Åtgärder

Franska revolutionen, Kvinnorna och revolutionen

Från Skolbok

Version från den 18 oktober 2020 kl. 10.35 av Ingemar (Diskussion | bidrag)

En kvinnlig sans-culotte - en revolutionär ur den fattigaste delen av befolkningen


Hur hade kvinnor det före revolutionen

640px-Wenceslas_Hollar_-_Six_men_and_women_beggars.jpg

Fattiga män och kvinnor tigger för sin försörjning

Före revolutionen hade kvinnorna det sämre än männen. Deras liv gick främst ut på att bli bortgifta i unga år, skaffa många barn och sedan stanna i hemmet för att uppfostra barnen och ta hand om sin man. Ytterst få kvinnor gick i skolan så att de lärde sig läsa och räkna, det var något bara de rikas döttrar fick. Men inte ens de rikas döttrar fick studera mer avancerade ämnen som: konomi, lagar, ingenjörsvetenskap eller samhällskunskap. Istället var det vanligt att de rikas döttrar studerade konst, religion och liknande "mjuka" ämnen.

När kvinnor arbetade utanför hemmet var det med sådant som inte krävde någon direkt utbildning eller mycket muskler. Vanliga arbeten för kvinnor var: som sömmerskor och tvätterskor, där de sydde, lagade och tvättade andra människors kläder. Andra arbeten var som jungfru, hushållerska eller städerna hemma hos andra människor där de städade, lagade mat och tog hand om hushållet år rika människor. Dessutom kunde kvinnor stå på gatan eller torget och sälja: frukt, grönsaker och blommor. De allra fattigaste, oftast änkor eller kvinnor som blivit lämnade av sina män, blev tiggare eller prostituerade för att klara försörjningen.

De pengar de tjänade på arbeten utanför hemmet gick naturligtvis till deras män och det faktum att de arbetade utanför hemmet innebar inte att de slapp sköta alla sysslorna i hemmet, som att ta hand om hemmet, barnen och sin man.


Vad hoppades kvinnorna vinna genom revolutionen?

Patriotiska kvinnors klubb, samtida akvarell

Kvinnorna hoppades att lagarna skulle ändras så att deras situation skulle bli mer lik männens i samhället. När Frankrike hamnade i krig med så många grannländer samtidigt och männen skickades till fronten blev det kvinnorna som fick ta över ansvaret för familjens försörjning, vilket gav dem ökad frihet när de kunde hantera pengarna själva,

Kvinnorna startade sina egna politiska kvinnoklubbar och tidningar för att lättare kunna samarbeta för förändringarna. De grundade till och med egna politiska partier.

Vad krävde revolutionens kvinnor? Enligt den nya, revolutionära konstitutionen var det bara män över 25 som fick bli "medborgare" och därmed rösträtt. Detta tyckte kvinnorna var orättvist och de kämpade hårt för att även kvinnor skulle få medborgarskap och rösträtt. Endast män fick sitta i Nationalförsamlingen, men det ville kvinnorna också ändra på. De ville också ha möjlighet att få de attraktiva statliga jobben. De jobb som endast adeln hade tillgång till före revolutionen men som blivit möjliga att söka för alla män efter revolutionen.


Hur blev kvinnornas ställning när 1791 års konstitution skrevs?

379px-Declaration_of_the_Rights_of_Man_and_of_the_Citizen_in_1789.jpg

Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, som främst gav männen rättigheter.

Kvinnorna fick det lite bättre. Lagarna ändrades så att alla flickor var skyldiga att gå i skolan, skolplikt infördes både för dem och för pojkar. Föräldrar kunde inte längre tvinga en flicka att gifta sig med en man hon inte ville ha. När kvinnorna gift sig fick de fler rättigheter inom äktenskapet än tidigare. Till exempel började männen registreras som gifta så att de inte längre kunde flytta till en annan stad och gifta om sig om de var missnöjda med sin fru. Kvinnor, och män, fick också en laglig möjlighet att skilja sig, något som tidigare varit omöjligt eftersom det går mot den katolska kyrkans lära. Slutligen gavs kvinnor möjlighet till högre utbildningar, i till exempel ekonomi och samhällskunskap, och de gavs även rätten att starta egna företag.


Hur ändrades kvinnornas ställning från 1792, när "skräckväldet" började?

320px-Image_taken_from_page_13_of_%27La_fin_d%27un_si%C3%A8cle_sans_Dieu._%C3%89pisodes_de_la_Terreur._Illustrations%2C_etc%27_%2811293432303%29.jpg

Robespierre hatade kvinnokampen och bland det första han gjorde var att stänga ner alla kvinnoklubbar, stoppa alla tidningar som de startat och förbjuda politiska partier grundade av kvinnor. Det blev straffbart för kvinnor att vara politiskt aktiva. Böter var det vanligaste straffet, men många kvinnor halshöggs som straff när de inte lydde revolutionens ledare. Det skulle dröja ända till 1946, efter andra världskriget, innan kvinnor i Frankrike fick rösträtt.


Vem var Charlotte Corday? - exempel på viktiga kvinnor

356px-Charlotte_Corday.jpg 388px-Charlotte_Corday.PNG

Charlotte Corday, målning av mordet och porträtt avmålad under fängelsetiden

Charlotte Corday var född och uppvuxen i Normandie, vid Atlantkusten. När "skräckväldet" började 1792 och revolutionens soldater härjade landsbygden bestämde hon sig för att återställa revolutionen som den var före "skräckväldet" genom att döda revolutionens ledare, och då främs Marat. Idén fick hon efter att ha hört motdemonstranter ropa Halshugg Marat och landet räddas.

