Drama: Skillnad mellan sidversioner
Från Skolbok
Ingemar (diskussion | bidrag) mIngen redigeringssammanfattning |
Ingemar (diskussion | bidrag) Ingen redigeringssammanfattning |
||
| Rad 10: | Rad 10: | ||
Däremot är det ett ämne där man utgår från sig själv och måste börja med att förstå sig själv och förhoppningsvis så småningom ochså förstå andra för att senare även inse och kanske förstå omstänidgheterna kring individen eller gruppen som inverkan på det skedda. | Däremot är det ett ämne där man utgår från sig själv och måste börja med att förstå sig själv och förhoppningsvis så småningom ochså förstå andra för att senare även inse och kanske förstå omstänidgheterna kring individen eller gruppen som inverkan på det skedda. | ||
==Den klassiska dramaturgin== | |||
===Dramats struktur: === | |||
Anslag: De första scenerna i en film. Här presenteras karaktärerna (framför allt huvudpersonen), intrigen (problemet) och miljön. Lägger tonen i filmen. De första fem minuterna ska komma ge en inblick i vad filmen ska handla om. Ska väcka intresse! | |||
Presentation: En vidare presentation av karaktärerna. Den drivande karaktären är den som får handlingen att gå framåt, oftast skurken. | |||
Konflikt: Det filmen egentligen handlar om. Det behöver inte vara en konflikt mellan människor, utan kan t.ex. vara utomjordingarnas hot mot jorden. | |||
Fördjupning: Under fördjupningen tar konflikterna i filmen fart och karaktärerna utvecklas. När handlingen tar fart håller publiken på huvudkaraktären. | |||
Dramatiska vändpunkter: Både huvudkaraktären och t.ex. fienden väljer olika val, vilka påverkar händelserna dramatiskt. | |||
Upptrappning: Huvudpersonernas sammandrabbning blir allt mer oundviklig. | |||
Upplösning: Konflikten når sin kulmen. Det goda segrar. | |||
Avtoning: Huvudproblemet är nu oftast löst och publiken får en sammanfattning av varför det gick som det gick. Konflikter som inte har blivit lösta, blir nu också det. Slutet av filmen. | |||
[[Kategori: Svenska]] | [[Kategori: Svenska]] | ||
Versionen från 16 april 2012 kl. 13.43
Drama sägs vara den äldsta av konstformerna, ändå tycks det som skolämne inte ha något självständigt berättigande, i grundskolan.
Dramatik ingår i ämnet svenska bland annat i form av muntliga övningar och enklare scenframställningar.
Drama har inom vissa läroplaner ett större utrymme. Inom IB jämställer man drama med andra konstformer. Därför efterlyser jag en Dramarubrik här hos grudnskoleboken.se, eller ska jag infoga mitt stoff under ämnet svenska?
Inom drama använder jag inte någon grundbob. Boken är eleven själv. Kunskapen man ska inhämta handlar om individen själv och samspelet mellan individen och gruppen.
Jag har hört uttryck som Livskunskap som vissa lanserar som ett nytt ämne. Det kan jag förstå, men när eftertanken kommer en på spåren undrar man vad som inte är livskunskaper.
Däremot är det ett ämne där man utgår från sig själv och måste börja med att förstå sig själv och förhoppningsvis så småningom ochså förstå andra för att senare även inse och kanske förstå omstänidgheterna kring individen eller gruppen som inverkan på det skedda.
Den klassiska dramaturgin
Dramats struktur:
Anslag: De första scenerna i en film. Här presenteras karaktärerna (framför allt huvudpersonen), intrigen (problemet) och miljön. Lägger tonen i filmen. De första fem minuterna ska komma ge en inblick i vad filmen ska handla om. Ska väcka intresse!
Presentation: En vidare presentation av karaktärerna. Den drivande karaktären är den som får handlingen att gå framåt, oftast skurken.
Konflikt: Det filmen egentligen handlar om. Det behöver inte vara en konflikt mellan människor, utan kan t.ex. vara utomjordingarnas hot mot jorden.
Fördjupning: Under fördjupningen tar konflikterna i filmen fart och karaktärerna utvecklas. När handlingen tar fart håller publiken på huvudkaraktären.
Dramatiska vändpunkter: Både huvudkaraktären och t.ex. fienden väljer olika val, vilka påverkar händelserna dramatiskt.
Upptrappning: Huvudpersonernas sammandrabbning blir allt mer oundviklig.
Upplösning: Konflikten når sin kulmen. Det goda segrar.
Avtoning: Huvudproblemet är nu oftast löst och publiken får en sammanfattning av varför det gick som det gick. Konflikter som inte har blivit lösta, blir nu också det. Slutet av filmen.
