Glasbarnen, utdrag ur roman - läsförståelse
Från Skolbok
Läs utdraget ur "Glasbarnen" och besvara frågorna under texten.
Mystiska saker händer i Billies och hennes mammas nya hem. Det är som att huset inte vill ha dem där. Tillsammans med vännen Aladdin, som bor på en husbåt, börjar Billie forska i husets mörka historia. När kapitlet börjar har Billies kamrat Simona och Billie bestämt att de ska sova i Billies rum.
Kapitel 7
FÖRST FÖRSTOD INTE BILLIE vad det var för ljud som väckt henne. Det var helt tyst i huset. Inte ens fåglarna som brukade vara på taket hördes. Billie kurade ihop sig under täcket och lyssnade intensivt.
Så hörde hon Simona röra på sig i sin säng.
— Sover du? viskade hon.
— Nej, viskade Billie. Vad var det som lät?
Hon såg Simonas siluett resa sig från madrassen.
— Det lät som om någon knackade på fönstret.
Hennes röst var så svag att Billie knappt hörde vad hon sa.
— Men det går ju inte, väste hon tillbaka. Det är väl ingen som är så lång att den kan knacka på ett fönster på andra våningen.
Då hörde de ljudet igen.
Simona hade rätt. Det lät som om någon knackade på fönstret ovanför Billies säng. Försiktigt med små, lätta knackningar.
Billie blev så rädd att hon nästan grät.
— Vi måste hämta mamma, viskade hon.
— Schhh! sa Simona.
Det kanske bara var en fågel? Billie vågade knappt snegla mot fönstret, trots att den vita rullgardinen som mamma skruvat upp var neddragen. Tänk om det stod någon där utanför. På en stege.
Simona tassade fram mot fönstret.
— Akta dig, viskade Billie.
Då slutade knackningarna.
Både Billie och Simona blev blickstilla. I flera minuter väntade de på att knackningarna skulle fortsätta, men det gjorde de inte. Simona gick långsamt fram till fönstret och förde in fingrarna bakom rullgardinen och drog bort den några centimeter från rutan. Försiktigt tittade hon ut genom springan.
— Det syns ingenting, sa hon.
Det var helt mörkt där ute. Klockan var långt efter midnatt så det var knappast någon vaken i grannhusen heller. Överallt var det släckt och tyst.
Simona greppade om kanten på gardinen och ryckte i den. Gardinen rullade genast ihop sig och for upp mot taket med en smäll som fick både Billie och Simona att hoppa högt. De var så nervösa att de började skratta.
— Vi väcker mamma om vi fortsätter, sa Billie och tryckte ansiktet i kudden för att hejda skrattet som vällde fram.
Simona tittade ut genom fönstret igen och Billie ställde sig bredvid henne. Först såg hon ingenting, men sedan vande sig ögonen vid mörkret och hon kunde urskilja träden på tomten och det nedsläckta grannhuset en bit bort.
— Det måste ha varit en fågel, sa Simona bestämt. Hit upp når ingen.
Billie drog ner gardinen igen.
— Det var en fågel, ekade hon. Nu går vi och lägger oss.
Hjärtat slog lite lugnare för varje gång hon sa fågel. Det var klart det var en fågel. Vad skulle det annars ha varit?
— Jag måste kissa, sa Simona precis när Billie lagt sig i sängen.
— Jag följer med ner, sa Billie och kastade av sig täcket.
Ingen skulle behöva gå ensam genom huset efter det som hänt.
Långsamt öppnade hon dörren så att den inte skulle gnissla och väcka mamma. Simona gick på tå nerför trappan med Billie tätt bakom. Hon skulle också passa på att gå på toa.
Medan Simona stängde in sig på toaletten stod Billie kvar i hallen utan att våga gå någonstans. Huset var så fullt av ljud. Det knäppte överallt, som om huset växte och hade ont. Så var det säkert inte på Aladdins husbåt. Billie föreställde sig att han kunde höra vattnet klucka och att det skulle vara ett underbart ljud att somna till. Om de blev kompisar, hon och Aladdin, kanske Billie och Simona fick komma dit och sova över.
