Åtgärder

Gustav Wasa, Dackefejden

Från Skolbok

Version från den 6 april 2015 kl. 11.57 av Ingemar (Diskussion | bidrag) (Skyddade Gustav Wasa, Dackefejden ([edit=autoconfirmed] (på obestämd tid) [move=autoconfirmed] (på obestämd tid)))

dacke.jpg

Nils Dacke

Många bönder i Sverige var missnöjda med kungen. En anledning till folkets missnöje var den, att kungen sammankallade en herredag i Örebro 1540, där en ny arvsordning gjordes upp till kungens fördel. En av folkets värdefullaste rättigheter, den att själva få välja sin kung, avskaffades. Denna nya arvsordning bekräftades dessutom av ständerna i riksdagen i Västerås 1544, där de hyllade kungens äldste son som arvtagare till kronan, istället för en kung som folket själva valt. Missnöjet jäste tills det fick en ledare år 1542.

På gränsen mellan Bleking och Skåne bodde en bonde, som hette Nils Dacke. Han var känd som både djärv och listig och han hade stora planer inom sig.

Gustav hade behandlat de småländska bönderna strängt eftersom de i sin tur behandlat kungens fogdar illa vid många tillfällen. Därför hade missnöje uppstått mellan bönderna och kungen.

Dacke satte sig i spetsen för de uppretade bönderna, och böndernas avsikt var att slå ihjäl och utrota all adel. Från socken till socken, från skog till skog vandrade utsända män nattetid. De spanade längs alla vägar och uppmanade bönderna att slå ihjäl både herremän och hovmän. Kronan ville de ge åt Sten Stures yngre son Svante. Men Svante förblev sin kung trogen.

Dackeland.gif

De områden Dacke tog när krigslyckan var som störst


Detta uppror börjades 1542 och sträckte sig genom Väster- och Östergötland, ända upp till Södermanland, Det gick så långt, att kung Gustav funderade på att överge Sverige. Men då kom frivilligt 2000 dalkarlar med full beväpning, för att erbjuda honom sin hjälp. Detta trohetsbevis lugnade den bekymrade kungen. Han tog på allvar tag i problemet med upproret. Hans fältöverstar fick befallning att gå hårt och strängt fram mot bönderna. Bland fältöverstarna var Svante Sture. Bönder började ge upp kampen, ju längre in i fiendeland som Svante och kungens trupper trängde fram.

Slutligen blev Dacke själv upphunnen och ihjälskjuten 1543, och så slutades Dackefejden.


Vid Stegeborg i Östergötland besegrades dock bondehären av kungens tyska legoknektar. Dackes bönder retirerade över Kisa, Vimmerby, Hultsfred och på sjön Hjortens is vid Virserum stod den sista avgörande striden måndagen den 20 mars 1543. Nils Dacke sårades och hans bondehär upplöstes. Enligt legenden fördes han svårt skadad till grottan, som numera kallas Dackegrottan, utanför Virserum. Han flydde sedan till sina hemtrakter i Blekinge. Han förråddes av sina egna och infångades och dödades av legoknektar.

(http://www2.visithultsfred.se/sv/se-gora/a400722/dackegrottan/detaljer)


dackes%20huvud5.jpg

Nils Dackes huvud uppsatt på en påle


Varför misslyckades Nils Dackes uppror?

Gustav Wasas oro under upproret var befogad. Man hade inte glömt Engelbrekts uppror bara drygt 100 år tidigare som störtade den sittande kungen och gav makten till Sten Sture. Så varför misslyckades Dacke när Engelbrekt lyckades?

När Engelbrekt och hans medhjälpare avsatte kungen 1435 hade Engelbrekt flera adelsmän som gav honom sitt stöd och som fungerade som ledare i de områden man erövrat från kungen. Under Dackes uppror saknade upprorsmännen stöd från adeln. Det var till och med så att de adelsmän som bönderna ville se som ledare hellre gav sitt stöd till Gustav Wasa än till upprorsmännen. Utan någon annan ledare än Nils Dacke dog upproret när Dacke dödades.


2014-07-04+15.18.26.jpg

Sten rest till Dackes minne i Vissefjärda


Källa

Lärobok i fäderneslandets historia av Gustaf Henrik Mellin. Stockholm 1845.


Bildkällor

Alla bilder från Wikimedia Commons utom:

Bild på Dacke: wadbring.com/historia/bilder1/dacke.jpg

Karta över Dackeland: www.valens.nu/media/1/Dackeland.gif

Dackes huvud: www.sjohester.se/dackes%20huvud5.jpg

Minnessten: 3.bp.blogspot.com/-BFwc6anue3E/U7hTzb6Xa3I/AAAAAAAAAo0/LUCU2EpcjvI/s1600/2014-07-04+15.18.26.jpg

Åter till historiebokens register,