Åtgärder

Andra världskriget, Västeuropa 1940

Från Skolbok

Version från den 26 december 2018 kl. 14.37 av Ingemar (Diskussion | bidrag) (Vichyfrankrike)

Invasionen av Frankrike, tyska soldater på motorcyklar

Tyska soldater på motorcyklar

Fransmännen hade lärt sig läxan från första världskriget där franska armén marscherat rakt på den tyska. Istället förberedde Frankrike ett försvarskrig. Längs fransk-tyska gränsen hade en räcka fort byggts upp, "Maginotlinjen". Vid övningar tränade man på att gräva ner sig och bli kvar på samma plats. tanken var att franska armén skulle nöta ut den tyska mot sina skyttegravar. Men den tanken byggde på att franska soldater skulle möta tyska, så fungerade inte tyskarnas taktik med "blixtkrig" där stridsvagnarna rullade fram i grupp före soldaterna.


Förberedelserna

Hitler såg Frankrike som sin huvudmotståndare. Det var franska generaler och politiker som varit de som drev fram de hårdaste villkoren i Versaillesfördraget. Därför hade han gjort upp detaljerade planer över hur Frankrike skulle erövras.

Hösten 1939 kraschade ett tyskt kurirplan i det neutrala Belgien. I flygplanet fanns en kopia av hela Hitlers plan över det kommande anfallet på Frankrike. Hitler var tvungen att tänka om. En tysk general,Manstein, föreslog en kniptångsmanöver. En attack från norr genom Belgien och Nederländerna som lockade upp Frankrikes bästa soldater och den brittiska hjälpstyrkan. Sedan en attack av blixtkrigsmodell från nordöst, genom Ardennerna i Belgien, som skulle skära av alla möjligheter till förstärkning och hjälp. De allierade soldaterna skulle bli inringade och tvingas att ge upp. Utan de soldaterna till Frankrikes skydd skulle vägen ligga öppen till Paris och segern skulle uppnås på några veckor istället för flera år som under första världskriget.

Planen var vågad. Det krävdes att pansarvagnarna från nordost skulle rulla snabbare än soldaterna kunde marschera och det kunde riskera att tyskarnas egna pansarstyrkor blev omringade. Dessutom krävdes det att inte ett enda allierat flygplan flög in över Ardennerna i förväg och avslöjade de tyska förberedelserna.

De äldre tyska generalerna sa att det var en dålig idé och en alltför vågad plan, men Hitler var positiv. Just för att den var så vågad hade troligen fransmännen och britterna inget planerat försvar mot den. Dessutom kunde de går runt den hårt försvarade Maginotlinjen.,Terrängen i Ardennerna var visserligen svårframkomlig för pansarvagnar eftersom den var full av kullar och skog, men belgarna hade inget försvar alls mot Tyskland. där


10 maj 1940

Den 10 maj anföll Tyskland Nederländerna och Belgien. man använde blixtkrigstaktik. Viktiga flygfält togs med hjälp av fallskärmssoldater, långt bakom fiendelinjerna. Störtbombare förstörde järnvägslinjer och försvarsställningar innan de tyska soldaterna trängt fram. Pansarvagnar rullade i grupp i spetsen fraför infanteriet.

Attacken var våldsam. Nederländerna gav upp redan efter fyra dagar och attacken lockade upp britternas exepditionsstyrka och de bästa franska förbanden, precis som planerat.

13 maj rullade tyskarnas huvudstyrka ut ur Ardennerna och började en snabb marsch mot franska Atlantkusten. De allierade generalerna insåg vad som höll på att hända men kunde inte göra något åt det. Även i Frankrike användes blixtkrigstaktiken med bombplan som förstörde kommunikationen samtidigt som pansarvagnar rullade framåt snabbare än fiendens infanteri kunde marschera.

Den brittiska styrkan insåg att de inte kunde stå emot tyskarna och beordrades att lämna Frankrike. Något som fransmännen såg som förräderi. Vissa franska militärgrupper gav sig direkt till tyskarna, andra följde med britterna i deras flykt. De offrade allt tungt krigsmaterial som kanoner och brittiska pansarvagnar och andra fordon lämnades vid vägkanten när bensinen tog slut.. De flyende soldaterna styrdes ut mot kusten för att räddas tillbaka till England. De kom till hamnstaden Dunkerque, men där tog det stopp. Det fanns inga fartyg på plats som kunde ta soldaterna över Engelska kanalen.

Dunkerque, 26 maj till 4 juni

I det läget gick Englands premiärminister Winston Churchill ut med en begäran till alla med en båt, oavsett storlek att de skulle hjälpa soldaterna hem. Fritidsbåtar, segelbåtar, fiskebåtar... Allt som kunde ta sig över kanalen, behövdes för att få så många av soldaterna som möjligt tillbaka till England. Så genomfördes en av de märkligaste trupptransporterna under andra världskriget. Trots ständiga attacker från det tyska flygvapnet mot soldaterna på stränderna och mot båtar och fartyg ute till havs, räddades 338 000 soldater, men allt tungt krigsmaterial blev kvar i Frankrike.


