Åtgärder

Kolcykeln och vulkaner

Från Skolbok

Version från den 2 november 2016 kl. 19.06 av Ingemar (Diskussion | bidrag)

640px-CarbonCycle.svg.png

Vulkaner har en väldigt viktig uppgift för att balansera koldioxidhalten i atmosfären. Koldioxid som blandas med vatten bildar kolsyra. Det är inte någon stark syra men tillräckligt stark för att lösa upp karbonater och kalcium i haven. I upplöst form används de av blötdjur, snäckor musslor och liknande men även plankton och koraller, för att bilda ett skyddande skal. När sedan blötdjuren dör faller skalen ner på havsbottnen. Med tiden bildas tjocka lager av skal. Trycket pressar ihop skalen och med tiden bildar de bergarten kalksten, eller rättare sagt: kalkspat som är det vetenskapliga namnet på kalksten, med den kemiska beteckningen CaCO3.

Om det inte funnits några vulkaner hade processen stannat där. Havsbottnen skulle få ett allt tjockare lager av skal och mer och mer kol skulle finnas lagrat i kalkstenen. När koldioxiden försvunnit ner i haven skulle växthuseffekten minska, kanske upphöra. Jorden skulle kylas ner och livet på jorden långsamt dö ut.

482.jpg

Kalksten, Gotland


Jordens gröna växter är beroende av koldioxid för sin fotosyntes. Utan koldioxid dör växterna. När växterna dör försvinner också deras möjlighet att skapa syre och när inget nytt syre släpps ut samtidigt som det existerande syret binds i vatten och mineraler, blir atmosfären mer och mer omöjlig att överleva i för det lilla liv som finns kvar.

Det som motverkar den utvecklingen är plattektoniken. Litosfärplattorna med sin kalksten rör på sig och trycks ner i jordens inre där de smälts ner vid kontakten med magman i jordens inre. När kalksten hettas upp släpper den ifrån sig koldioxid som trycks upp med hjälp av vulkaner, ut i atmosfären igen, tillsammans med kiselrik lava. Atmosfären får mer koldioxid som ger växterna näring och bygger på växthuseffekten.


oosnowballearth_long.jpg__1240x510_q85_crop_subsampling-2.jpg

Snöbollsjorden, som den kanske såg ut


Har det hänt att koldioxiden försvunnit?

Det finns en period i jordens historia som kallas för snowball earth, snöbollsjorden. Den inföll för ungefär en miljard år sedan och pågick i ungefär 500 miljoner år. Under den perioden var jorden helt täckt med snö och is. Det man tror bröt den långa perioden av vinter var att många vulkaner fick utbrott samtidigt på jorden, spydde ut mängder med koldioxid i atmosfären och satte igång växthuseffekten igen.

Solsystemets största vulkan finns på planeten Mars och heter Olympus Mons. Den är slocknad nu, men det faktum att Mars har haft vulkaner visar också att Mars har haft plattor so rört ig, precis som på jorden, och vulkaner som spytt ut gaser i atmosfären för att driva växthuseffekten. Det som hände sedan var att Mars, som bara är stor som jordens kärna, kallnade så mycket att plattorna inte hade någon smält sten att röra sig ovanpå. När plattorna stannade fanns inget som drev vulkanerna och på det viset fanns ingen möjlighet att rädda Mars atmosfär längre.

olympus-mons3.jpg

Olympus Mons


Källor

http://earthobservatory.nasa.gov/Features/CarbonCycle/page2.php

http://earthobservatory.nasa.gov/Features/OceanCarbon/page1.php

http://www.snowballearth.org/

http://beforeitsnews.com/conspiracy-theories/2015/03/olympus-mons-on-mars-the-tallest-planetary-mountain-in-the-solar-system-2468752.html


Bildkällor

Översiktsbild: upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/b/be/CarbonCycle.svg/640px-CarbonCycle.svg.png

Kalksten: www.guteinfo.com/scripts/bilder/info/482.jpg

Snowball earth: astrobiology.nasa.gov/uploads/filer_public_thumbnails/filer_public/b4/f1/b4f1585c-baba-4374-8884-914fcca3d448/oosnowballearth_long.jpg__1240x510_q85_crop_subsampling-2.jpg

Olympus Mons www.treking.cz/astronomie/olympus-mons3.jpg


Åter till geografibokens register