Åtgärder

Det går an, Carl Jonas Love Almqvist- utdrag ur roman. Läsförståelse med gammal svenska

Från Skolbok




Romanen Det går an publicerades julen 1839. Den blev väldigt uppmärksammad av den tidens människor eftersom den beskrev att män och kvinnor kan leva tillsammans utan att vara gifta. Detta var egentligen ingen nyhet, sk. stockholmsäktenskap förekom i storstäderna men mest som en allmän hemlighet bland den fattigare delen av befolkningen. Genom boken var det första gången någon beskrev fördelarna med att leva tillsammans utan att ingå äktenskap först. Dessutom visade Almqvist genom sin bok att de som tjänade mest på det var kvinnorna, som kunde behålla en viss självständighet.
Ramberättelsen i boken är en resa mellan Stockholm och Lidköping med ångbåten Yngve Frej. Under resan träffas glasmästardottern Sara Videbeck från Lidköping och sergeant Albert. Kärlek uppstår, men Sara vill inte gifta sig. Hon berättar i boken om föräldrarnas misslyckade äktenskap och är tydlig med att hon själv aldrig kommer att gifta sig. Albert protesterar till en början men Saras argument biter på honom. I slutet av boken frågar hon Albert om han kan tänka sig den sortens förhållande som hon vill ha, och han svarar då att det går an. Vilket är titeln på boken.

Textutdraget beskriver den scen där de diskuterar hur framtiden skulle kunna se ut . Det är där som Sara för första gången tar upp sin syn på äktenskapet och beskriver hur föräldrarna hade det.

Läs texten och gör frågorna till textutdraget.



 — Och när du blir gammal, vackra Sara?
 — Om jag lefver till en femtio år, så tänker jag fara på marknader med varor. Ty så länge jag är ung, är det bättre att sitta hemma i min lilla handelsbod.
 — Man går gerna in till en disk, der en så vacker handelsmanninna sitter och säljer, inföll han.
 — Men den tiden är det styggt att resa på marknader, fortfor hon, litet bortvänd; man råkar ut för spektakel. Blir jag femtio år, då tänker jag det skall vara öfverståndet; då tör deremot handeln bli klenare hemma i boden — och jag vill då försöka på marknader, om jag icke dessförinnan lagt ihop en summa, så jag kan lefva utan bysch; det jag hoppas. Ty en kan lefva mycket nätt, och ändå må rätt väl, så snart som — (här sjönk hennes ansigte och uppsynen mörknade).
 — Nåväl, min Gud! hvad menar du?
 — Åh jo. Jag menar, så framt en aktar sig för att ha en plågare, som äter upp och förskingrar i onödan och i slarf allt hvad en med möda och åhåga samlar. Hvad båtar då att vara ordentlig, när plågaren är desto mer oordentlig och frossar af den idogas arhete? Och hur kan en arbeta med lust och fröjd, när en ingen hjertans lust har, men ångsten sitter i halsgropen —
 — Jag förstår dig icke.
 — Så? Hm.
 — För Guds skull berätta hvad du menar!
 — Ja, det är allt något att berätta. Jag var ute en Michaeliqväll med min mor: det var mot hösten och blåste, och hennes hår for kring hufvan. I förtviflan lopp hon upp åt den stora stadsbron, som går öfver Lidan hemma i vår stad; jag var då femton år, och jag sprang efter. Jag tänkte hon i sin rysliga vånda skulle hoppa ned i vattnet. Men när jag kom efter, hejdade hon sig, och tog mig i famn, stannade vid broledstången, och såg sig om. Der var ingen gångare ute. ”För din skull vill jag låta bli det! hviskade hon — jag vill lefva och pinas, tills du blir ännu litet större — men ve och förbannelse öfver den här! åtminstone, den skall jag bli qvitt!” — härvid såg jag fragga af raseri, tror jag, stå kring min mors läppar — hon ryckte sin guldring af fingret, och kastade honom långt bort i Lidaån.
   Sergeanten bleknade, och påminte sig något ditåt i dag morse vid ångbåtsrelingen.
 — Din mor lär hafva varit litet otålig i äktenskapet? undföll honom.
 — Fy — fy — herre! utropade Sara med blixtrande ögonkast, och glömde sitt du. Albert? tillade hon dock straxt efter med mildare röst. Tjugu gånger sparkadt sto, som tjuguförsta gången sparkar igen, är icke otåligt. Och det är visst och sant inför Gud (sade hon slutligen med en knappt hörbar, men innerlig och klangfull ton) en var det, som ideligen påminte om, och sade och förkunnade, att min mor skulle blifva allt bättre — eller ädlare tror jag dem kalla det — genom denna plågan: men det var osanning. Ty det vet jag, att hon vardt sämre år från år. Ifrån den största ordentlighet och snygghet blef hon till sluts osnygg, otäck och slarfvig, så jag gret dervid. (Sara gret just nu). Ifrån att vara en from och gudlig menniska, ville hon till sluts icke se i psalmboken — och på sistone — ack —
 — Hemta dig!
 — Änn i dag ligger min mor till sängs, och vet du hvaraf? — gunåda oss! af — af fylleri! Det är icke bra af ett fruntimmer, Albert.
   Sergeanten steg upp, kände en kall svett under sin tschakot, tog af den och svalkade sig med näsduken. Kanske korsade sig några af hans bästa planer i denna stund inom hans panna. Men han var ung, och egde ej ett förstockadt hjerta. Han tyckte synd om menniskorna; icke heller var han tillräckligt halflärd, för att komma med den vanliga falska frasen, ”att illa var bra”. Fattad af bestörtning och undran, kom han likväl bort åt ett håll, dit militärer sällan nalkas: han satte sig förtroligt bredvid sin i hast så öppenhjertiga vän, och frågade: —Säg mig upprigtigt och rätt fram. Sara, är du hvad man brukar benämna en Läserska?
 — Läsare — åh då! visst ej. Sådane finnas i Westergötland nog, mig förutan.
 — Men du läser ändock stundom i Skriften?
 — I Bibbelen? ja.
 — Då känner du också Guds första stora, allmänna bud — förlåt, det låter litet — väx er till, föröker eder och uppfyller jorden! — skall detta bud icke uppfyllas?
   Efter litet betänkande, dock utan förlägenhet, svarade hon: —Det der Guds budet innehåller ju — Att man och qvinna skola vara tillsammans. Men icke innehåller det budet, att en man skall vara tillsammans med hvilken qvinna som helst i verlden, kan jag tro; eller att en qvinna skall tillsammans med hvilken man, som helst blifver henne åkommen af hvarjehanda händelser och tillstymmelser. Jag vill minnas det står, att det der skall vara menniskan till en hjelp: det skall väl då icke vara till ens fall? både själens och kroppens fall. Utan, likasom man får undvika och gå ur vägen för en stor fara, olycka och nöd, och framför allt låta bli att umgås i ondt och förderfligt sällskap, så bör man väl ock undfly —
   I detsamma hördes ett starkt knakande framme i ångbåtens förstäf, och kaptenen jemte en machinist kommo uppspringandes.

