Skillnad mellan versioner av "Livets utveckling"

Versionen från 1 oktober 2013 kl. 17.19

En gång fanns ingenting, inget alls. Sedan kom en explosion. En ”Big bang” och vårt universum skapades. Hur gick det till? Det är det ingen som vet. Det enda forskarna är överens om är att det skedde för över 10 miljarder år sedan och att universum har utvidgat sig och blivit allt större sedan dess.

Efter big bang spreds materia och stoff ut i rymden. Med tiden träffade gruskorn varandra. Gruskorn blev klumpar som växte i storlek under årmiljonerna. Slutligen blev det planeter som snurrar runt de stjärnor som tändes efter big bang.

Jorden ursprung

Man tror att jorden funnits i 3.5 miljarder år. Till en början var jorden ett glödande klot. Inget kunde leva- eller växa på den. Vulkaner kastade upp grus och sten och flytande lava rann på ytan.

Vattnet kommer

Någon gång i tidernas begynnelse tror man att jorden träffades av kometer. Kometer är som gigantiska, smutsiga snöbollar som svävar runt i universum. När de smälte mot den glödande ytan bildades det vatten vi fortfarande har kvar på jorden.

Jorden kallnar

Vartefter jordens yta svalnade uppstod haven. Ursprungligen fanns nog allt vatten i molnen, men när temperaturen sjönk på jordytan lagrades alt mer vatten i havens djup. Man tror att det var en våldsam tid med hårda stormar och eviga åskväder.

Livets uppkomst

Man tror att livet bildades genom att blixtar slog ner i varma vattensamlingar där det fanns ämnen som reagerade med varandra med blixtens hjälp. Ur de ämnena bildades de första levande cellerna, de så kallade urcellerna.

Bakterierna

De allra första levande cellerna var det vi kallar bakterier. De var mycket enkla och hade en grön kärna om innehöll klorofyll. Precis som cellerna i vår tids gröna växter gör. Med hjälp av solljus och koldioxid kunde bakterierna skapa druvsocker och syre med hjälp av klorofyllet. På det viset kom syre ut i atmosfären. Det är grundförutsättningen för att liv skall finnas på land.

När bakterierna utvecklades och blev allt mer komplicerade tappade en del av dem sitt klorofyll. Det kompenserade dessa celler med att bli rovdjur. De åt helt enkelt upp andra bakterier, blågröna cyanobakterier, som innehöll klorofyll för att själv få det. De använde sig också av syret som producerades av alger och och bakterier. På det sättet bildades de första djuren.

De första djuren

Toffeldjuret var ett av de allra första djuren i havet. Det finns fortfarande och är därför spännande för oss att studera. Toffeldjuren är ’’encelliga’’ och tillhör en grupp djur som kallas ’’urdjur’’. Toffeldjuret viftar med små trådar som kallas cilier. Med dem fångas bakterier upp och äts sedan upp av toffeldjuret. Det kan föröka sig på två vis, endera genom att para sig med ett annat toffeldjur, men även genom att helt enkelt dela sig själv på mitten.

Skillnad mellan växter och djur

Den allra största skillnaden mellan växter och djur är att växterna kan skapa sin egen mat med hjälp av fotosyntes. Så längd det finns vatten, koldioxid och solljus överlever en växt. Ett djur däremot måste äta andra djur eller växter för att överleva.

Tidiga djur

Bland de äldsta djuren i haven fanns t.ex. ’’svampdjuren’’ som var föregångare till våra tvättsvampar. De filtrerar vatten genom sin kropp för att få näring. ’’Nässeldjuren’’var en annan familj som hade långa tentakler eller som kunde skicka iväg giftpilar som paralyserade offren. Deras släktingar finns kvar som våra brännmaneter. En nära släkting var koralldjuret som omgav sig med ett skyddande yttre skelett av kalk. Koralldjuren bildade enorma korallrev och bl.a. Gotland är del av ett urtida korallrev. Än idag bildar koralldjur korallrev i världens varma hav.

Blötdjuren

Nästa steg i utvecklingen stod ’’blötdjuren’’ för. En vanlig medlem var bläckfiskarna, men till skillnad från moderna bläckfiskar hade bläckfiskarna på den tiden långa strutformade skal. Dessa kan fortfarande ses i t.ex. stentrappor. Vid fara kröp de in i skalet så att de inte kunde bli uppätna. De största av dessa bläckfiskar kunde bli två meter långa. De djur som hade skal kunde vara ute på dagen och söka föda, de djur som saknade skal var för oskyddade och kunde bara söka mat på natten. Kräftdjuren Kräftdjuren är blötdjur som skyddar sig med skal än idag. Det är ett problem när djuret växer. Då måste kräftdjuret spräcka skalet och krypa ur det för att sedan låta ett nytt skal växa ut Under tiden är det väldigt känsligt för angrepp. Trilobiter Ett leddjur som var väldigt vanligt under den här perioden var trilobiter, ett djur som verkade ha tre cylindriska kroppar som satt ihop. Över 17000 olika arter av trilobiter är kända, men trilobiten är utdöd.

Fiskarna

Nästa stora grupp av varelser som utvecklas i haven var fiskarna. Till en början var många broskfiskar. Det betyder att de saknar riktiga ben i kroppen. Istället bestod skelettet av brosk som är mjukare. Istället utvecklade en del broskfiskar benplattor på sidorna för att skydda sig. Exempelvis pansarhajen, som var en nio meter lång rovfisk, gjorde det. Våra nutida hajar utvecklades under den här perioden och de är fortfarande broskfiskar. Senare utvecklades det vi tycker är vanliga fiskar som andas med gälar och har skelett av ben.

Under den här tiden fanns det också andra konstiga fiskar som t.ex. fiskar som levde i sjöar som ofta torkade ut, de utvecklade lungor så att de kunde andas både med gälar och med lungor. Det fanns också fiskar som kunde gå på sina fenor korta sträckor och på det viset kunde de tillfälligt ta sig upp ur vattnet i jakt på mat. På land fanns redan mycket mat för fiskarna, som t.ex. insekter.

Källor

http://sv.wikipedia.org/wiki/Big_Bang

http://sv.wikipedia.org/wiki/Cyanobakterier

http://sv.wikipedia.org/wiki/Fotosyntes

http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%84kta_tv%C3%A4ttsvamp

http://sv.wikipedia.org/wiki/Trilobiter