Åtgärder

Magmatiska bergarter

Från Skolbok

Version från den 6 maj 2018 kl. 07.26 av Ingemar (Diskussion | bidrag)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)

Granit

Monumentet vid Auschwitz

Monumentet över de döda i Auschwitz, byggt helt i granit


Granit är den vanligaste magmatiska bergarten på jorden. Orsaken till det är att granit består av främst tre mineral: fältspat, kvarts och glimmer, och både kvarts och fältspat har bland de lägsta smältpunkterna bland mineralen vilket i sin tur innebär att magma med granit håller sig flytande och strävar uppåt mot jordytan i större utsträckning än merparten av alla andra bergarter.

granitvägg modernt hus med granitfasad

Äldre hus kunde vara helt byggda av granit men moderna hus har ofta en fasad av granitplattor utanpå väggar av tegel eller betong

Granit är hård och homogen. Det innebär att den är lika hållfast oavsett varifrån trycket mot den kommer. Det i sin tur gör att granit ofta använts inom konstruktion och byggnation. Hårdheten gör den lätt att klyva, litet som porslin. De gör att man använder den överallt där man behöver skivor och fyrkantiga bitar. Husfasader, gravstenar, trottoarkanter, gatsten osv. Hårdheten gör att man kan hugga ut fina detaljer vilket gör den populär bland bildhuggare. En nackdel med granit är att surt regn fräter på den; hällristningar på granit är på väg att försvinna i Bohuslän och fina detaljer i husfasader i storstäderna fräts bort med tiden.

granitsten granitstaty

Gatsten av olika sorters granit - statyn "Pater Noster" på Tjörn byggd av tre stora granitblock

Vissa sorters granit har egna namn. Bohusgranit är röd, finkornig och bryts i Bohuslän. Rapakivigranit finns bl.a. i Finland och Sverige och är en grovkornig, röd granit med dålig hållfasthet. Ögongranit är en granit med stora klumpar av fältspat som kristalliserat till "ögon" när graniten stelnat på stort djup. Stockholmsgranit är en blekrosa granit med större, rödare fältspatsklumpar, vanlig i Stockholmsområdet osv.

ansiket hugget i bohusgranit Stycke av rapakivigranit

Ansikte hugget i bohusgranit - stycke av rapakivigranit


Gabbro / diabas / basalt

Dessa har samma kemiska sammansättning och är svarta i färgen, men bergarterna har olika namn beroende på var i jordskorpan magman stelnat. Gabbro har stelnat djupt nere i jordskorpan. Därför är kristallerna i gabbro så stora att man kan se dem med ögat. Diabas är en gångbergart och har uppstått när magman trängt upp i sprickor och sedan stelnat. Det innebär att kristallerna i diabasen är mindre ju närmare ytan som magman stelnat.

diabasgångar syns som svarta streck i sedimentgnejsen på Kosteröarna

Diabasgångar syns som svarta streck i sedimentgnejsen på Kosteröarna, de kallas ibland "Hin Håles harvedrag"

Basalt bildas när magman runnit ut på jordytan och stelnat snabbt. Kristallerna är så små att de bara syns med förstoringsglas. Om magman rinner ut under vattnet bildar basalten ibland kantiga pelare när avkylningen sker så snabbt att själva magman spricker upp.

Giants Causeway

"Giant's Causeway", exempel på basaltpelare som bildats när basalt stelnat vid vulkanutbrott under vatten

Bergarterna kallas ibland för svart granit, även om de inte har något med granit att göra. Orsaken är att de används på samma sätt som granit. Till husbyggen, gravstenar, utsmyckningar, konstverk osv. Överallt där en hård, homogen sten behövs. Många bildkonstnärer uppskattar den svarta stenen som är så hård att det går att polera den och dessutom hugga ut extremt fina detaljer i ytan.

Rockwool, eller stenull, är ett brandsäkert isoleringsmaterial vid husbyggen som tillverkas av diabas som smälts tillsammans med koks vid 1600°C för att sedan dras ut till fina, tunna "ulltrådar".

gravsten rockwool

Gravar görs ofta av svart sten - stenull av diabas används till brandsäker värmeisolering



Pegmatit

pegmatit smaragder som bildats i pegmatit

Pegmatitgång i gnejs, Frankrike - smaragder i kvarts från pegmatit, Brasilien


Pegmatit är en gångbergart. Den uppstår när det bildas sprickor i svalnande magma. Högt tryck, hög temperatur och vattenånga driver ut mineral ur magmasmältan, in i sprickorna. Det gör att pegmatit innehåller stora kristaller av kvarts, fältspat och glimmer. Samma beståndsdelar som granit. Eftersom det bildas så stora kristaller av samma sorts mineral är pegmatitgångarna värdefulla eftersom det gör det lätt att bryta just det mineral man är ute efter.

Fältspat används i porslinsindustrin, kvarts till glas och elektronik, glimmer som t.ex. utfyllnadsmaterial vid plasttillverkning.

Det sätt pegmatit bilds på är samtidigt det sätt som många sorters metallmalmer och ädelstenar bilds på. Metaller och ädelstenar hittas ofta just i pegmatitgångar. Därför är de värdefulla även för de företag som är ute efter att hitta värdefulla metaller som guld, eller ädelstenar som smaragder.


Diorit /tonalit

diorit Tonalit

Diorit, eller vit granit, Norge. - tonalit ovanpå röd granit, Tjörn


Diorit kallas ibland för vit granit. Den innehåller ungefär samma mineral som vanlig granit, men fältspaten är vanligen av den vita sorten (plagioklas) och diorit saknar kvarts helt och hållet. Både diorit och tonalit är lika hårda som granit.

Tonalit är så lik diorit att det är svårt att se skillnaden med ögonen. Den har exakt samma egenskaper som diorit, men har bildats på ett större djup i jordskorpan.

Allt man använder granit till, kan man även använda diorit och tonalit till.


Porfyr

rombporfyr Stridsyxa av porfyr

Rombporfyr, Danmark - stridsyxa, stenåldern, av porfyr från Dalarna

Porfyr har bildats vid ytan i samband med att magma/lava har trängt upp och kylts snabbt. Utmärkande för porfyr är att den har korn av olika storlek i en massa som normal är mörkare, oftast röd-brun. Porfyr är en hård bergart. I Sverige har man tillverkat prydnadsföremål som skålar och urnor av polerad porfyr. Vägarna i Dalarna är ofta röda eftersom man blandat ut asfalten med krossad porfyr vilket gör att vägens asfalt inte slits ner så lätt.


Källor

Physical Geography, Tom L. McKnight 6th ed. 1999, ISBN 0-13-950445-1

http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/geologi/bergarterochmalmer/magmatiskabergarter.1605.html

Bohusläns geologi; Johan Berglund, Bohusläns museum 1989, ISBN 91 7686 072 8

Sveriges berggrund, broschyr från SGU 2017


Bildkällor

Alla bilder är från Wikimedia Commons.



Åter till geografibokens register