Skillnad mellan versioner av "Hinduism Vedisk tid och Vedaskrifterna"

Versionen från 6 april 2017 kl. 20.53

Den vediska tiden motsvara ganska precis den tid vi hade bronsålder i Sverige, ca 1500 f.v.t - 500 f.vt. I Indien började man däremot använda järn redan runt år 1000 f.v.t.

Det är en period där det indo-europeiska folket arierna trängde in från nordväst och steg för steg tog över det som numera är Pakistan och nästan hela Indien. Det folk som bodde i området sedan tidigare, draviderna, trängdes undan av de mer eller mindre krigiska arierna. Arierna påstods vara litet ljusare i hyn är draviderna.

Arierna tog till sig den religion man hade i Induskulturen. Där var många naturfenomen gudar. Vattnet var en gud, Varuna. Elden en annan gud, Agni. Indus-religionen blandades med den egna ariska religionen där t.ex. Indra, åskguden, delade många drag med andra åskgudar som Zeus i Grekland eller Tor i Norden. Solguden Surya var livskraftens gud som brukar framställas i en vagn dragen av hästar. Andra gudar liknande också de man dyrkade i Iran och Europa under den här tiden.

Arierna föreställde sig att den stora modern var en kosmisk ko, Den tanken hittar man i den äldsta fornindiska religionen, och är förmodligen förklaringen till dagens "heliga kor" i Indien. Antagligen finns en koppling mellan att de inträngande arierna var nomadfolk som drev sina flockar av kor med sig. Utan kor kunde de inte överleva på grässlätterna norr om Iran.

Runt år 1000 f.vt. nådde arierna den bördiga Gangesslätten. Där slutade de sitt nomadliv och blev jordbrukare istället. Arierna lade under sig den inhemska befolkningen med hjälp av kastsystemet där de tog sig rätten till de översta tre kasten och draviderna fick det nedersta, tillsammans med de kastlösa. Genom kastsystemet fick prästerna, brahminerna mest makt och de härskade tillsammans med kungarna. Än idag anses prästerna stå över allting annat. Från denna period anses Ganges som en helig flod och floden är en gudinna, Ganga.

Arierna skrev texter på sanskrit, ett skriftspråk som inte används längre. Några av världens äldsta heliga texter som fortfarande läses skrevs på sanskrit under den här perioden.

De fyra vedaböckerna

Äldst av vedaböckerna är Rigveda som skrevs för nästan 4000 år sedan, 1700-1500 f.vt.. I den beskrivs gudarna som olika naturkrafter. I den beskrivs också konflikter, som slaget mellan de tio kungarna där folken i övre- och nedre saraswati slutligen enades under en kung.

De övriga tre vedaböckerna är yngre och skrevs runt 1200 f.vt.

Yajurveda beskriver hur man gör när man offrar till gudarna, liksom varför man skall offra till dem.

Samaveda innehåller poesi och sångtexter. I samaveda finns även två delar som man ibland anser är egna böcker som räknas till Upanishaderna (se nedan).

Atharvaveda beskriver hur man skall leva sitt liv i vardagen.

Andra viktiga texter

För en hindu finns det andra texter som också är viktiga att läsa.

Upanishaderna

Upanishaderna är olika texter som beskriver hinduismen, själva religionens innersta väsen. De betonar hur viktigt det är med meditation för att hitta gudomligheten inom sig själv. Det finns över 200 Upanishadtexter. De äldsta Upanishaderna finns som en del av vedaskrifterna. För de flesta indier är Upanishaderna de heligaste böckerna eftersom de är samma sak som religionen. De äldsta skrevs ner runt 1000 f.vt. och de yngsta Upanishaderna skrevs ner runt 300 e.vt.

Mahabharata

Mahabharata är en lång text uppdelad i 18 böcker med drygt 100 000 verser. Den är fyra gånger längre än bibeln. Den viktigaste berättelsen i Mahabharata är klanfejden mellan brödrasläktena Kaurava, familjens äldre del, och Pandava, den yngre delen, om makten över Kuruklanens kungadöme Hastinapura. Denna kamp avslutas med slaget vid Kurukshetra där Pandavas avgår med segern.

Bhagavad-Gita

För hinduer utgör Bhagavad-Gita (Herrens sång) i Mahabharatas sjätte bok ett särskilt viktigt verk. Den handlar om Arjuna som är krigare men tvekar inför att döda släktingar i motståndararmén. Kusken på hans vagn visar sig vara guden Krishna som påminner Arjuna om krigarens plikt, hans dharma, som är att döda i krig.

Ramayana

Ramayana är en bok som beskriver den gudomlige prinsen Ramas kamp för att rädda sin fru Sita från demonkungen Rava. Även den är tjock, 24 000 verser totalt.

Både Mahabharata och Ramayana skrevs ner ungefär när arierna började befolka Gangesslätten, eller århundradet före.

Källor

SO Direkt Religion 3, Bonnier 1998 ISBN: 91-622-2024-1

http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/indien/historia/vedisk-tid-ca-1700-ca-600-fkr

http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/indoeuropeer

https://en.wikipedia.org/wiki/Vedic_period

http://www.harnostudier.com/hinduism.html

https://en.wikipedia.org/wiki/Upanishads

http://www.vux-gotland.se/religion/hinduism.htm

Bildkällor

Alla bilder från wikimedia commons.

Bildspel

https://docs.google.com/presentation/d/1vZmwSYfVT4NZPn9xo64FFdni0v9Gd6OeKfuRSDPMi9M/edit#slide=id.g21d9acc443_0_98

Åter till religionsbokens register,