Afrikas horn - Sydsudans olja
Från Skolbok
Redan innan Sudan blev fritt från koloniseringen utbröt de första striderna mellan den muslimska norra delen med arabisk inflytande, och den kristna södra delen. En konflikt som förvärrades av svält och oljefynd. En konflikt som rasar än idag på vissa ställen
Vad hände i Sudan på 1950-talet?
Före 1956 var Sudan en brittisk koloni. Detta ändrades 1956 när landet bröt sig fri från brittisk kontroll och blev Afrikas största land, till ytan. Men det var ett fattigt land sönderslitet av konflikter. I den södra delen faller tillräckligt med regn för att det ska gå att bedriva odling, men från Sahel och norrut är Sudan en ökennation. Mindre vattendrag som är vattenfyllda delar av året möjliggör odling. De syns som gröna ormar på satellitbilder. Men det är Nilen som möjliggör att större mängder människor överlever i Sudan. Den vita Nilen rinner söderifrån, matad av regn och ett fuktigare klimat vid Ekvatorn. Den blå Nilen rinner från Etiopiens högland, mot nordost, tills vita- och blå Nilen rinner ihop vid Khartoum och bildar den egentliga floden Nilen.
1959 skrev Egypten och Sudan under ett avtal som reglerade hur mycket vatten i Nilen vardera staten hade rätt till, men det skrevs under innan flertalet andra stater längre uppströms i vita Nilen blev självständiga så det avtalet ogillas av flera länder i nutid.
Varför finns det en uppdelning mellan norra- och södra Sudan?
Sudan har befolkats från tre håll. Dels har olika folk med arabiska rötter följt Nilen och Röda havets kuster, vidare in i Sudan. Dessa har fört med sig en arabisk livsstil och religionen islam. Från Etiopien har kristna flyttat in i de bördiga områdena i östra Sudan och spridit sin koptiska, ortodoxa kristendom. Slutligen har först olika bantufolk flyttat in i de områden i södra Sudan som får relativt mycket regn. På 1800-talet kom brittiska missionärer söderifrån, från Kenya, för att omvända dessa vildar med en naturreligion baserad på animism. På det viset spreds protestantisk kristendom till många, men långt ifrån alla, i södra Sudan.
Sudans huvudstad är Khartoum och den ligger i landets norra del. Därför är den främst befolkad med muslimer, med bakgrunden i arabvärlden. Därför tyckte folken i söder, bantufolk som är kristna och animister, att deras behov och önskningar inte togs på allvar. En önskan som i sin tur ledde till väpnade konflikter.
Vad innebar oljan i Sudan?
I mitten av 1970-talet hittades olja i Sudan. Landet hade svårt att få pengar till investeringar. Det behövdes vägar, pipelines, borrtorn, raffinaderier och så vidare, infrastruktur som först måste byggas innan oljan kunde börja tas om hand. Men världsbanken ansåg de investeringarna som så dyra att Sudan skulle ha svårt att kunna betala dem med oljepengarna, och nekade lån.
Istället vände sig Sudan till Kina, som gärna ställde upp med lån. Samtidigt som USA införde samktioner mot Sudan 1995 för misstänkt samröre med al-Qaida och andra terrororganisationer började Kina investera i Sudan. Under ett årtionde strömmade det in kinesiska pengar, kinesiska ingenjörer, kinesiska arkitekter och kinesisk arbetskraft till Sudan. Lånen utökades flera gånger och med räntor nådde de snart astronomiska summor.
För att få in mer pengar bjöds andra oljebolag in. Bland dem märks särskilt det svenska Lundin oil. Sudans regering hjälpte gärna till med att rensa bort lokalbefolkningen från de områden oljebolagen prospekterade i. Ibland med polis som tvingade bort dem, ibland med attackhelikoptrar som dödade både kor och herdar när de försökte ta sig in i områden där de låtit boskap beta i årtusenden.
När sedan Sudan delades 2011 hamnade större delen av oljetillgångarna i Sydsudan. som i sin tur saknar infrastrukturen för att få ut oljan.
Sudans små oljetillgångar sinar snabbt och 2021 var Sudan är skyldigt Kina 29 miljarder US dollar, utan någon rimlig möjlighet att betala tillbaka de pengarna på grund av landets uppdelning och förlusten av oljetillgångarna.
Källor
https://egyptindependent.com/agreements-and-historical-rights-in-the-nile/
https://thediplomat.com/2017/06/sudan-chinas-original-foothold-in-africa/