Kolonialism

Vad är kolonialism?

Kolonialism innebär att ett land, vanligtvis med stark militärmakt, går in i ett annat land där de jagar bort ursprungsbefolkningen från viktiga, lättförsvarade platser som naturliga hamnar och flodinlopp. Väl där bygger militären försvarsanläggningar som skydd för den nya befolkningen. När de får skydd från militären törs handelsmän och bönder flytta in i det nya landet och bosätta sig där. De är kolonisatörer som koloniserar det nya landet, som blir en koloni till hemlandet som kan ligga på andra sidan jorden.

I kolonin bestämmer bestämmer kolonisatörerna vilka lagar det är som gäller. Lagarna ger vanligtvis kolonisatörerna rätt att ta land från ursprungsbefolkningen utan att betala någon ersättning. Ursprungsbefolkningen tvingas ofta att arbeta för kolonisatörerna, endera som slavar eller som väldigt dåligt betald arbetskraft. I kolonin talas kolonisatörernas språk, om en viss valuta används i hemlandet är det vanligtvis den som används även i kolonin.

Exempel på kolonialism

Historien är full av många olika exempel på kolonialism, men de som främst tas upp i skolans historieundervising är de kolonier stormakterna bildade från 1500-talet till mellankrigstiden på 1900-talet.

Rom och imperialismen

Rom var en stormakt som skapade ett imperium under antiken. På de flesta platserna bosatte sig inga romare utan Roms kejsare bytte bara ut ledningen för olika länder till nya kungar som var lojala mot Rom, och tog in skatt från det nya lydriket. Detta kallas inte kolonialism utan imperialism. En av de platser Rom koloniserade var de Brittiska öarna. Dit skickades romerska familjer som koloniserade stora delar av Storbritannien med hjälp av de romerska arméernas beskydd. Kolonisationen började 43 f.vt. och slutade inte förrän Rom började gå under ca 400 e.vt. och de soldater som fanns i Storbritannien skickades hem. Utan militär som skyddade de romerska familjerna tvingades även de flytta och kolonisationen var över.