Skillnad mellan versioner av "Andra världskriget, Förintelsen"

Nuvarande version från 14 januari 2019 kl. 19.58

Ingången till Auschwitz - arbete gör dig fri

Från 1933, när lägret Dachau byggdes, fann interneringsläger i Tyskland dit främst socialister, kommunister, fackföreningsledare och andra som utgjorde ett politiskt hot mot nazisterna skickades. Det var inget speciellt med interneringslägren, egentligen. Även t.ex. Finland hade läger med svåra förhållanden för lägerfångarna under mellankrigstiden.

Aktion T4 och eutanasiprogrammet

Samma dag som tyska trupper gick in i Polen påbörjades en ny fas, Aktion T4. Det var kodnamnet på nazisternas eutanasiprogram med aktiv dödshjälp som utformats för att ta död på människor med mindre värde, enligt nazisterna. Till en början gällde det främst människor som hade psykiska sjukdomar och de med Downs syndrom eller liknande utvecklingsstörning. Programmet fortsatte till 1941 då det officiellt avslutades efter kritik från bland annat präster i Tyskland, som var de som fick utföra begravningarna. Istället fortsatte det i hemlighet ända fram till krigsslutet.

Tre pojkar med downs syndrom

Gaskammare

Det var inom eutanasiprogrammet som man prövade att använda gas för att snabbt döda många människor. Till en början användes koloxid, som bedövade offren innan de dog. Experimentet var lyckat och det förordades att man i framtiden skulle bygga särskilda bussar och skåpbilar utan fönster med rör där avgaserna leddes in på insidan och dödade de som satt i ett slutet utrymme i bakdelen.

Förintelselägren

Järnvägen in i Auschwitz/Birkenau - nutid'

Det fanns hundratals olika arbetsläger i Tyskland och de länder som Tyskland erövrade. Däremot fanns det endast sex förintelseläger, eller koncentrationsläger, alla i Polen. Sobibor, Belzec, Treblinka, Majdanek, Birkenau nära Auschwitz och Chelmno. Mest känt är Auschwitz/Birkenau, utanför Kraków, som byggdes upp 1940.

Orsaken till att förintelselägren byggdes just i Polen var flera.:

• Polen hade ett utbyggt järnvägsnät som var sammankopplat med det tyska.
• Det var enkelt att bygga lägren på landsbygdens slättland, där det inte fanns så många omkringboende som märkte vad som skedde inne i lägren
• Polen hade en stor judisk befolkning
• När man hittade och fängslade judar i de områden som ockuperades längre österut, var det kortare avstånd till Polen än till Tyskland.

I arbetslägren, dit vanligtvis krigsfångar skickades, fick de intagna arbeta. Förhållandena var inte bra, det var kallt och maten ransonerad, men det fanns i alla fall en vilja att hålla fångarna vid liv så att de kunde utföra arbetsuppgifterna. I förintelselägren förintades människor, främst judar. De kom dit med godståg, gasades, kropparna brändes och askan östes ner i diken, ungefär som man gör med sopor.

Lägerfångar som dött av svält

Fångarna

Vilka hamnade i förintelselägren? Det var människor som nazisterna ansåg vara underlägsna. Judar och romer var två folkslag som samlades in. Övriga som skickades till utrotningslägren var: homosexuella, Jehovas vittnen, kriminella, journalister, artister som hånade nazisterna, ledare för kommunister och socialister och till och med nudister.

"Den slutgiltiga lösningen" 1942

Under en konferens i Wannsee den 20 januari 1942 utformade man planerna för judarnas framtid i Europa. Namnet planen fick var Den slutgiltiga lösningen och den gick ut på att utrota alla judar i Europa.

Gata i ett getto

Judarna samlades ihop i de länder där nazisterna styrde. Först skickades de till getton, stadsdelar som bevakades av vakter och där bara judar fick bo. När det fanns plats i ett förintelseläger samlades judar ihop i gettot och skickades med tåg till lägret. Ofta användes boskapsvagnar. Det var vidriga förhållanden i vagnarna som var förseglade. På flera dygn fick ingen lämna vagnen, varken i sommarhetta eller vinterkyla. I de fullpackade vagnarna fanns oftast bara en toalett i form av en tunna i ett hörn i vagnen.

Judar inlåsta i järnvägsvagn

Tåget stannade på omlastningsplatsen. Där väntade vakter och läkare. Gamla, barn och de som inte kunde arbeta skickades direkt till gaskammaren, övriga fick ofta leva en tid för att utföra arbeten inom lägret, tills de blev så svaga av köld och brist på mat att de togs ut till gaskamrarna.

