Skillnad mellan versioner av "Karibien - migrationen före och efter Columbus"

Versionen från 24 mars 2024 kl. 12.48

Medlemmar ur Arawakfolket - Brasilien i nutid.

Första vågen - 10 000 år sedan

För drygt 10 000 år sedan anlände den första vågen människor till Karibiens öar. De kom från Mellanamerika och var människor som levde på jakt, fiske och de växter de hittade i naturen. De var jägare och samlare. Den livsstilen kräver stora ytor att hitta mat på till en familj. Även om öarna är stora kunde ingen större folkmängd överleva på dem.

Andra vågen - Arawak (Taino och Lucayan) för 4000 år sedan

Ättlingar till Tainofolket

Jägarna och samlarna kunde leva i fred i 6000 år innan nästa grupp människor anlände till Karibien. Det var ett folk som heter Arawak. Till skillnad från första vågen har Arawak sitt ursprung i Sydamerika, där det fortfarande finns spillror kvar av dem. De spred sig troligen först norrut längs Små Antillerna genom att ta sig från ö till ö. tills de nådde de stora öarna i Stora Antillerna. Till skillnad från den föra vågen levde Arawak främst på jordbruk. De odlade både kassava och sötpotatis, beroende på klimatet på de öar de befolkade.

Överallt där Arawak bosatte sig försvann den äldsta befolkningen, tills de var helt borta. DNA-forskning tyder på att folkgrupperna aldrig blandades. Detta är vanligt i historien när jordbrukare bosätter sig i områden där det redan finns jägare och samlare. Jordbrukarna har mer mat och kan bo kvar på samma ställe. Kvinnorna föder barn oftare och får fler barn vid varje tillfälle. Dessutom överlever fler av de barn som föds. Matematiskt sett tar det bara några generationer innan de bra jaktmarkerna täcks med odlingar och jägarfolken inte längre har någonstans att jaga.

Inom Karibien talar forskarna om Taino och Lucayan istället för Arawak. Taino befolkade Stora- och små Antillerna medan Lucayan befolkade Bahmaas. Bägge tillhörde dock folkgruppen Arawak.

Tainofolken på de olika öarna var fredliga, men det uppstod konflikter i gränsområdena mellan de olika Taino-stammarna. Det var ändå inget mot vad som skulle komma.

Tredje vågen - Karib för ca 600 år sedan

Medlemmar ur Karib/Kalinafolket på utställning i Paris 1892

"Karibfolket". eller "Kalinafolket", tog sig in i Karibien samma väg som Arawak, genom Små Antillerna. Karibien har fått sitt namn efter det här folket. De var ett krigiskt folk som erövrade ö efter ö i Små Antillerna från den tainostam som levde där. Männen slogs ihjäl, kvinnorna och barnen togs som slavar. Bland annat lånorden kanot och kannibal kommer från Karibfolket, vilket ger en antydan om vilka de var. De nådde fram till Stora Antillerna ungefär 40 år före Columbus. Där var folkmängden större. Karibfolket lyckades inte ta över de öarna, men det var ständiga blodiga strider mellan Taino och Karib i gränsområdet.

En anledning till att de Taino/Arawak som först tog emot Columbus på Hispaniola var så vänliga mot honom och hans män, var troligen att de insåg att Columbus och hans soldater, med sina stålharnesk och skjutvapen, kunde bli en mäktig allierad i striderna mot Karibfolket.

Fjärde vågen - Spanjorerna 1492 - 1600 talet

När Columbus kom till Hispaniola 1492 var det början på den spanska kolonisationen av Karibien och övriga länder i Mellan- och Sydamerika, liksom södra Nordamerika.

Spanjorerna var i första hand ute efter guld och silver. Hispaniola och Kuba är de enda öarna med så pass mycket guld i berggrunden att det går att bryta i gruvor. Arawakerna togs till fånga och sattes att arbeta i spanjorernas guldgruvor, efter att det guld de kunnat vaska fram i bäckar och vattendrag tagit slut. Spanjorernas grymma behandling av ursprungsbefolkningen, liksom de sjukdomar spanjorerna förde med sig, gjorde att Arawakerna i Karibien dog ut inom ett århundrade. Hur många dog? Forskarna är inte överens. Historiska källor säger flera hundra tusen, kanske runt en miljon döda Arawaker. DNA-forskarna säger istället att det troligare var runt 10 000 som dog.

