Åtgärder

Induskulturen (Flodkultur)

Från Skolbok

Version från den 14 oktober 2010 kl. 13.27 av Ingemar (Diskussion | bidrag) (Skapade sidan med '''(Passar för högstadiet)'' '''Induskulturen hade fallit i glömska och var helt okänd för oss i Europa fram till 1850 talet. Då byggde engelsmännen en järnväg i området...')
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)

(Passar för högstadiet) Induskulturen hade fallit i glömska och var helt okänd för oss i Europa fram till 1850 talet. Då byggde engelsmännen en järnväg i området. Byggarbetarna sökte efter stenar att lägga under rälsen så att den skulle ligga stadigt och hittade en stor kulle fylld med tegel vid byn Harappa. Man hämtade stenarna från kullen till bygget och de räckte för att bygga 10 mil järnväg. På det sättet förstördes för all framtid möjligheterna att gräva ut den forntida staden som var över 4500 år gammal. Först under 1900 talet började man undersöka det som var kvar av Harappa och många andra liknande kullar längs Indusdalen och då insåg man att det hade funnits en flodkultur där, fullt jämförbar med Mesopotamien, Egypten eller Kina.


Bakgrund

När klimatet ändrades efter senaste istiden blev det varmare och torrare i det område där floden Indus rinner fram i nutid. Folkgrupper som vandrat omkring fick svårare och svårare att klara sig i det allt torrare klimatet och istället blev de bofasta längs Indusfloden. Jordbruket är ett av jordens äldsta och det finns spår av att man odlat korn redan 7000 f.kr. Man hade kor som husdjur, men inga får eller getter. 4000 f.kr kunde man forma krukor med drejskivor så hjulet i någon form måste ha varit uppfunnet då. Den viktigaste perioden för Induskulturen är dock mellan 2400-1800 f.kr. Då växer hela städer upp på olika platser längs Indusfloden. Städerna hade en gemensam kultur så det verkar som om alla städerna tillhörde samma folk trots att det ibland öär 100 mil mellan städerna. Städerna växer fram så fort i historien, och är så lika varandra, att många forskare tror att det är ett nytt folk som invandrat till Indusdalen som har byggt städerna.


Gemensamma drag

Det man kan se som är gemensamt för samtliga städer är:

*Man byggde städerna efter en plan, till skillnad från när n by växwer sig större och större och slutligen blir en stad. En planerad stad har gator i tt rutnät medan en stad som sakta växer sig stor får gatorna i ett oregelbundet mönster. 
  • Ekonomin byggde på jordbruk längs floden.
  • Skriftspråket består av bilder och är gemensamt för alla städerna.
  • Handelsmännen var den viktigaste samhällklassen.
  • Samhället verkar ha varit ekonomiskt jämlikt.
  • Man hade samma religion, en naturreligion.
  • Man kände till hur man gjorde redskap, verktyg och vapen av koppar och brons.
  • Vi vet inte säkert varför städerna gick under.


Städerna och husen

Städerna byggdes efter en plan. Varje stad bestod av två delar, dels där man hade bostäderna och dels ett område med stora byggnader. Vad byggnaderna hade för funktion är okänt. Det kan ha haft en krigisk funktion som fort, eller en fredlig funktion som tempel. Husen byggdes av soltorkat tegel. I en del städer hade man byggt in avloppssystem vilket gjorde att man hade rinnande vatten och vatten till badkar inomhus och t.o.m. Vattentoaleter.


Jordbruket

Till skillnad från de andra flodkulturerna finns inga spår av bevattningskanaler längs Indus. Däremot byggde man dammar där man sparat vatten från monsunregnen. Bönderna hade tillgång till plogar som troligen drogs av oxar. Jordbruket måste ha varit rätt effektivt eftersom man kunde försörja städer som man tro att det bodde över 30 000 personer i.


