Skillnad mellan versioner av "Kampen om järntronen, utdrag ur roman - läsförståelse"

Nuvarande version från 21 augusti 2018 kl. 12.36

Läs utdraget ur "Kampen om järntronen" och besvara frågorna under texten. En riddare benämns med titeln "ser" i den här bokserien.

Eddard (Ned) Stark från Vinterhed är kungens "hand", ett annat namn för rådgivare. Arya är hans dotter. Hon tar lektioner i fäktning i smyg under täckmantel av att ta danslektioner. Dans är mer lämpligt för unga flickor att lära sig än hur man hanterar ett svärd. Som lärare har hennes pappa lejt en fd. fäktmästare, Syrio Forel. Plötsligt dör kungen, och diskussion uppstår om tronföljden. I den ingår Arya, och drottningen Cersei Lannister vill vara säker på att hon har Arya under kontroll så att rätt person, enligt drottningen, blir ny kung. Därför skickar hon fem palatsvakter tillsammans med en riddare ur gardet att fängsla Arya.

Kampen om Järntronen, första boken i serien "En sång om is och eld"

"Högt", ropade Syrio Forel och högg mot hennes huvud. Det skrällde om träsvärden då Arya parerade.
   "Vänster", skrek han samtidigt som hans klinga kom susande. Hennes for upp för att möta den och skrällen fick honom att smacka med tungan.
   "Höger", sa han och "lågt" och "vänster" och "vänster" igen, snabbare och snabbare, och han drev Arya bakåt medan hon parerade varje slag.
   "Utfall", varnade han, och då han gjorde stöten tog hon ett steg åt sidan, slog undan hans klinga och högg mot hans axel. Hon nuddade honom nästan, så nära att det fick henne att le. En hårslinga hängde ner i ögonen på henne, våt av svett, och hon strök undan den med baksidan av handen.
   "Vänster", ropade Syrio. "Lågt." Hans svärd rörde sig så snabbt att det knappt syntes och lilla salen ekade av skrällarna. "Vänster. Vänster. Höger. Vänster. Höger. Vänster. Lågt. Vänster!"
   Träklingan träffade henne högt i bröstet, ett plötsligt svidande hugg som gjorde ännu ondare eftersom det kom från fel håll. "Aj", skrek hon. Hon skulle ha ett nytt blåmärke där när hon somnade någonstans ute på havet. Ett blåmärke är en läxa, sa hon sig, och varje läxa gör en bättre.
   Syrio tog ett steg bakåt. "Du är död nu."
   Arya gjorde en grimas. "Du fuskade!" utbrast hon hett. "Du sa vänster och högg från höger."
   "Exakt, och nu är du död."
   "Men du ljög!"
   "Mina ord ljög, men mina ögon och min arm skrek ut sanningen. Det var du som inte tittade."
   "Det gjorde jag visst", protesterade Arya. "Jag iakttog dig varenda sekund!"
   "Att iaktta är inte detsamma som att se, döda flicka. Vattendansaren ser. Kom, och lägg ner svärdet, för nu är det dags att lyssna."
   Hon följde efter honom fram till väggen där han satte sig på en bänk. "Syrio Forel var förste svärdskämpe åt havslorden i Braavos, och vet du hur det kom sig?"
   "Du var den bäste svärdskämpen i staden."
   "Exakt, men varför? Andra män var starkare, snabbare, yngre, men varför var Syrio Forel bäst? Det ska jag berätta nu." Han rörde lätt vid ögonlocket med lillfingret. "Att se, att verkligen se, det är kärnan i det hela. Hör på mig. Skeppen från Braavos seglar så långt vinden blåser till främmande och underbara länder, och när kaptenerna kommer tillbaka har de med sig underliga djur till havslordens menageri, varelser som du aldrig har skådat: randiga hästar, stora fläckiga djur med halsar långa som styltor, håriga svin stora som kor, stickande kimairor, tigrar som bär sina ungar i en pung, fruktansvärda ödlor som går på två ben och har liar till klor. Syrio Forel har sett dessa väsen.
   Den dagen jag talar om hade den förste svärdskämpen nyligen dött och havslorden skickade efter mig. Många banditer hade kommit till honom och lika många hade skickats i väg, men ingen kunde säga varför. När jag kom till honom satt han med en fet gul katt i knäet. Han berättade för mig att en av hans kaptener fört hem besten till honom från en ö bortom solnedgången. ’Har du någonsin sett hennes like?’ frågade han mig.
   Och jag svarade: ’Varje natt i gränderna i Braavos ser jag tusentals katter som ser ut som han.’ Havslorden skrattade och den dagen blev jag utnämnd till förste svärdskämpe."
   Arya skrynklade ihop ansiktet. "Jag förstår inte."
   Syrio smackade med tungan. "Det var en helt vanlig katt. De andra förväntade sig en vidunderlig best, och det var vad de såg också. Vad stor den är, sa de. Den var inte större än någon annan katt, bara lat och övergödd, för havslorden matade den från sitt eget bord. Vilka konstiga små öron den har, sa de. Den hade fått halva öronen bortslitna i slagsmål med andra katter. Och det var helt klart en hankatt, men ändå sa havslorden ’hon’, och det var vad de andra såg. Förstår du nu?"
