Andra världskriget, Sveriges roll

Sverige var officiellt neutralt under andra världskriget, men många historiker menar att vi inte var särskilt neutrala utan lika tyskvänliga i början av kriget som vi gillade de allierade mot lutet.

Krigsutbrottet

Vid krigsutbrottet september 1939 gick alla de olika politiska partierna ihop i en samlingsregering under Socialdemokraternas ledning, utom kommunistpartiet som ansågs för opålitligt. För att lugna folk gick Sveriges statsminister, Per Albin Hansson, ut i radio och berättade att vi inte behövde vara oroliga eftersom vår beredskap är god. Det var en ren lögn. Sverige led brist på i princip allt. Det bästa vi kunde hoppas på var att “rulla ihop oss som en igelkott”.

Med det menades att vi kunde försvara oss en kort tid - förhoppningsvis tillräckligt länge för att ingen skulle vilja anfalla oss.

Vinterkriget

När Sovjet anföll Finland november 1939 reste många svenskar över och slogs frivilligt mot sovjetunionen. Totalt 8000 svenskar var med. Sverige skickade även vapen och ammunition och en hel flygflottilj (F22) placerades i norra Finland. Stora delar av svenska armén flyttades samtidigt med järnväg till Norrland, om Sovjetunionen skulle få för sig att fortsätta västerut efter Finland erövrats.

Danmark och Norge

Den tyska erövringen av både Danmark och Norge 1940 kom helt oväntat. Vad skulle hända? Stod Sverige på tur?

Danskar försökte fly med båtar till Sverige över Öresund. Norrmän flydde över fjällen. Oftast respekterade tyskarna Sveriges gränser, men inte alltid. Till exempel oljetankern S/S Skytteren, som gick under norsk flagg, sänktes av tyska krigsfartyg utanför Måseskär 1942. Än idag utgör den fullastade, sjunkna tankern ett hot mot miljön på Västkusten.

Handeln med Tyskland

För att stoppa Tyskland innan de fått en chans att anfalla Sverige meddelade man den tyska ledningen att de svenska järngruvorna skulle sprängas om Tyskland försökte anfalla vårt land. Tyskland köpte mest järnmalm av alla länder från Sverige eftersom Tyskland behövde stål till krigsmakten. Som ett motkrav krävde Tyskland att Sverige skulle fortsätta med att leverera järnmalm till Tyskland, trots kriget. Tyskland sålde i sin tur stora mängder stenkol till Sverige som vi använde. Främst för ståltillverkning men även till uppvärmning och för framställning av lysgas till bl.a. Stockholms gatlyktor. Sverige krävde att få fortsätta köpa stenkol om Tyskland skulle få köpa järnmalm. Och så blev det.

Permittenttrafiken från 1940

Från 1940 ville Tyskland frakta soldater på permission till och från Norge genom Sverige, så kallad “permittenttrafik”. Regeringen vågade inget annat än att säga ja.

Mellan åren 1940-43 forslades mer än 2 000 000 tyska soldater i svenska järnvägsvagnar. Det var en transport av soldater som retade många svenskar. Speciellt eftersom de tyska soldaterna transporterades i riktiga passagerarvagnar medan svenska soldater som transporterades inom landet fick åka i godsvagnar.

Midsommarkrisen kring Engelbrechtdivisionen 1941

1941 anföll Tyskland och Finland Sovjetunionen. Tyskland ville skicka trupper, Engelbrechtdivisionen, från Norge till Finland, genom Sverige.

Även denna gång sa Sverige Ja, trots att det rörde sig om stridande soldater och inte de på permission. 105 tåg fullastade med soldater och krigsutrustning rullade genom Sverige.

Det skedde midsommar 1941, därför kallas händelsen “Midsommarkrisen”. Främst socialdemokraterna ville förbjuda transporten medan de borgerliga partierna ville tillåta den. Det fanns en risk att Sverige kunde dras med in i kriget genom att tillåta Engelbrechtdivisionen att färdas obehindrat genom Sverige. Det rörde sig trots allt om en fullt utrustad division på väg till fronten, inte några obeväpnade soldater på väg hem till Tyskland för att träffa fru och barn under några dagars permission.

En annorlunda livsstil

För folket i Sverige innebar kriget att livet förändrades. Saker man tagit för givet innan kriget var inte längre en självklarhet.

