Åtgärder

Egypten (Flodkultur)

Från Skolbok

Version från den 2 december 2011 kl. 14.02 av Ingemar (Diskussion | bidrag) (Amarna-revolutionen)

800px-AlterOrient.jpg

Egyptens rike för 4000 år sedan-

Det inom heldragen gul linje tillhör Egypten.

Det inom streckad gul linje visar områden som Egypten hade inflytande över.


15000 år sedan

Under istiden var det som nu är Saharaöknen en savann med sjöar och betande djur. Det fanns elefanter och krokodiler där det nu bara finns sand och sten. Orsaken till det är att när det är så kallt i norra Europa som det är under en istid ”pressas” klimatzonerna söderut så att Nordafrika hade den typ av klimat man hittar i södra Frankrike nu.

När istiden började gå mot sitt slut blev det samtidigt torrare och torrare i Nordafrika. Grupper av människor som tidigare kunnat leva som nomader och flytta omkring efter sina bytesdjur blev mer och mer beroende av att det fanns oaser och vattenhål där man kunde bo utan att törsta ihjäl när vattnet försvann från regionen omkring dem.

Det var under denna klimatförändring som floden Nilen blev allt viktigare som en ständig källa av vatten och också som källa av fisk. Nomader slutade sitt kringflackande liv och bosatte sig längs Nilens stränder. Här fans vilda grässorter man kunde skörda och stora djur som inte hittade vatten någon annanstans tog sig till Nilen där de var lätta att spåra, jaga och döda.

När fler och fler människor bosatte sig runt Nilen blev det också mer och mer konkurrens. Spår tyder på att olika stammar anfaller varandra och dödar hela folk, utom spädbarnen som antagligen kidnappas och tas upp i den egna stammen. Under en period av år verkar t.ex. Nilen ha fått extremt stora översvämningar på våren som förstört skördarna och under den tiden kan man också se att nästan hälften av de som dött har dött en våldsam död orsakad av spjut, pilar och liknande.


8500-6000 år sedan, jordbruket tar över

Tydlig gräns där konstbevattningen slutar

Under den här perioden blir människorna mer och mer bofasta. Man börjar odla växter, främst vete och korn, och man lär sig att tämja djur som: kor, får, grisar och getter. Stenverktyg byts ut mot verktyg av koppar och man lär sig tillverka lerkrukor, väva tyger och färga läder. Tidigare hade man begravt sina döda i anslutning till sina läger, men när folket blev bofast flytas gravarna längre och längre bort från bostadshusen och forskare tror att man mer och mer börjar tro på ett liv efter döden och att de döda kan börja leva igen. Redan nu börjar man att fylla gravarna med saker som den döde kan tänkas behöva i nästa liv. Under den här perioden börjar man också att skapa keramik med bilder på och många bilder föreställer en gud som står i en båt på en flod. Under den här tiden börjar även de första hieroglyferna, eller skrivtecknen, att användas på olika krukor. Längs Nilen började ”stadsstater” att bildas, små samhällen med en härskare som bestämde över staden och omgivningarna runt staden. Ett pyttelitet kungarike men den bildningen var viktig inför bildandet av större riken när stadsstater slogs ihop.


6000-5000 år sedan, nedre och övre Egypten

Det blir mer och mer tydligt att landet längs Nilen delas upp i två olika delar. Det nedre Egypten är det land som ligger närmast Medelhavet, och det övre Egypten är det land som ligger längst i söder och gränsar till Öknen vid katarakaten (forsen) vid Assuan.


5100 år sedan, Skorpionkungen

För ungefär 5100 år sedan kommer en kung som enar övre- och nedre Egypten. Vi vet väldigt litet om honom men tecknet för honom har kopplats ihop med tecknet för skorpion och därför kallas han ibland ”Skorpionkungen”. Andra källor säger att hans namn är Menes. Han är den första faraonen och den första att härska över båda rikena. Han verkar ha kommit från övre Egypten men flyttade norrut och anlade huvudstaden Memphis i nedre Egypten. Han, och efterföljande kungar, tog namn som var kopplade till guden Horus och bar bägge ländernas kungakronor samtidigt för att visa att de härska de över bägge rikena. Under den här perioden verkar det som att det blir fred inom Egypten, istället börjar man slåss mot andra folk som försöker att komma till Nilen, bl.a. från Sinaiöknen i nordost och Nubier från öknen i söder.

Skorpionkungen var antagligen en mäktig personlighet, men enligt legenderna dödades han av vildhundar och krokodiler.


Ca 2700-2270 f.kr. gamla riket, flodkulturen

Det är egentligen inte förrän nu Egypten börjar bli en flodkultur. Det är Nilen som är blodådern i kulturen. Det är på Nilen man fraktar gods i grundgående båtar och det är Nilens slam, som täcker åkrarna när den svämmar över varje år, som är det gödsel som gör att egyptierna kan få två skördar varje år. Det var från Nilen som bönderna byggde enkla kanaler redan för 5000 år sedan för att kunna bevattna fält som låg en bit bort från strandkanten.

Egypten blev ett isolerat och lättförsvarat rike. Från tre olika håll var man tvungen att ta sig igenom öknar för att nå till Egypten och kom man från havet var man tvungen att först ta sig igenom träsken i Nildeltat för att komma fram till själva floden Nilen. Man vet att det funnits handel mellan Egypten och Mesopotamien, men den har inte varit viktig för Egyptierna.