Zyklon B, kristaller omvandlades till gas vid kontakt med luft

Gaskamrarna i förintelselägren var utformade som duschrum. Judarna fik klä av sig nakna och gå in i duschrummet. Istället för vatten kom gas ur duschmunstyckena. Dörren låstes bakom dem så att de inte kunde komma ut. Man använde inte koloxid längre, utan den dödligare Zyklon B, med cyankalium i. Gasen var tung, barn dog först eftersom de var minst. När judarna dött av gasen hämtades kropparna och togs till krematoriet. Eventuella värdesaker bland kläderna och guldplomber i munnen på de döda plockades ut.

Varje gaskammare hade tillhörande krematorium. Ugnar där kroppar brändes till aska. Efter att kropparna bränts spreds askan ut i gropar som grävts utanför lägret, eller spreds ut i naturen runt lägret.

Krematorieugnar i Auschwitz, nutid

Röda korsets besök

Underrättelsetjänsten i de allierade länderna fick rapporter om vad som hände i lägren. Därför skickades en grupp kontrollanter från Röda korset för att se till att lägerfångarna behandlades enligt de regler man kommit överens om i Genevekonventionen. De läger de tilläts se hade förberetts noga och innehöll bara mätta fångar med hela, rena kläder som läste böcker eller tog en fikapaus i lägrets cafeteria.

Efter krigsslutet

Det var först när Sovjetunionens armé, sedan de allierades, kom fram till koncentrationslägren och befriade dem som rapporter om lägren började publiceras i tidningar och journalfilmer. Men visste verkligen ingen vad som skedde i lägren?

• Omkringboende måste ha sett fångar gå in och ut ur lägren när fångarna utfört slavarbete på andra platser än inom lägret
• Röken från krematoriernas skorstenar borde ha avslöjat vad som pågick
• De allierade hade fotograferat lägren under kriget, men inte riktigt förstått vad bilderna föreställde, eller så gjorde man det men struntade i att vidta åtgärder.

Eter kriget brukade de tyskar som bodde runt lägren tvingas gå en promenad inne i lägren för att med egna ögon se vad som pågått.

Civila tvingas se vad som hände i lägret

Svenska kungens pappas kusin Folke Bernadotte var med om att arrangera aktionen med Vita bussarna i slutet av kriget där de åkte ner till lägren med en karavan med bussar från röda korset och försökte rädda så många judar som möjligt tillbaka till Sverige.

Avrättningar

Avrättningen av Rudolf Höss

Under Nürnbergrättegångarna dömdes flera höga nazister till döden just på grund av Förintelsen, för att de genom att försöka utrota judar och romer begått ett brott mot hela mänskligheten.

Mindre betydelsefulla SS-soldater och nazister sköts ibland av sina fångvakter eller hängdes. Till exempel Rudolf Höss, den som antas vara pappan i boken “Pojken i randig pyjamas” hängdes utanför en av Auschwitz gaskammare 1946.

Irma Grese

Det fanns även kvinnliga fångvaktare i koncentrationslägren. En var Irma Grese, även kallad det vackra monstret. Irma var ett mobbingoffer som fick makt, som hoppade av skolan vid 13 års ålder och som endast var 19 när hon fick ansvar för 30 000 kvinnliga fångar genom att gå sängvägen till toppen. Hon var 22 när hon hängdes.

Bland annat brukade hon bussa sina hundar på offren som slets i stycken, eller piska offren till döds inför kamraterna. Speciellt unga kvinnor, med lite skönhet kvar, valdes ut för att bestraffas av henne.

Förnekarna

I nutid finns det många som påstår att Förintelsen aldrig skett. En orsak till detta är att antalet dödade varit svår att bekräfta, men FN har kommit fram till att 6 000 000 dödade judar är ett rimligt antal. Vad finns det för anledning att förneka Förintelsen? I grund och botten handlar det om staten Israel. Judarna fick staten efter kriget som ersättning för det lidande det judiska folket fått utstå. Om det går att bevisa att det inte var så många judar som dog, bevisar man samtidigt att judarna inte har rätt till landet Israel.

Det är olagligt att förneka Förintelsen i Sverige. Det räknas som hets mot folkgrupp.

David Irving, känd engelsk förnekare av Förintelsen

Källor:

Om detta må ni berätta - en bok om Förintelsen i Europa 1933-1945 av Stéphane Bruchfeld och Paul A. Levine

Bildkällor

Ala bilder är från Wikimedia Commons

Åter till registersidan för andra världskriget