Åtgärder

Andra världskriget, Vändpunkterna

Från Skolbok

Version från den 3 januari 2019 kl. 09.50 av Ingemar (Diskussion | bidrag)

Stalingrad - Juli 1942 till januari 1943

Under vintern 1941-42 försökte Stalin anfalla tyskarna på olika platser längs fronten, som sträckte sig från Östersjön till Svarta havet, utan någon större framgång. När våren kom 1942 tryckte tyskarnas södra armégrupp framåt mot Kaukasus för att erövra de sovjetiska oljefälten. Framryckningen tog stopp vid industristaden Stalingrad (numera Volgograd). En betydelselös stad som tyskarna hade kunnat gå runt, om det inte vore för vinsten att erövra en stad med Stallins namn i sig. Stalin insåg samma problem och beordrade att staden inte fick erövras. Därför skickades enorma mängder soldater från bägge sidor in till staden.För att visa hur mycket staden var värd att försvara vägrade Stalin dessutom att evakuera stadens civilbefolkning. Runt 40 000 civila dog under slaget.

Sommaren och hösten 1942

Under sommaren drev tyska trupper undan de sovjetiska. Hitler delade upp trupperna i två delar, mot generalernas råd, och skickade hälften mot Kaukasus medan hälften fick stå kvar och slåss vid Stalingrad. Något som gjorde att ingendera styrkan var tillräckligt stark för sitt uppdrag och sovjetiska styrkor som hade kunnat omringas gavs en möjlighet att retirera österut istället. När hästen kom insåg Hitler misstaget och trupperna som skickats mot Kaukasus beordrades att återvända till Stalingrad igen.

Stalingrad delas av floden Volga och under hösten pressades de ryska soldaterna hus för hus mot flodstranden. Alla vägar var avskurna av tyskarna och enda sättet att ge soldaterna mat och utrustning var genom att köra över det med pråmar över floden, pråmar som lätt sänktes av det tyska flygplanen.

Vintern 1942-1943

Tyskarna hade fortfarande väldigt dålig vinterutrustning. När vintern kom blev det svårt att fortsätta striderna. Då genomförde sovjetunionen en motattack norr och söder om Stalingrad på frontavsnitt som försvarades av trupper från Ungern, Rumänien och Italien. Soldater som hade sämre träning och utrustning och som hade mycket lägre moral och motivation än de tyska. På det viset skars Stalingrad av, bit för bit, från resten av den tyska armén. Paulus, den general som styrde över de tyska trupperna, ville retirera ut ur staden för att rädda trupperna innan den sovjetiska fällan slog igen, men Hitler vägrade. Två hela armékårer, 250 000 av Tysklands bästa soldater, blev omringade.

I och med att vintern kom kunde de sovjetiska trupperna gå på isen över Volga och det satte större press på den östra fronten, inuti Stalingrad. Man försökte skicka en pansarkår som skulle slå sig genom de sovjetiska linjerna och öppna en korridor så att de tyska trupperna kunde fly, men Hitler vägrade låta trupperna inne i Stalingrad byta motståndare och dra sig västerut. Räddningsförsöket misslyckades. Utan försörjning och utan vinterutrustning samtidigt so de sovjetiska trupperna konstant anföll de tyska i staden gjorde situationen omöjlig för Paulus tyska soldater. De gav upp januari 1943. 90 000 tyska soldater togs som fångar av de sovjetiska trupperna. Resten hade dött av svält, köld, utmattning eller genom anfall av de sovjetiska trupperna.

Efterräkningen

Sovjetiska soldater räknade in 250 000 döda tyskar i och omkring Stalingrad. Historiker tror att den totala dödssiffran för tyskarna och deras allierade: rumäner, ungrare och italienare, låg runt 800 000 man. För Sovjetunionen låg den på 1 100 000 stupade soldater. Av de 90 000 tyska soldater som togs till fånga återvände bara 5-6000 till Tyskland efter kriget. Resten dog i de sovjetiska fånglägren i Sibirien.

Förlusten var så stor att de tyska styrkorna på östfronten inte kunde återhämta sig igen. Från och med Stalingrad pressades tyskarna bakåt av de Sovjetiska styrkorna, tillbaka mot Tyskland.

(se mer i kapitlet om östfronten fram till Stalingrad').


El-Alamein - juli till november 1942

El-Alamein är en oas som ligger bara femton mil väster om Kairo. Det var den sista platsen före Alexandria där engelsmännen kunde använda sig av naturliga hinder för sitt försvar. I Söder ligger Qattarasänkan, ett område fullt med saltträsk där tunga fordon som lastbilar och pansarvagnar inte kan ta sig fram. I norr ligger Medelhavet.

Första slaget

30 juni nådde de första tyska pansarvagnarna fram till engelsmännens försvarsställningar. Där tog det stopp. Under två veckors tid försökte tyskarna tränga igenom britternas försvarslinje, men misslyckades varje gång. Förlusterna var stora och tyskarna led till slut brist på både ammunition och bensin. Anfallet avbröts. Istället bildade tyskarna en egen försvarslinje med mängder av minfält utlagda mellan sina egna trupper oh britterna. Minor som ligger kvar ute i öknen än idag.

Andra slaget

Under tiden kom det fler och fler styrkor till britternas hjälp. I mitten av oktober hade britterna dubbelt så mycket soldater och pansarvagnar som tyskarnas samlade tysk-italienska styrka. 23-24 oktober anföll britterna de tyska linjerna, som vek sig. Den 2 november meddelade Rommel till Hitler att slaget var förlorat och de tyska trupperna började retirera västerut samtidigt som de italienska lämnades kvar att stoppa upp britterna. Hitler förbjöd Rommel att dra sig tillbaka, men det struntade Rommel i.

8 november landsteg amerikanska trupper i de franska kolonierna i Nordafrika som hölls av det tyskvänliga Vichyfrankrike. Till en början mötte amerikanerna hårt motstånd från fransmännen, men rätt snar byttes de tyskvänliga franska generalerna ut mot andra som såg amerikanerna som befriare och inte som fiender.

Efterräkningen

Tyskarna pressades från två håll. Amerikanerna från väst och britterna från öst. Situationen blev omöjlig och de tyska trupperna drog sig ur Nordafrika genom att ta sig norrut. Sommaren 1943 tog sig de tysk-italienska trupperna först till Sicilien och sedan in Italien för att hjälpa till i försvaret av landet.

(se mer i kapitlet om ökenkriget fram till el-Alamein').





Källor

https://www.britannica.com/event/Battle-of-Stalingrad

https://www.britannica.com/event/battles-of-El-Alamein

https://www.history.com/this-day-in-history/germans-begin-to-evacuate-sicily


Bildkällor

samtliga bilder är från Wikimedia Commons


Åter till registersidan för andra världskriget