Källa: sida 50 — 54 i boken: http://runeberg.org/detgaran1/0050.htmlhttp://runeberg.org/detgaran1/0054.html
Romanen finns filmatiserad: https://www.oppetarkiv.se/video/12391758/det-gar-an
Scenen börjar när det är exakt 54 minuter kvar av filmen, och avslutas när det är 51.30 minuter kvar.

1: Ta reda på vad orden i texten betyder innan du läser texten så förstår du den bättre. Använd: ordbok, Wikipedia eller Wiktionary: https://sv.wiktionary.org/wiki/Wiktionary:Huvudsida. Det finns en särskild sida för just den här boken: https://litteraturbanken.se/forfattare/AlmqvistCJL/titlar/SamladeVerk22/sida/117/etext

spektakel =
bysch =
åhåga =
Michaeliqväll =
vånda =
fragga (af raseri) =
tschakot =
förstockad =


2; Att läsa på raderna innebär att söka information som finns tydligt angiven i texten:

A: Varför vill Sara åka runt på marknader och sälja det hon tillverkat efter att hon fyllt femtio?

B: Hur visade Saras mamma att hon egentligen inte ville vara gift?

C: Vad lider mamman av nu, när Sara är ute och reser?

D: Vad tycker Sara om bibelns beskrivning av äktenskap och förhållandet mellan man och kvinna?


3: Att läsa mellan raderna innebär att man söker fram information som man förstår av textens sammanhang.

A: Sara skriver om sin mor: "Ifrån den största ordentlighet och snygghet blef hon till sluts osnygg, otäck och slarfvig, så jag gret dervid. (...) Ifrån att vara en from och gudlig menniska, ville hon till sluts icke se i psalmboken". Vad var det som drev mamman i fördärvet så mycket att Sara grät när hon såg det?