   Arya tänkte efter. "Du såg vad som fanns där."
   "Exakt. Öppna ögon är allt som behövs. Hjärtat ljuger och huvudet spelar oss spratt, men ögonen ser sanningen. Titta med ögonen. Hör med öronen. Smaka med munnen. Lukta med näsan. Känn med huden. Sedan kommer tänkandet, efteråt, och på det viset finner man sanningen."
   "Exakt", instämde Arya och flinade.
   Syrio Forel tillät sig ett leende. "Jag tror att när vi kommer till ditt Vinterhed är det dags att sätta svärdet Nål i din hand."
   "Ja!" utbrast Arya ivrigt. "Vänta tills jag visar Jon…"
   Bakom henne slängdes de stora trädörrarna till lilla salen upp med ett öronbedövande brak, och Arya svängde runt.
   I dörren stod en riddare i kungsvakten med fem vakter i klanen Lannisters karmosinröda mantlar bakom sig. Han var iklädd full rustning, men visiret var uppfällt, och Arya mindes hans tunga ögonlock och rostfärgade skägg från den gången han var på besök på Vinterhed tillsammans med kungen: ser Meryn Trant. Soldaterna bar pansarskjortor över härdat läder och lejonprydda hjälmar. "Arya Stark", sa riddaren, "följ med oss, barn."
   Arya tuggade osäkert på läppen. "Vad vill ni?"
   "Din far vill träffa dig."
   Arya tog ett steg framåt, men Syrio Forel grep tag i hennes arm. "Och hur kommer det sig att lord Eddard skickar klanen Lannisters män i stället för sina egna?"
   "Vet din plats, dansmästare", morrade ser Meryn. "Det här är inget som angår dig."
   "Min far skulle inte skicka er ", sa Arya. Hon ryckte åt sig träsvärdet, och vakterna skrattade.
   "Lägg ifrån dig käppen, flicka", sa ser Meryn. "Jag är en edsvuren broder i kungsvakten, de vita svärden."
   "Det var kungamördaren också när han mördade den gamle kungen", påpekade Arya. "Jag behöver inte följa med er om jag inte vill."
   Ser Meryn Trant tappade tålamodet. "Grip henne", beordrade han sina män och fällde ner visiret på hjälmen.
   Tre av dem började gå framåt och brynjorna klirrade svagt för varje steg de tog. Med ens kände Arya sig rädd. Rädslan skär djupare än svärd, sa hon sig för att lugna sitt vilt dunkande hjärta.
   Syrio Forel ställde sig mellan dem och henne och slog lätt med träsvärdet mot stöveln. "Stanna där. Är ni män eller hundar, eftersom ni kan ge er till att hota ett barn?"
   "Ur vägen, gamling", fräste en av vakterna.
   Syrios träsvärd kom farande och träffade hans hjälm med ett klingande. "Jag är Syrio Forel, och jag kräver att bli behandlad med respekt."
   "Skallige jävel." Mannen slet upp långsvärdet. Träsvärdet rörde sig igen, blixtsnabbt, och Arya hörde en ljudlig skräll då långsvärdet dunsade i stengolvet. "Min hand", tjöt vakten och höll om sina brutna fingrar.
   "Du är snabb för att vara dansmästare", anmärkte ser Meryn.
   "Och du är långsam för att vara riddare", svarade Syrio.
   "Döda karlen och för hit flickan", befallde riddaren i den vita rustningen.
   Fyra soldater drog svärden ur skidorna. Den femte, han med de brutna fingrarna, spottade och drog en dolk med vänsterhanden.
   Syrio Forel smackade med tungan, ställde sig i sin vattendansarposition och vände bara sidan mot fienden. "Arya, barn", ropade han utan att titta på henne, utan att ta ögonen ifrån vakterna, "vi har dansat färdigt för i dag. Det är bäst du går nu. Spring till din far."
   Arya ville inte lämna honom, men han hade lärt henne att göra som han sa. "Snabb som en hjort", viskade hon.
   "Exakt", instämde Syrio Forel samtidigt som vakterna närmade sig.
   Arya backade med ett fast grepp om sitt eget träsvärd. När hon nu såg Syrio i aktion insåg hon att han bara hade lekt med henne då de duellerade. Männen i de karmosinröda mantlarna kom emot honom från tre håll med stål i händerna. Deras brynjor täckte bröst och armar och de hade blygdkapslar av stål isydda i byxorna, men bara läder på benen. Händerna var bara och hjälmarna hade nässkydd men inget visir för ögonen.
   Syrio väntade inte tills de nådde fram till honom utan hoppade åt vänster, och Arya hade aldrig sett någon röra sig så snabbt. Han parerade ett första hugg med träsvärdet och dansade undan för nästa. Den andre mannen förlorade balansen och krockade med den förste. Syrio satte stöveln i ryggen på honom och båda vakterna föll omkull i en hög. Den tredje vakten hoppade över dem och högg mot vattendansarens huvud, men Syrio duckade under hans klinga och körde upp svärdet. Vakten föll skrikande omkull medan blodet vällde fram ur det våta röda hål där hans vänstra öga hade suttit.
