Evolutionsläran

Fram till 1800-talet var den vanliga åsikten att det var gud som skapat allt för ungefär 6000 år sedan. Och dessutom var allt skapat exakt som det ser ut nu, ingen förändring hade skett. Så hade man alltid trott och skulle man väl fortsatt tro om det inte vore för en man.

På 1800-talet föddes en man som hette Charles Darwin och som skulle förändra hela vår syn på utvecklingen. Hans pappa ville att han skulle bli läkare men det fanns inget riktigt läshuvud hos Charles Darwin, som föredrog att samla snäckor och skalbaggar. Istället bekostade pappan en prästutbildning, men även den gick dåligt.

När Darwin var 20 år fick han följa med skeppet HMS Beagle på en resa runt jorden. Då skulle han få en chans att samla in växter och djur, samtidigt som han kunde vara ett bra sällskap till kaptenen.

När han kom tillbaka till England efter fem års seglats började han fundera över det han sett under resans gång. Bland annat funderade han över varför djur ofta får alldeles för många ungar och att bara några få i varje kull överlever. De ungar som är starkast och mest anpassade till omgivningen. Detta kallade han ”det naturliga urvalet”, eller ”survival of the fittest” som det heter på engelska.

Att djur utvecklades beroende på omgivningen gick tvärtemot det de kristna sa, och Darwin insåg att det här var farligt att föra fram. Han var 50 år gammal år 1859 när han slutligen beskrev vad han kommit fram till i boken ”Om arternas uppkomst” som allmänheten kunde läsa. Numera är hans teorier så väl beprövade och bevisade att nästan ingen ifrågasätter dem längre.

Evolutionsläran kan också användas för att förklara varför vissa djur dött ut.