierna ett bibliotek. Det var över 20 000 lertavlor med kilskrift som lärda människor kunde läsa. Som tur är finns stora delar av det biblioteket kvar. Det är en anledning till att vi vet så mycket om Mesopotamien nu.

Nimrodporten, Assyrien.

Under några hundra år förekom strider mellan Assyrierna, babylonierna och andra angränsande folk. Det kunde vara stora slag, uppgifter om 20 000 soldater i ett enda slag förekommer. Man började dessutom att använda hästar som drog stridsvagnar för första gången, en ny teknik i Mesopotamien som man tagit efter från nomadfolk norr om Turkiet.

Assyrierna var mästare på att erövra städer och var en svår fiende för Babylonierna. Det berättas att när de erövrat en stad hög de huvudena av de som hade styrt i staden och staplade upp dem i högar utanför stadsporten. Eller så kunde de flå kungen levande och spika upp skinnet.

Assyriernas grymhet och krigskonster hindrade inte Babylonierna att återigen komma till makten i Mesopotamien under en kort tid, drygt ett århundrade. Deras kung, Nebukadnessar blev känd mycket genom att han nämns flera gånger i vår bibel eftersom det var han som erövrade Juda land år 605 f.kr. och tog judarna till fånga och förde dem till Babylon. Något som kallas för "Den babyloniska fångenskapen" i bibeln.

Slutet

I slutändan var det ändå ett helt annat folk, perserna, som trängde in i Babylon, erövrade städerna och avslutade babyloniernas makt i Mesopotamien. Då hade en annan naturlig fiende förstört mycket av åkrarna under lång tid - salt. Om man vattnar fält i ett varmt klimat utan regn, som klimatet i Mesopotamien är, dunstar vattnet bort. För varje liter vatten som dunstar bort lämnas pyttelitet salt kvar i marken, salt som fanns upplöst i vattnet. Det saltet gör ingenting under ett år, eller tio, eller t.o.m. hundra år. Men vissa åkrar konstbevattnades i över tusen år. När jorden blev så salt att vete slutade växa gick man över till att odla korn som tål högre salthalt i jorden, men till slut växte inte ens korn och åkrarna var förstörda för all framtid. Än idag går det inte att odla på fälten i Mesopotamien. Matbrist och plundring av främmande folk knäckte slutligen Mesopotamien.

Källor

Cultural atlas of Mesopotamia and the ancient near east, Michael Roaf, Equinox 1990 ISBN 0-8160-2218-6

Levande historia 7 Sol 2001, Natur och Kultur 1994, ISBN 91-27-75823-0

Landet mellan floderna, Ulf Sindt & Jens Ahlbom, NoK 2009 ISBN 978-91-27-10676-5

Bildkällor

Samtliga bilder från Wikimedia Commons utom:

Bild på vassbåt: factsanddetails.com/archives/003/201811/5be04cb87b2d4.jpg

Bild på konstbevattnade åkrar: www.irrigationaustralia.com.au/sb_cache/aboutus/id/36/f/hist_pic.jpg

Bild på hus från Sumer: www.crystalinks.com/sumerhut.gif