   De som fallit började ta sig upp på benen. Syrio sparkade den ene i ansiktet och slet hjälmen av den andres huvud. Mannen med dolken högg efter honom, och Syrio tog emot hugget med hjälmen och krossade mannens knäskål med träsvärdet. Den siste vakten vrålade en svordom, gick till anfall och drämde till med båda händerna om svärdet. Syrio rullade åt höger och det mördande hugget träffade mannen utan hjälm mellan hals och axlar just som han försökte ta sig upp på knä. Långsvärdet trängde igenom både brynja och läder och mannen tjöt. Innan vakten som utdelat det dödande hugget hann slita loss klingan stack Syrio honom i adamsäpplet och han gav ifrån sig ett kvävt skrik och raglade bakåt medan han höll sig för halsen och ansiktet blev allt svartare.
   Fem man var fällda, döda eller döende, då Arya nådde bakdörren som ledde till köket. Hon hörde ser Meryn Trant svära. "Förbaskade klåpare", skrek han och drog långsvärdet ur skidan.
   Syrio Forel återtog sin position och smackade med tungan. "Arya, barn", ropade han utan att se på henne, "gå nu."
   Titta med ögonen, hade han sagt. Hon såg: riddaren klädd i vit rustning från topp till tå med ben, hals och händer skyddade av metall, ögonen dolda bakom den höga vita hjälmen och kallt stål i handen. Mot det: Syrio i läderväst med träsvärd i handen. "Fly, Syrio!" skrek hon.
   "Braavos förste svärdskämpe flyr inte", sjöng han medan ser Meryn högg efter honom. Syrio dansade undan. Träsvärdet rörde sig blixtsnabbt och slagen haglade mot riddarens tinning, armbåge och hals med ett klingande av trä mot metallen i hjälm, harneskhandske och halsharnesk. Arya stod som fastvuxen vid golvet. Ser Meryn avancerade och Syrio backade. Han parerade nästa hugg, hoppade undan för ett andra och lyckades avvärja ett tredje.
   Det fjärde klöv hans träsvärd i två delar, splittrade träet och skar rakt igenom blykärnan.
   Arya svängde snyftande runt och sprang därifrån.
   Förblindad av panik störtade hon genom köket och förrådsrummen medan hon kryssade mellan kockar och kökspojkar. En bagarlärling ställde sig framför henne med en träbricka i händerna. Arya knuffade omkull honom så att nybakade, väldoftande limpor spreds över golvet. Hon hörde rop bakom sig då hon trängde sig förbi en stor fet slaktare som stirrade häpet på henne med en köttyxa i handen. Hans armar var röda upp till armbågarna.
   Allt som Syrio Forel lärt henne snurrade i huvudet. Snabb som en hjort. Tyst som en skugga. Rädslan skär djupare än svärd. Snabb som en orm. Lugn som stilla vatten. Rädslan skär djupare än svärd. Stark som en björn. Vild som en varginna. Rädslan skär djupare än svärd. Den som är rädd för att förlora har redan förlorat. Rädslan skär djupare än svärd. Rädslan skär djupare än svärd. Rädslan skär djupare än svärd. Fästet på träsvärdet var halt av svett och Arya andades häftigt när hon nådde fram till torntrappan. Hon blev villrådig. Upp eller ner? Om hon gick uppåt skulle hon komma till den inbyggda bron som ledde över den lilla borggården till handens torn, men det var säkert den vägen de räknade med att hon skulle ta. Gör aldrig vad de förväntar sig, hade Syrio en gång sagt. Arya gick neråt, runt, runt, och hoppade över de smala trappstegen i sten två och tre i taget. Hon kom ut i en mörk källare med välvt tak där ölfat var staplade ända upp till taket. Det var bara ett smalt snedfönster högt uppe som gav lite ljus.
   Källaren var en återvändsgränd, och det fanns ingen annan väg ut än den hon kommit in. Arya vågade inte gå tillbaka uppför trappan, men hon kunde inte heller stanna där hon var. Hon måste hitta fadern och berätta vad som hänt, och fadern skulle skydda henne.
   Arya stack träsvärdet i bältet och började klättra, hoppade från fat till fat tills hon nådde fönstret. Där tog hon tag i stenen med bägge händerna och hävde sig upp. Muren var en meter bred och fönstret en tunnel som sluttade uppåt och utåt. Arya ålade sig mot dagsljuset och när huvudet befann sig i marknivå kikade hon tvärs över borggården mot handens torn.
   Den bastanta trädörren var sönderslagen och såg ut som om den kluvits med yxor. En död man låg på mage på trappan med manteln snodd under sig och ryggen på pansarskjortan genomdränkt av blod. Likets mantel var av grått ylle kantat med vitt siden, upptäckte hon med plötslig fasa, men hon kunde inte avgöra vem det var.
   "Nej!" viskade hon. Vad var det som hände? Var fanns fadern? Varför hade soldaterna i de karmosinröda mantlarna kommit för att hämta henne?