Då hörde Billie en ny knackning. Samma lätta ljud, som en viskning. Men ändå tydligt. Billies hjärta började återigen slå hårdare. Om bara Simona ville komma ut från toaletten.
Det lät som om knackningen kom från rummet bortanför köket, från gästrummet. Billie lyssnade på den stillsamma knackningen och tänkte på det lilla handavtrycket i dammet på bordet. Det var samma lilla hand som knackade på fönstret nu, det var hon helt säker på.
Simona spolade på toaletten och öppnade dörren.
— Hör du? viskade Billie innan hon hann säga någonting.
Simona lyssnade intensivt. Hela hennes panna var rynkad.
— Nej, vad är det jag ska höra?
Simona hade rätt, nu hördes ingenting.
— Det lät precis som på mitt rum, sa Billie.
De lyssnade igen.
Men ljudet var borta.
— Konstigt, sa Simona. Var kom det ifrån den här gången?
— Från gästrummet.
De såg på varandra. Försiktigt smög de bort till gästrummet och kikade in. Båda blev stående på tröskeln. Det såg ut som det brukade. Kartonger staplade på varandra och några möbler de inte använde. Bordet som Billie tyckt så mycket om stod fortfarande kvar i sitt hörn. Hon ville inte ha det längre.
— Var hittade du det där handavtrycket? viskade Simona.
— Där, sa Billie och pekade.
Det var mörkt i rummet men någon gardin var inte uppsatt än. Simona gick fram till fönstret och spanade ut och Billie följde efter. Det var alldeles stilla, inte en människa syntes till. Simona vände sig om och gick bort till bordet istället.
— Vad är det här för tidning? sa hon.
Billie böjde sig fram och tittade. Det var svårt att se i mörkret, men det gjorde ingenting för Billie kände igen den direkt. På bordet där hon hittat handavtrycket hade någon lagt den gamla serietidningen som hon packat ner i en kartong redan första dagen.
Det såg ut som om någon skrivit någonting på den. Billies hjärta slog så hårt att hon trodde det skulle sprängas när hon böjde sig närmare och läste den barnsliga handstilen:
"Försvinn!"
Källa: Glasbarnen, av Kristina Ohlsson 2013, Utgiven av Lilla Piratförlaget AB, Stockholm
1: Sök på reda på vad orden i texten betyder. Saknar du ordbok kan du använda Wikipediia eller Wiktionary: https://sv.wiktionary.org/wiki/Wiktionary:Huvudsida Ta gärna reda på ordens betydelse innan du läser novellen så förstår du den bättre.
kurade/kura =
siluett =
blickstilla =
nedsläckt =
klucka =
gästrum =
handavtryck =
serietidning =
2; Att läsa på raderna innebär att söka information som finns tydligt angiven i texten:
A: Vad var det som väckte Billie?
B: Vad trodde de var orsaken till ljudet?
C: Hur gjorde de för att inte väcka mamma?
D: Varför gick de ner en våning?
E: Vad hade någon skrivit ordet "försvinn" på för något?
3: Att läsa mellan raderna innebär att man söker fram information som man förstår av textens sammanhang.
A: Varför kunde det inte vara en människa som knackade på fönstret?
B: Hur vet vi läsare att det är ett barn som finns någonstans runt dem?
C: Hur ser vi att de inte flyttat in riktigt än i lägenheten?
4: Att läsa bortom raderna innebär att man kopplar ihop den kunskap man har sedan tidigare för att förstå sammanhanget i en text
A: Varför skrattade de så mycket trots att de var så rädda?
B: Hur förstår man att huset är ett gammalt trähus?
5: Öppna frågor saknar ett rätt svar, man kan bara diskutera kring dem.
A: Vem tror du det var som knackade?
B: Var texten "Försvinn" skriven till dem, eller bara en tillfällighet?