• Mörkläggning: på kvällarna sattes det upp tjocka gardiner eller skivor för fönstren om ljuset var tänt inomhus. På det viset blev hela städer lagda i mörker och bombplan som flög på natten kunde inte se var städerna låg. Bilarnas lyktor försågs med en minimal öppning för att släppa ut ljus alldeles framför bilen, och bilolyckorna blev många. Speciellt mellan bilar och fotgängare.
• Ransoneringskort: Det fanns inte basvaror som smör, ägg, mjöl, socker osv. så det räckte till alla. Istället fick varje familj ut ransoneringskort. När det köptes t.ex. smör stämplades kortet för det gjorde uttaget. När ransoneringskortet för smör var fullstämplat fick inte familjen köpa mer smör innan nästa smörleverans kom och nya ransoneringskort delades ut. Vissa varor, som choklad och kaffe, var nästan omöjliga att få tag på. Istället fanns surrogat. Det man använde istället. För kaffe fanns t.ex. rostade ekollon och maskrosrötter som maldes ner och användes som om det var kaffe.
• Gengasdrift: Det fanns inte mycket bensin i Sverige. Därför byggdes gengasapparater som häktades på bakom bilarna. I dem lades björkved som fick värmas med för lite syre så att en explosiv gas uppstod, den sk. gengasen. Det gick att köra någon mi på ett fullt lass björkved, sedan måste gengasapparaten tömmas på aska, fyllas med ny ved som tändes så det gick att köra en bit till.
• Uppvärmningen av husen: Ved blev det vanligaste sättet att värma husen på. Olja och stenkol/koks gick främst till krigsmakten. Efterfrågan gjorde att veden blev dyr, speciellt eftersom vintrarna under andra världskriget var några av 1900-talets kallaste. Ett sätt att minska konsumtionen var att stänga skolorna när det var som kallast. Det kallades kokslov och är grunden till det sportlov skolorna har numera.
• En svensk tiger: Rädslan för spioner var stor. Överallt i samhället påmindes befolkningen om att svenskar inte skulle prata om det de visste med vem som helst. En tiger med blå och gula ränder blev symbolen för kampanjen.

Kvinnorna och kriget

När männen var utplacerade vid gränsen måste någon göra männens jobb hemma. Det blev vanligt med kvinnor som körde bussar och lastbilar. Andra sysslor som att ta hand om skörd och boskap i lantbruket sköttes ofta av kvinnor medan soldaterna, även de som inte själva var lantbrukare, fick permission när det var dags att skörda för att så många som möjligt skulle hjälpa till att hålla matproduktionen uppe. I Sverige hade vi även Lottakåren, en kvinnlig del av militären. Lottornas uppgift blev främst att serva soldaterna genom att t.ex. tvätta kläder eller laga mat till soldaterna. Av alla de olika vapenslagen i Sverige var det egentligen bara flygvapnet som anställde kvinnor i reguljär tjänst och då främst som radaroperatörer och för spaning efter fientligt flyg.

Sjötrafiken

Utanför Sveriges tremilsgräns lade både Tyskland och Storbritannien ut minor i minspärrar för att sänka varandras fartyg. Största var Skagerrak-spärren som tyskarna lade ut mellan Norge och Danmark. Minspärrarna utgjorde ett problem för de svenska fiskarna. Så länge fiskeflottan höll sig på svenskt vatten klarade de sig bra, men fisket var oreglerat och efterfrågan var stor. Efter något år började fisken ta slut. Då var fiskarna tvungna att försöka ta sig ut genom minspärrarna och fiska på internationellt vatten. Flera fiskebåtar sänktes av både tyska och brittiska flygplan och ändå fler sjönk efter att ha kört på minor.

För att få in varor till Sverige började vi med lejdtrafik. Fraktskepp fick ordet Sverige målat på sidan för att visa att det var från ett neutralt land. Det åtföljdes sedan av svenska krigsfartyg som eskort. På det viset gick det att importera olika varor till Sverige i mindre mängder. Främst olja, något vi led stor brist på under kriget, men även basvaror som socker och färsk frukt, som apelsiner till jul.

Minor fanns av flera olika sorter. En typ var kontaktminor, eller hornminor som de också kallades. De flöt på havsytan och hade "taggar" som stack ut. Om en båt träffade en tagg utlöstes minan. En annan variant var magnetminorna. De fanns under vattnet och exploderade bara om något stort och magnetiskt, som en båt med stålskrov, passerade ovanför. Eftersom de inte syntes på ytan var de mycket farligare och svårare att undvika.

Det var inte många svenskar som dog i Sverige under kriget, och av de som dog, dog nästan samtliga till havs när deras båtar sjönk.

Källor:

Bildkällor

Ala bilder är från Wikimedia Commons