Spanska soldater hugger händerna av Arawak-medlemmar som grävt fram för lite guld åt spanjorerna

Spanjorerna förde även in stora däggdjur i Karibien, vilket inte funnits tidigare: grisar, hästar, kor, får och getter. Många förvildades på öarna där de orsakade stora skador både på ursprungsfolkens odlingar och på den känsliga ekologin på speciellt de mindre öarna.

Efter förlusten av "Spanska armadan" 1588 började Spanien tappa kontrollen över Karibien. Istället började andra länder intressera sig för Karibien.

Femte vågen - européer och afrikaner 1600- till 1800 talen

Till en början var det engelsmän och fransmän som började ta för sig av de karibiska öarna. till en början i utkanterna. Bahamas togs av britterna. Flera små öar i Små Antillerna togs av fransmännen. Det stora kapet var när fransmännen tog över västra Hispaniola och grundade landet Haiti.

De som kom efter spanjorerna var mer intresserade av vad som gick att odla på de karibiska öarna. Kakao, tobak och bomull av högre kvalitet än den i Egypten växte vilt på öarna. Klimatet jämfördes med det i Afrika vilket gjorde att plantager för kaffe grundades.

Den riktigt stora ekonomiska boomen kom med holländarnas plantager med sockerrör under 1600-talet. De hade kunskap om hur sockerrör odlades i Afrika och Ostindien. Dessutom visste holländarna hur man bygger kvarnar drivna av vinden, en nödvändighet på öar som saknar floder, för att bearbeta sockerrören. Rent socker var extremt värdefullt i en tid när de enda sötningsmedlen var honung och torkade bär eller frukter.

Kunskap om odling av sockerrör spred sig snart över hela Karibien. Ett problem med hanteringen var att den kräver mycket arbete. Ursprungligen var det européer som flyttade till Karibien men när ursprungsbefolkningen dog ut började de se sig om efter annan arbetskraft, och blicken föll på Afrika. Afrikaner levde i ungefär samma områden som Karibien, de klarade hettan och sjukdomarna, de hade redan slaveri som en del av sina samhällen i Västafrika och de var vanligtvis muslimer vilket gjorde det möjligt att ha dem som slavar eftersom bibeln bara förbjöd kristna slavar,

"Triangelhandeln" under 1600- till 1800 talen flyttade flera miljoner svarta afrikaner över Atlanten, från Västafrika till Amerika. Hälften av dem hamnade på spanska- och portugisiska plantager och gruvor i Mellan- och Sydamerika. En tredjedel, ungefär, hamnade i Karibien och resten hamnade i södra USA. På vissa öar i Karibien bestod mer än 90% av befolkningen av afrikaner eller deras ättlingar.

Sjätte vågen - USA under 1800- till 1900 talen

Tyska kemister kom på hur socker kunde framställas ur sockerbetor som odlades i Europa istället för ur sockerrör i Karibien. 1801 öppnades den första sockerfabriken. Det gjorde att hela ekonomin tvärdog i Karibien. Visserligen förekom en mindre handel med råvaror mellan främst USA och Karibien, men den tid när folk kunde bli stormrika på socker eller rom var över.

Ett uppsving kom i samband med att "Panamakanalen" byggdes klar 1914. Fartygstrafiken genom Karibien ökade kraftigt och försäljning av stenkol, till fartygens ångmaskiner, och färsk frukt blev lönsamt. Framförallt odling av bananer, men även andra tropiska frukter som ananas och mango.

USA hade intresse av att skydda sin handel och sin kanal, vilket gjorde att militärbaser byggdes på flera av de karibiska öarna. Amerikanska soldater stationerade ute på de karibiska öarna och de tog med sig berättelser om hur fantastiskt det var att leva på öarna.

Mängden amerikanska soldater ökade rejält under andra världskriget, när USA oroade sig för att Tyskland skulle bygga flottbaser ute på öarna. Efter kriget, när soldaterna minskade, fanns en infrastruktur uppbyggd, med hotell och barer längs vita sandstränder, som istället togs över av turistindustrin.

I dagsläget är turism den allra största inkomstkällan för merparten av framförallt Antillernas mindre öar.

Källor

Bildkällor

Samtliga bilder från Wikimedia Commons.