Åtgärder

Andra världskriget, Danmark och Norge 1940

Från Skolbok

Version från den 25 december 2018 kl. 20.40 av Ingemar (Diskussion | bidrag)

När kriget bröt ut 1939 hävdade alla nordiska länderna sin neutralitet. Hitler godtog det. Det fanns ingen anledning för Tyskland att anfalla Norge Danmark eller Sverige. Finland hade redan offrats till Sovjetunionen genom de hemliga delarna i Molotov-Ribbentrop pakten. Men det fanns vissa argument för en invasion.


Den svenska järnmalmen

Järnvägen Narvik-Luleå 1940 Bro, malmbanan

Järnvägen Narvik-Luleå 1940 och järnvägsbro längs malmbanan till Narvik

Den svenska järnmalmen var en av de viktigaste importvarorna till Tyskland under kriget. Tyskland saknade större järnmalmsförekomster samtidigt som järn behövdes till krigsfartyg, kanoner pansarvagnar osv. Svensk järnmalm skeppades, fraktades med båtar från Sverige till Tyskland. Det gick bra på sommaren men vintertid frös Östersjön igen. Det fanns inte tillräckligt starka isbrytare på den tiden för att bryta rännor i isen till Luleå och Skellefteå. Istället fraktades malen med järnväg över fjällen till den norska hamnstaden Narvik.Utanför Narvik passerar den varma havsströmmen "Golfströmmen" som hindrar att vattnet fryser till is.

Vad som helst som kunde ses som ett hot mot malmtransporterna var ett ht mot Tysklands möjlighet att fortsätta vara en militär stormakt. Sveriges regering hade redan meddelat Tysklands att vid en eventuell invasion av Sverige skulle samtliga järngruvor sprängas.


Andra anledningar till en invasion

Det Tyskland behövde i de nordiska länderna, förutom säker transport av svensk järnmalm, var:

  • hamnar för flottan i främst Trondheim och Narvik.
  • trygg genomfart i Öresund mellan Östersjön och Nordsjön för tyska lastfartyg, krigsfartyg och U-båtar.

Allt detta kunde de uppnå på olika vis utan att anfalla länderna, utom hamnar för flottan i Norge. Så varför anföll Tyskland både Danmark och Norge våren 1940?


Trondheim

Tysk U-båt Tysk U-båt

Det fans inga bra hamnar för tyska U-båtar i början av kriget. Tyska marinen ville att norska hamnar skulle erövras för att U-båtarna skulle kunna operera säkert mot hela Storbritanniens kust. Flottan påpekade samtidigt att det skett omfattande sjötrafik mellan England och Norge under första världskriget trots att Norge var neutralt då också. Genom att erövra Norge tog man undan en "neutral allierad" för England.

Göring chefen för tyska flygvapnet,, intygade att man kunde använda fallskärmssoldater för att inta viktiga flygfält innan varken norska eller engelska trupper skulle hinna reagera.

I Norge fanns ett aktivt nazistparti lett av Vidkun Quisling Quisling. De norska nazisterna lovade att hjälpa till så att en erövring skulle kunna ske snabbt och utan att folk dog i onödan.


De allierades inblandning

Sovjetunionen anföll Finland, som i sin tur bad Storbritannien och Frankrike om hjälp. Det kunde användas i flera syften för de allierade. Idén var att landsätta 300 000 soldater från Frankrike och England i Nordnorge och låta den styrkan marschera in norrifrån in i Finland för att hjälpa till mot Sovjetunionen. På det viset skulle samtidigt både Narvik och de svenska järngruvorna hamna under brittisk kontroll. När Tyska underrättelsetjänsten fick höra talas om planen skyndade man sig att planera invasionen av de nordiska länderna.

När Sovjetunionen hann besegra Finland innan trupperna från England och Frankrike hunnit sändas iväg beslöt sig britterna för att lägga ut minor i norskt territorialvatten för att stoppa en eventuell invasion av Norge från Tyskland. De hann inte mer än lägga ut minor i Nordnorge innan Tyskland anföll.


Danmark

Erövringen av Danmark skedde snabbt. Inom loppet av något dygn gav Danmark upp. Det berodde främst på två saker: hotet om att bomba främst Köpenhamn på det sätt tyska bombplan gjort med både Guernica i Spanien och Warszawa i Polen.Och löftet om att Danmark skulle bli relativt fritt med ett eget parlament som skulle få styra Danmark nästan som i fredstid.

Tysk avspärrning i Köpenhamn

Tysk avspärrning i Köpenhamn


Norge

Erövringen av Norge tog längre tid. Mycket gick som planerat men tyskarna misslyckades i Oslo där bland annat den nybyggda slagkryssaren Blücher sänktes vid Oslofjordens inlopp, tillsammans med soldater och den blivande norska regeringen ombord. Den norska kungen Haakon II hann fly till London och under hela kriget ansåg resten av världen att Norges regering i London var den rätta regeringen, inte den nazistiska regeringen som styrdes av Quisling från Oslo.

Sänkningen av Blücher

Sänkningen av Blücher


Resultatet

Genom erövringen av Norge tryggades transporterna av svensk malm, men inte så mycket som Tyskland hoppats. Tekniken gick framåt och engelsmännen byggde allt bättre flygplan som kunde ta sig mellan England och Norge för attacker och bombningar, Hamnarna blev viktiga, men samtidigt tappade Tyskland så många fartyg under erövringen av Norge att det inte fanns särskilt många skepp att placera i hamnarna. Dessutom var det besvärligt med transporter av reservdelar, ammunition, soldater osv, om de inte fick transporteras på svenska järnvägar utan tvingades att fraktas på båt mellan Tyskland och Norge. Till havs var transportfartygen oskyddade mot U-båtar och attackflygplan.

I slutändan blev attacken mot de nordiska länderna ett obetydligt krig jämfört med det som bröt ut våren 1940, när Tyskland gick in i Frankrike.


Källor

https://history.army.mil/books/70-7_02.htm

Bildkällor

Åter till registersidan för andra världskriget