Marat hade en hudsjukdom som gjorde att han ofta badade i ett badkar i sin lägenhet. En dag, när han som vanligt satt och arbetade i badkaret, kom Corday på besök. Hon släpptes in i badrummet av Marats kammarjungfru och väl där drog hon fram en kniv och högg ihjäl Marat med flera hugg. Cordays släktingar och vänner försökte få henne att erkänna att hon var sinnesförvirrad och måste spärras in på mentalsjukhus, för att rädda hennes liv. Men själv stod hon rakryggad och stolt i domstolen när hon beskrev mordet, utan ett tecken på ånger. Hon hävdade bara att hon gjort sin plikt. Som straff giljotinerades hon 1793, endast 24 år gammal..


Vem var Olympe De Gouges? - exempel på viktiga kvinnor

Olympe De Gouges, samtida porträtt, samt teckning gjord när De Gouges fördes till giljotinen.

Olympe De Gouges är en av revolutionens mest kända kvinnor. Hon skrev manifestet ”Deklarationen om kvinnans och medborgarinnans rättigheter” som ett svar på ”Förklaringen om människornas och medborgarnas rättigheter” som i praktiken enbart gällde vita män. När Jakobinerna, med Robespierre i spetsen, stängde kvinnoklubbarna 1792, efter att "skräckväldet" börjat, kritiserade hon revolutionens ledare Robespierre. Bland annat sa hon: Blod, även det från de skyldiga, som utgjuts av grymhet och i mängder, smutsar ner revolutionen i evig tid. Hennes kritik av revolutionen gjorde att hon fängslades och dömdes till döden. Den sista meningen i hennes manifest löd: " kvinnan har rätt att bestiga schavotten. Då ska hon också ha rätt att bestiga talarstolen". Olympe De Gouges halshöggs 1793 i giljotinen, trots att hon var gravid vid det tillfället.


Vem var Renée Bordereaus? - exempel på viktiga kvinnor

Teckning av Renée Bordereau. cirka 1814

Renée Bordereaus manliga släktingar, totalt 42 stycken, hade alla dödats av revolutionärer under "skräckväldet", när hon till slut fick nog. I den franska staden Vendée startade hon och kvarvarande släktingar år 1793 en revolt mot den franska revolutionen. Hon köpte sig ett dubbelpipigt gevär och svor att: "slåss till sin död eller seger". Revolten spred sig snabbt och hotade att skapa ett inbördeskrig i Frankrike. Renée Bordereau klädde sig som soldat och slogs tillsammans med upprorsmakarna, mot Robespierre och hans ledning. Hon sårades och tillfångatogs flera gånger under striderna, men lyckades alltid fly. En gång fängslades hon och åtalades för våldtäkt, först när hon tog av sig kläderna, och visade vilket kön hon egentligen hade ,släpptes hon. Som mest fanns ett pris på hennes huvud på 40 000 franc. Efter revolutionsåren skrev Bordereau sina memoarer, berättade för en skrivkunnig vän eftersom hon själv var analfabet. I memoarerna beskriver hon de fruktansvärda övergrepp som revolutionens soldater gjorde sig skyldiga till, men skriver också ärligt om de övergrepp hennes egen sida gjorde sig skyldiga till. Hon själv blev så upprörd en gång under striderna att hon dödade en fiendesoldat med sina bara händer. Upproret i Vendée kostade mer än 150 000 människoliv. Renée Bordereau klarade sig undan de olika utrensningarna och dog 1828, nästan 60 år gammal.

Slakten utanför Nantes 1793, en del av Vendéeupproret när revolutionens soldater i praktiken dödade hela städers befolkningar med gevär eller kanoner i massavrättningar, eller stängde in dem i lastfartyg som sedan avsiktligt sänktes, så kallade "Noyader"


Vem var Claire Lacombe? - exempel på viktiga kvinnor

268px-Promenade_Claire_Lacombe.jpg

Claire Lacombe har gett namn åt en gågata i centrala Paris

Claire Lacombe var en kringresande skådespelare och kämpade samtidigt för kvinnors rättigheter. Det sades om henne att "Mademoiselle Lacombe har inga andra meriter än sin skönhet. (...) Hon saknade lysande egenskaper, men hennes sätt gillades av folket". Hon kämpade även för kvinnors rätt att få bära vapen under oroliga tider. Fick de själva lära sig att använda skjutvapen kunde kvinnorna ta makten, utan att behöva lita på att männen gjorde det åt dem. När "lagen om allmän värnplikt" kom 1793 fick kvinnorna ingen militär utbildning, utan sattes istället att sy tält till männen. Lacombe fängslades 1794 för sina åsikter, men avrättades aldrig utan frigavs efter en tid. Hon återgick till att vara skådespelare där hon ofta hade huvudrollen, men sedan försvinner alla historiska spår efter henne och ingen vet hur eller när hon slutligen avled. Endast en notering hos polisen visar att det skedde någon gång efter 1798.


Källor

7/8 Role of women in french revolution, föreläsning av Study Yatra på Youtube.

Boken "Segrare" av Gustaf Janson: http://runeberg.org/jgsegrare/

Boken "Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia": http://runeberg.org/denfrrev/

http://www.annalarsdotter.se/tankar/kvinnorna-i-franska-revolutionen-10-lektioner/

https://fr.wikipedia.org/wiki/Charlotte_Corday

https://fr.wikipedia.org/wiki/Olympe_de_Gouges

https://fr.wikipedia.org/wiki/Ren%C3%A9e_Bordereau

https://fr.wikipedia.org/wiki/Claire_Lacombe


Bildkällor

Samtliga bilder är fria bilder från Wikimedia Commons.