Källa: Kampen om Järntronen av George R R Martin 1996

1: Sök på reda på vad orden i texten betyder. Saknar du ordbok kan du använda Wikipediia eller Wiktionary: https://sv.wiktionary.org/wiki/Wiktionary:Huvudsida Ta gärna reda på ordens betydelse innan du läser novellen så förstår du den bättre.

skräll =

vidunderlig =

best =

karmosinröd =

pansarskjorta =

brynja =

edsvuren =

visir =

duellera =

blygdkapsel =

klinga/svärdsklinga =

adamsäpple =

parera =

avvärja =

villrådig =

välvt tak =

ölfat =

2; Att läsa på raderna innebär att söka information som finns tydligt angiven i texten:

A: Vad använder de för vapen när de tränar? och varför de vapnen?

B: Vad var det för egenskap som gjorde Syrio till förste svärdskämpe hemma på Braavos?

C: Vad hände med de fem palatsvakterna?

D: Vilken väg tog Arya när hon flydde?

E: Varför ville hon träffa fadern?

3: Att läsa mellan raderna innebär att man söker fram information som man förstår av textens sammanhang.

A: Varför var vakterna så oförsiktiga till en början?

B: Varför väntade riddaren så länge med att gå till attack?

C: "Braavos förste svärdskämpe flyr inte" sa Syrio. Varför flydde han inte? Vad ville han uppnå med att stanna kvar och slåss?

4: Att läsa bortom raderna innebär att man kopplar ihop den kunskap man har sedan tidigare för att förstå sammanhanget i en text

A: Hur lång tid är det innan Arya räknar med att vara på resa ute till havs?

B: Vad hände med Syrio Forel?

C: Varför blev Arya så ledsen när hon såg en död soldat klädd i grått ylle med vita sidenkanter framför faderns torn?

5: Öppna frågor saknar ett rätt svar, man kan bara diskutera kring dem.

A: Vad tror du hände med Arya Stark?

B: "Rädslan skär djupare än svärd" upprepar Arya gång på gång. Vad menar hon med det?

Scenen i filmatiseringen, ingen svensk text

Åter till registret för läsförståelsetexter