Transport och handel

Man har hittat leksaker av kärror med hästar eller oxar framför så vi vet att de kände till hjulet ich även hur man utnyttjade dragdjur. Det finns inte mycket berg i området så man kan anta att oxdragna vagnar varit ett bekvämt sätt att ta sig fram på. Troligen hade man också båtar som man kunde färdas i längs floden. Man har hittat sumeriska föremål längs Indus och föremål från Indus i Sumer så man vet att någon form av handel förekommit mellan dessa stormakter. Vem som seglade skeppen, och hur skeppen såg ut, är däremot okänt. Monsunvindarna är dock tacksamma för handel eftersom det blåser från Sumer mot Indus halva året och sedan byter vinden riktning och blåser från Indus mot Sumer resten av året. Det var inte svårt att sega mellan länderna med stora fartyg, bara man var beredd att vänta up till ett halvår innan man kunde segla hem igen.


Skriftspråket

Man har hittat lersigill med olika tecken och bilder så vi vet att folket längs Indusdalen hade ett gemensamt skriftspråk. Man har dock inte lyckats tyda vad de olika bilderna betyder så vi kan inte läsa texterna. En orsak är att för få sigill hittats. Den längsta texten man hittat är bara 26 tecken lång. De tecken man förstår är de som man kan list ut från vad de föreställer, som : kvinna, präst och fisk. En annan text man tolkat lyder ”Kvinna given till den heliga gröna stjärnan”. Den gröna stjärnan är egentligen planeten Merkurius så den kände man tydligen till. Annars vet man t.ex. inte ens vad de olika städerna hette på originalspråket. De namn städerna har idag är namn som de fått av nutida människor. Staden Mohenjo-Daro har ett namn som egentligen betyder ”De dödas kulle”.


Religionen

Det verkar som en kvinnlig fruktbarhetsgudinna varit deras viktigaste gudom, till skillnad från många andra folk om hade solen som sin viktigaste gud. Man verkar ha trott på en behornad gud, eftersom bilder på en behornad gud finns på många lersigill. Ett problem är att vi vet att i Sumer i Mesopotamen ritade man avsiktligt in horn på figurer för att visa att de var gudomliga. På många heliga platser har man ristat in ”svastikor” eller solkors, som visar att solen ändå var betydelsefull. I många städer fanns någon form av bassänger så vi kan anta att vatten var heligt på något vis för dem.


Undergången

Ingen vet säkert vad som hände, men efter drygt 700 år, kring 1800 f.kr. flyttade folket ut ur städerna. De som levde kvar verkar ha lidit av undernäring, av deras skelett att döma. Det finns flera olika teorier till undergången:

Erövrarna

Ett folk har anfallit städerna. De var nomader och plundrade städerna utan intresse för att bosätta sig där efter erövringen. Därför lämnades städerna tomma.

Klimatförändringen

Runt 1800 f.kr. Blev klimatet kallare och torrare i Indusdalen vilket kan ha påverkat hur floderna rann. Det kan t.o.m. Ha varit så att det förekommit jordbävningar som gjort att floden ändrat sitt lopp och det inte varit möjligt att odla mat i närheten av städerna längre. Istället för att svälta ihjäl har befolkningen flyttat.

Saraswatiteorin

Man har funnit resterna av en annan flod, Saraswati (eller Saraswati-Ghaggar-Hakra), som rann väster om Indus nuvarande läge. En tanke kan vara att Saraswati torkade ur genom att floden började rinna till Ganges istället och folken som bodde längs Saraswati flyttade österut till det som numera är Ganges dalgång. Tiden gick och något annat fick floden att dela sig och börja flyta genom Indusdalen igen men nu fick den namnet Indus. De folk som flyttade till Ganges flyttade inte tillbaka utan Indusflodens stränder befolkades med andra människor. DNA tester på delfiner som lever i Ganges och Indus visar att de är så nära släkt att de borde ha simmat i samma flod för inte alltför många generationer sedan.


Arierna

I gamla historieböcker står det ibland att ett indoeuropeiskt folk som hetr arier kom norrifrån och erövrade det som numera är Indien och Pakistan. Senare forskning har visat att det aldrig ar hänt. Vad man tror har hänt är att folk som handlat med arierna okå handlat med folken längs Indus så att idéer och föremål från arierna lämnat spår i Induskulturen utan att arierna någonin var där.


Källor

Levande historia NoK Sol 3000 2001, ISBN 91-27-75917-2

http://www.harappa.com/har/indus-saraswati.html

http://sv.wikipedia.org/wiki/Induskulturen