Skillnad mellan versioner av "Medeltiden"

Nuvarande version från 22 april 2013 kl. 17.38

David I av Skottland dubbar en knekt till riddare

Medeltiden brukar delas upp i tre olika delar

• Äldre medeltiden år 476 – 1000

(Vikingatid 800-1050)

• Högmedeltiden år 1000 – 1200
• Senmedeltiden år 1300 – 1453

(Folkungatiden 1250-1389)

(Unionstiden 1389-1520)

Ute i Europa räknar man att medeltiden börjar när Västrom faller år 476 och slutar vid Östroms fall 1453. I Sverige blir det inte riktigt så eftersom vi hade en period som vi här uppe i norra Europa kallar för vikingatiden. Högmedeltiden sammanfaller i tid ungefär samtidigt i Sverige som Europa i övrigt. Senmedeltiden motsvarar ungefär Folkungatiden och unionstiden för oss. Olika länder passar in olika lokala historiska händelser på sin egen tidsskala, därför skiftar årtalen för de olika delarna av medeltiden litet fram och tillbaka beroende på vilken källa man använder.

Vad var speciellt för medeltiden?

Romarriket hade hållit samman Europa och romerska soldater hade sett till så att den romerska lagen följdes. När romarriket föll samman och försvann kom det istället olika stormän och löst organiserade rövarband som slogs om att kontrollera de områden som lämnades utan styrning.

Den äldre medeltiden var en svår period då handeln minskade, städerna förföll när invånarna flyttade ut på landsbygden för att inte svälta ihjäl samtidigt som skogarna växte in på åkrar som inte längre plöjdes när bönderna tvingats fly eller hade blivit dödade. Kunskaperna från Rom och antiken sparades hos den katolska kyrkan och i den muslimska världen. Muslimerna erövrade mark från Indien i öster till Spanien i väster under den tidiga medeltiden.

Från 800-talet producerades allt mer mat när det politiska läget i Europa blev mer stabilt och man började handla mer och mer med varandra.

Under högmedeltiden 1000-1200-talet blev adeslmän och präster allt rikare. Det var adeln och kyrkan som ägde jordarna och bönderna fick betala skatt i form av arbete eller en del av skörden. På några ställen i Europa var bönderna ”livegna”, dvs. markägaren bestämde över dem, nästan som om de vore slavar. Det fanns naturligtvis kungar, men de hade inte särskilt mycket makt. Istället är det kampen mellan olika adelsfamiljer som är typisk för högmedeltiden.

Under högmedeltiden slog den kristna världen tillbaka mot den muslimska världen genom en räcka korståg där målet var att befria Jerusalem. Idén till kortågen kom från kyrkan som hellre ville att adelsmännen skulle slåss mot en gemensam fiende än slåss inbördes mot varandra. Köpmännen gav ofta ekonomiskt stöd eftersom de var mer intresserade av att få kontroll över handelsvägarna till Orienten än över vem som bestämde i det heliga landet.

Under senmedeltiden drabbades Europa av en serie sjukdomsepidemier där digerdöden är den mest kända. Befolkningen minskade med en tredjedel och när sjukdomen dragit förbi lämnade den folktomma byar och öde gårdar efter sig.

Under senmedeltiden sker det dessutom en mängd bondeuppror grundade i ett missnöje där adeln tillsammans med ledande präster och biskopar levde ett otroligt lyxliv samtidigt som bönderna levde i den uslaste fattigdom. Under senmedeltiden blir också kungen allt mäktigare på kyrkans och adelns bekostnad.

Under senmedeltiden blev handeln allt viktigare och den lönsammaste handeln gällde siden, kryddor och andra lyxvaror från Indien och Kina. Problemet var att araber och turkar kontrollerade de handelsvägarna. Därför började européerna att söka nya handelsvägar. Vasco da Gama seglade runt Afrika till Indien och Columbus försökte ta sig till Indien genom att segla rakt över Atlanten. Han hittade inte Indien men väl en helt okänd kontinent – Amerika. År 1520 genomfördes den allra första världsomseglingen av Magellan. Européerna var på väg att erövra världen.

Källor

Perspektiv på historien, Hans Nyström, Gleerups förlag 2011, ISBN: 978-91-40-67154-7

Levande historia, Lars Hildingson, NoK 1992, ISBN: 91-27-74965-7

http://en.wikipedia.org/wiki/Middle_Ages

Åter till historiebokens register,