Mot Paris

De tyska pansarvagnarna rullade vidare söderut mot Paris. Med sönderbombade telegrafstationer och järnvägar och med vanliga vägar fyllda av flyende civilpersoner gick det inte att samordna något försvar. Enstaka motståndsfickor slog tillfälligt tillbaka tyskarna, men försvaret var meningslöst. Den 14 juni marscherade de första tyska trupperna in i Paris, samma dag som regeringen flydde från huvudstaden.

Medan segrarna gick i parad längs Champs-Élysées rullade pansarvagnarna vidare söderut och slog ut de sista resterna av franskt försvar tillsammans med flygvapnet som hade totalt luftherravälde.

För att ytterligare förödmjuka fransmännen skrevs fredsavtalet mellan Tyskland och Frankrike under i samma järnvägsvagn som tyska generaler tvingats skriva under ett liknande dokument 1914.

Vichyfrankrike

Den lagliga regeringen i Frankrike placerades i staden Vichy i södra Frankrike. Den hade kontroll över halva landet medan nazisterna hade kontrollen över Paris och den andra halvan. På papperet var Vichyfrankrike relativt självstyrande men i verkligheten var den landsdelen under direkt kontroll av nazisterna.

Alla kolonier och kolonialtrupper styrdes också av Vichyfrankrike, vilket gjorde att franska trupper i Nordafrika hamnade i strider mot brittiska trupper i de franska kolonierna. Det var också orsaken till att Storbritannien sänkte den franska flottan i hamn, hellre än att låta den bli en del av tyska flottan. Många fransmän dog i den attacken och det förbättrade inte det spända läget mellan England och Frankrike.

600px

Rött       = under tysk kontroll
Randigt = under kontroll av Vichyfrankrike
Grönt     = erövrat av Italien alldeles innan Frankrike gav upp

Och sen?

Västeuropa hade fallit. Några länder i väst var neutrala, som Irland, Schweiz och Sverige. Andra var under fascistisk kontroll som Italien och Spanien. Endast Storbritannien gjorde fortfarande aktivt motstånd, men de var isolerade på sina öar. Att försöka göra en landstigning i England var både svårt och farligt. Tyskkland hade den tidens största flygvapen. Göring, flygvapnets ledare, lovade att hans bombplan skulle bomba engelsmännen till att ge sig.

Medan tyska bombplan vände nosarna mot London vände sig Hitler österut. Mot Östeuropa och Sovjetunionen. Han ville fortfarande ha lebensraum till det tyska folket och det enda som hindrade honom var Sovjetunionen.


Blitzen och slaget om Storbritannien

En byggnad i Sheffield brinner under blitzen

En byggnad i Sheffield brinner under blitzen

18 juni meddelade Churchill att slaget om Frankrike har avslutats, nu börjar slaget om Storbritannien.

Görings Luftwaffe, flygvapen, gjorde så gott de kunde. Engelska flygvapnet, RAF, gjorde vad de kunde för att skjuta ner så många tyska plan sm möjligt. Piloterna visade stort hjältemod, men var för få. Till en början bombade tyskarna bara militära anläggningar i England, men snart ändrades taktiken och städerna, där civilbefolkningen bodde, blev måltavlor för bombräderna. Hårdast drabbades London.

Ett hemligt vapen som England hade var radar. Ljud skickas upp i luften och om det studsar tillbaka finns flygplan i luften. Med hjälp av radar upptäcktes tyska bombplan mycket tidigare än med blotta ögat och engelsmännen hade tid att få upp sina flygplan för att möta fienden redan över Engelska kanalen, samtidigt som civilbefolkningen hann söka sig ner i skyddsrummen innan bomberna började falla.

Trots direkta order från Hitler om att RAF skulle förintas, klarade inte Göring av det. Fabriker i England tillverkade jaktplan som Spitfire och Hurricane snabbare än tyskarna kunde skjuta ner dem. Det var ingen brist på flygplan för britterna, däremot uppstod brist på piloter. Det täcktes upp av frivilliga piloter från: Olen, Frankrike, USA och andra icke krigförande länder som ville hjälpa till att bekämpa nazisterna. I de ockuperade länderna uppstod hemliga motståndsrörelser som hjälpte nedskjutna piloter tillbaka till England igen.

Tyskarna trodde att de ständiga bombräderna skulle knäcka engelsmännen, men det fick motsatt effekt. Moralen i England stärktes när alla gick igenom en så svår period och motståndsviljan ökade med fler frivilliga till arm'en och mer pengar som skänktes från de civila till statens inköp av krigsmaterial.

17 september gav Hitler upp. Görings bombplan beordrades att sluta anfalla Englands städer. En ny måltavla hade valts ut, österut. Även om tyska bombplan fortsatte att anfallla Engaldn under resten av kriget blev anfalen aldrig mer så intensiva som under "blitzen" som bombningarna kom att kallas. Storbritannien fick mer än tusen plan nedskjutna, Tyskland nästan dunnelt så många.

Efter blitzen talade Churchill till folket i ett berömt radiotal. Där sa han, om RAF:s piloter att "aldrig har så många haft så få att tacka för så mycket".

400px bred Thumb, vänsterställd

Källor

http://www.bbc.co.uk/history/worldwars/wwtwo/fall_france_01.shtml

http://www.bbc.co.uk/history/histories/battle_of_britain


Bildkällor

samtliga bilder från Wikimedia Commons.


Åter till registersidan för andra världskriget