Om matriser i grundskolan

I samband med alla kunskapskraven i Lgr11 utvecklades ett system med matriser i främst SO-ämnena, där det blev omöjligt att kontrollera vilka kunskapskrav som uppfyllts annars.

Matriser med kunskapskrav hade ett flertal nackdelar där de främsta var:

• alla kunskapskrav verkade vara lika mycket värda eftersom de tog lika stor plats i matrisen
• oerfarna lärare anpassade inte texten i matriserna, som ursprungligen kom från läroplanen, till en mer elevnära text och eleverna liksom deras föräldrar hade svårt att förstå vad eleverna egentligen skulle kunna
• fokus hamnade på kunskapskraven istället för det centrala innehållet. I debatten dök det upp flera skräckexempel där lärare klarade av alla kunskapskrav i sjuan så eleverna inte behövde bedömas mer i åttan och nian eftersom de redan blivit godkända på alla kunskapskrav.
• om en elev uppnådde A-nivå på alla kunskapskrav utom ett som låg på E-nivå kunde eleven bara tilldelas ett D i betyg. Något eleverna ansåg var orättvist.
• Vissa kunskapskrav, som att eleverna ska ha kunskap om Sveriges minoriteter, testades bara en gång under högstadietiden och kunde därför styra slutbetyget på våren i nian trots att undervisningen om minoriteterna kunde ha skett på höstterminen i sjuan.

För att komma runt problemet med matrishysterin tog Skolverket bort en hel del kunskapskrav inför Lgr22, och döpte dessutom om kunskapskrav till betygskriterie. Dessutom infördes regeln att ett högre betyg kunde uppnås även om ett betygskriterie inte var uppfyllt.

=Uppgiftsmatriser

Att beygsmatriser baserade på kunskapskrav eller betygskriterier försvinner innebär dock inte att matriser försvinner helt från skolan. Matriser är ett bra sätt att visa på progression för eleverna. Men lärarna måste tänka om vad det gäller utformningen av uppgiftsmatriserna.