Pyramiderna

Pyramiderna i Giza, nutid

Det forna Egypten är nog främst känt för sina kungagravar, pyramiderna. Vi vet att det är under den här perioden den allra första pyramiden byggs, trappstegspyramiden i Saqqara. Vid Gizeh bygger faraonerna Cheops, Chefren och Mykerinos sina imponerande pyramider. Cheopspyramiden är med sin höjd av 137 m (ursprungligen 146,6) den största och räknades under antiken till världens sju underverk. Den är fortfarande ett av jordens största byggnadsverk. Vid Chefrens pyramid (som är nästan lika hög) byggdes en 20 m hög staty av en sfinx, som är en korsning av människa och lejon, för att hålla ett vakande öga över pyramiderna.

Alla dessa pyramidbyggen var dyra att genomföra och krävde antagligen höga skatter för bönderna. Eftersom det främst var prästerna som hanterade skatterna fick prästerna mer och mer makt och faraonerna tappade lika mycket makt i landet.

Ca 2270-2040 f.kr, första mellanperioden

Detta är den första perioden när det går sämre för Egypten med mycket oroligheter. Under den här perioden flyttas huvudstaden från Memphis till Thebe.


Ca 2040-1675 f.kr, mellersta riket

Återigen blir Egypten ett mäktigt land. Under den här tiden börjar man handla mer och mer med länderna utanför Egypten, framförallt märks handeln med Kreta. I söder erövras Nubiens guldgruvor och det finns mycket guld i Egypten. Under den här tiden bygger man den sista pyramiden och man har också Egyptens första kvinnliga farao; Sobeknofrure.


1786-1567 f.kr, Hyskos och andra mellanperioden

Olika faraoner, eller egyptiska kungar, härskade mest hela tiden över landet ända fram till 1786 f.kr. Då kom ett folk från norr som ingen vet så mycket om längre. De var duktiga krigare och erövrade nedre Egypten. Hyksos använde sig av bl.a. hästdragna vagnar i strid och genom det lärde sig också egyptierna att jaga och slåss från vagnar. Det skulle ta drygt 200 år innan man lyckades jaga ut dem igen och åter få ett enat Egypten.


1567-1085 f.kr, Nya riket

Under den här perioden blev Egypten som mäktigast. Soldater erövrade länder så långt upp i Mellanöstern som Syrien och så långt söderut som Nubien och erövrade riken som gav mängder med pälsverk, svarta slavar, guld och elfenben i utbyte. Egypten fick sin mäktigaste kvinna hittills; "Den höga kungliga frun" (egyptiskan saknade ett ord för drottning), Hatschepsuts. Under hennes tjugoåriga regering var det fred och hon ägnade sig istället åt att återuppbygga landet.


Amarna-revolutionen

Akhenaten
Nefertite

Under den här långa perioden fanns det en farao, Akhenaten, som utmärkte sig. Han bestämde att det bara fanns en enda gud, solskivan Aton, och att dyrkan av andra gudar liksom tron på att det fanns ett liv efter döden, skulle förbjudas. Han blev ivrigt påhejad av sin hustru Nefertite som påstods vara världens vackraste kvinna. Idéerna blev inte populära och efter det att Akhenaten dött gick Egypten tillbaka till tron på de gamla gudarna. Ändå, det är första gången i mänsklighetens historia någon sagt att det bara finns en enda gud, tron på monoteism var skapad.

Tutankhamon

Tutankhamon

En av de sista faraonerna i perioden var ganska betydelselös, en enkel farao som dog 19 år gammal, innan han knappt hunnit bli vuxen. Han hette Tutankhamon och han är viktig eftersom av alla faraoner som begravts är hans grav den enda som förblivit oplundrad. När den graven upptäcktes 1922 var det första gången vi på riktigt kunde se hur tanken på livet efter döden såg ut för en farao.

Israel

Israel nämns för första gången i samband med ett uppror i Palestina. Man tror att Israeliterna har varit fångar och arbetat vid det egyptiska palatset. Efter det skall deras uttåg ur Egypten ha skett.


Sjöfolket

Perioden avslutas med att sjöfolket anfaller Egypten. Vilka var sjöfolket? Ingen vet. De erövrade Mykene på Kreta och man vet at de kom med båtar och anföll nedre Egypten. De förlorade, men Egypten blev så försvagat att man pratar om en ny period som började efteråt.


1085-322 f.kr, det sena riket

I början av perioden besegras Egypten av Libyska trupper som anfaller över öknen från väster och nubiska trupper som anfaller från söder. Libyska faraoner tar över tronen i nedre och i övre Egypten tar Nubiska kungar över makten.

Assyrier anföll från nordost men ingick ett förbund med faraonerna: om man bara hjälpte assyrierna att slåss mot perserna skulle assyrierna låta Egypten vara ifred. Detta misslyckades och Perserna erövrade först Assyrien år 612 f.kr. och sedan Egypten. Från 525 f.kr satt det persiska kungar på faraonernas troner. De satt kvar ända till 322 f.kr när Alexander den store från Makedonien erövrade Egypten.


322-30 f.kr, slutet, den grekiska tiden

Sista tiden i Egyptens antika historia satt släktingar till Alexander den stores kompisar på Egyptens tron. Den sista drottningen av Egypten var Cleopatra som lyckades med konststycket att bevara Egypten självständigt samtidigt som hon hade ett förhållande med två olika romerska ledare; Julius Caesar och Markus Antonius. När hon inte längre kunde försvara Egypten sägs det att hon tog livet av sig genom att låta en giftorm bita henne.


Källor

http://www.larshammaren.se/1_egypt.html

http://www.touregypt.net/ebph3.htm

http://www.touregypt.net/ebph5.htm

http://home6.swipnet.se/~w-63448/egypthist.htm

http://home6.swipnet.se/~w-63448/egyphist2.htm