B: Vad är en läsare / läserska?


4: Att läsa bortom raderna innebär att man kopplar ihop den kunskap man har sedan tidigare för att förstå sammanhanget i en text

A: Varför är Sara så negativ till att kvinnor gifter sig med män?

B: Hur skulle en kvinna göra för att behålla sin självständighet på den här tiden?


5: Öppna frågor saknar ett rätt svar, man kan bara diskutera kring dem.

A: Vad ska man skriva om för sorts förhållanden i nutid för att uppnå en mediestorm som Almqvist lyckades med i början av 1800-talet? Så svår att författaren tvingas lämna Sverige?

1: Ta reda på vad orden i texten betyder innan du läser texten så förstår du den bättre. Använd: ordbok, Wikipedia eller Wiktionary: https://sv.wiktionary.org/wiki/Wiktionary:Huvudsida. Det finns en särskild sida för just den här boken: https://litteraturbanken.se/forfattare/AlmqvistCJL/titlar/SamladeVerk22/sida/117/etext

spektakel = pinsam eller löjeväckande situation
bysch = bös, problem, besvär (leva utan bysch = leva ett bra liv).
åhåga = flit, iver.
Michaeliqväll = Mikaelsdagen (mickelsmäss), söndagen närmast efter 29/9, förr en festkväll.
vånda = svår plåga av kroppslig eller (ofta) själslig natur
fragga (af raseri) = fradga, när saliv tuggas till skum runt munnen
tschakot = hög, cylinderformad militär huvudbonad av läder eller filt. Användes i svenska armén 1814–45.
förstockad = oemottaglig för skäl och åsikter, en som inte kan ändra sig.


2; Att läsa på raderna innebär att söka information som finns tydligt angiven i texten:

A: Varför vill Sara åka runt på marknader och sälja det hon tillverkat efter att hon fyllt femtio? = hon skulle känna sig pinsam på en marknad när hon är ung, men när hon blivit äldre misstänker hon att hon inte säljer lika mycket i sin bod och då är marknader ett sätt att sälja mer och tjäna mer pengar.

B: Hur visade Saras mamma att hon egentligen inte ville vara gift? = hon hopade upp på brokanten med en tanke om att ta sitt liv, men nöjde sig med att kasta vigselringen i Lidan.

C: Vad lider mamman av nu, när Sara är ute och reser? = hon har blivit alkoholist.

D: Vad tycker Sara om bibelns beskrivning av äktenskap och förhållandet mellan man och kvinna? = Män och kvinnor kan vara ihop utan att gifta sig. Man och kvinna ska stödja varandra, mn för det behövs inget äktenskap.


3: Att läsa mellan raderna innebär att man söker fram information som man förstår av textens sammanhang.

A: Sara skriver om sin mor: "Ifrån den största ordentlighet och snygghet blef hon till sluts osnygg, otäck och slarfvig, så jag gret dervid. (...) Ifrån att vara en from och gudlig menniska, ville hon till sluts icke se i psalmboken". Vad var det som drev mamman i fördärvet så mycket att Sara grät när hon såg det? = äktenskapet bröt ner mamman så mycket att hon slutade tro på Gud och blev alkoholist.

B: Vad är en läsare / läserska? = en som är väldigt kristen och spenderar mycket tid med att studera bibeltexter, någon form av pietist. Troligen en Herrnhutare, eller Schartauan, eftersom romanen utspelar sig i Västergötland.


4: Att läsa bortom raderna innebär att man kopplar ihop den kunskap man har sedan tidigare för att förstå sammanhanget i en text

A: Varför är Sara så negativ till att kvinnor gifter sig med män? = flera gånger beskriver hon männen som de onda, de som slösar, de som förstör det kvinnor bygger upp. Som gift kvinna på den här tiden fick mannen automatiskt alla ekonomiska tillgångar kvinnan drog in till familjen.

B: Hur skulle en kvinna göra för att behålla sin självständighet på den här tiden? = Se till att skaffa sig en inkomst, t.ex. att sälja saker hon tillverkat i en bod eller på marknader. Därefter se till att hon inte gifte sig. Män kunde hon ju umgås med utan att vara gift.


5: Öppna frågor saknar ett rätt svar, man kan bara diskutera kring dem.





Åter till registret för läsförståelsetexter