Åtgärder

Skillnad mellan versioner av "Nordirland och IRA"

Från Skolbok

m
m
Rad 53: Rad 53:
  
 
* Mars 1972, den blodiga söndagen, när en handfull av 15 000 demonstrerande nationalister katsade sten på brittiska fallskärmsjägare som besvarade provokationen genom att öppna eld med maskingevär laddade med skarp ammunition. 15 demonstranter dödades, men det skulle ta 47 år innan någon soldat hamnade inför rätta för händelserna
 
* Mars 1972, den blodiga söndagen, när en handfull av 15 000 demonstrerande nationalister katsade sten på brittiska fallskärmsjägare som besvarade provokationen genom att öppna eld med maskingevär laddade med skarp ammunition. 15 demonstranter dödades, men det skulle ta 47 år innan någon soldat hamnade inför rätta för händelserna
 +
 +
*1973 sprängde IRA en bomb i London och två i andra engelska städer, något som för första gången väckte engelsmännens oro för terrodrdåd i hemlandt pga händelser i Nordirland.
 +
 +
*1976 dödade unioister två familjer, utan att de hade någon tydlig koppling till IRA, vilket skapade demonstrationer och oroligheter. IRA hämnades genom ''Kingsmill Massacre" där 10 unionister i en buss dödades, men den katolska chauffören fick leva.
 +
 +
*1979 genomfördes ''Warrenpoint Ambush'', där IRA slog ut både en militärkonvoj och den förstärkning som kom till platsen. 18 soldater dödades i attacken. Efter det började militäran använda sig mer av helikoptrar än patrullbilar.
 +
 +
*Från 1980 genomdrev fängslade IRA medlemmars matstrejker där de svalt ihjäl för att få världens uppmärksamhet på hur katoliker behandlades i Nordirland. Totalt 10 fångar svälte sig till döds. Dödsfallen skylldes på Storbritanniens premiärminister Margaret Thatcher och hennes stenhårda politik mot IRA.
 +
 +
*1984 placerades en bomb på hotellet Grand Hotel i den engelska orten Brighton, där Margaret Thatcher och andra medlemmar av parlamentet skulle bo. Thatcher klarade sig genom att lämna badrummet där bomben var placerad endast två minuter före explosionen, men fem andra dog i explosionen. Efteråt sa representanter för IRA: "Idag hade vi otur, men kom ihåg, vi behöver bara ha tur en gång. Ni måste ha tur varje gång."
 +
 +
*1985 gjordes ett första försök till medling mellan unionister och nationalister. Det misslyckades, men man lärde sig av misstagen.
 +
 +
*1987 började unionister avrätta personer som misstänktes ha en koppling till IRA. Mordvågen möttes med en attack mot protestanter som hade en minnsesstund vid ett krigsmonumnt. Merparten var pensionärer från första världskriget. Dådet gav IRA dåligt rykte och många som tiidigare gav IRA sitt stöd, vände dem ryggen.
 +
 +
*1989 använd IRA granatkastare i London i ett försök att döda Storbritanniens premiärminister John Major i bostaden på 10 Downing Street, det misslyckades.
 +
 +
*1994 gick bägge sidor med på en tillfällig vapenvila. Det avbröts i februari1996 genom '''The Docklands Bombing''. Bara två personer dödades av den kraftiga bomben från IRA, men material för 150 millioner pund förstördes. Kort därefter sprängdes enliknande bomb i Manchesters centrum. Bomberna var inte tänkta att döda människor, istället skulle de göra så stor materiell skada som möjligt. Bombningarna var en bidragande orsak till att Labour/Arbetarpartiet vann 1997 års val i Storbritannien.
 +
 +
*Långfredagen 1998 skrevs slutligen avtalet på. IRA lade ner vapnen, men medlemmarna fanns kvar. Några som inte var nöjda med avtalet återuppväckte IRA men i dagsläget är IRA bara en skugga av sitt forna jag.
  
  

Versionen från 13 oktober 2019 kl. 10.54

Svåra ord och termer i den här texten

Lojalist = en som är lojal mot brittiska kronan
Unionist = en som vill att Nordirland ska tillhöra Storbritannien
Nationalist = en som slåss för Irländsk frihet
Republikan = en som ger sitt stöd till att hela Irland ska vara en republik utan brittisk inblandning


Bakgrunden

Från vikingatiden till medeltiden styrdes Irland samtidigt av både irländska och utlndska kungar. Från Henrik VIII:s tid blev hela Irland erövrat, samtidigt som kung Gustav Vasa härskade över Sverige.

Irlands befolkning är främst katolsk, medan de erövrande engelsmännen var protestantiskt kristna. En skillnad som orsakade många problem i Irland då de härskande ledarna både misslyckades med försöken att omvända befolkningen till proestantismen, samtidigt som de såg misstänksamt på det faktum att katoliker anser att påven i Rom är viktigare än kungen.


1800-talet

Mellan 1845 och 1852 drabbades Irland av sjukdomen potatispest. Den dödar potatisplantorrna innan de kan skördas, och orsakade en svältkatastrof, då potatis var den vanligaste grödan eftersom den trivs så bra i det svala, fuktiga klimatet på Irland. Problemet på Irland var ändå inte att det var brist på mat, mycket stora mängder mat exporterades från Irland till bland annat Storbritannien under svälten, utan att bönderna var tvungna att betala skatterna med den lilla skörd de hade tillsammans med de sparpengar som fanns. Skatterna till de engelska markägarna skulle drivas in, även om befolkningen skulle drabbas av svält då. De engelska, protestantiska, storgodsägarna gick synnerligen hårt fram vid skatteindrivningarna hos de katolska småbönderna. Något som skapade ökad fiendeskap mellan katoliker och protestanter, samtidigt som miljoner irländare tvingades att emigrera till USA.

Detta var grunden till "Home Rule Movement", en folkrörelse som ville ha ett irländskt parlament tillsammans med de brittiska för att motverka den här sortens orättvisor från storgodsägarna i framtiden.


Påskupproret 1916 - 1921 och bildandet av IRA

Under första världskriget, när brittiska trupper slogs i skyttegravarna i Europa, gjorde irländska ungdomar som vägrat gå med frivilligt i Storbritanniens armé, uppror. Upproret började i Dublin påsken 1916. Även om upproret slogs ner snabbt spred sig oroligheter över Irland. Vid krigsslutet 1918 kom hemvändande irländska soldater tillbaka, och blev en del av oroligheterna. 1919 grundades Irish Republikan Army, eller IRA, som gick snabbare att uttala, som slogs mot polisen och de brittiska säkerhetsstyrkorna. Målet var ett enat Irland och att britterna skulle drivas tillbaka till sin egen ö.

IRA:s attacker mot polisers och soldaters kaserner och stationer gjorde att det blev allt svårare att locka frivilliga brittiska soldater att tjänstgöra på irland. En lösning på problemet kom 1919 när britterna förstärkte sina ställningar i Irland med arbetslösa soldater som kämpat i första världskriget. De totalt 8000 krigsvana veteranerna sattes in för att slåss hänsysnlöst mot IRA, republikanerna och även deras familjer. De här soldaterna struntade i brittiska kronan och irlands republik, de slogs enbart för pengar. Väl på Irland insåg myndigheterna att de uniformer som fanns i lager inte räckte till alla. Istället tilldelades de en blandning av militära uniformer som var bruna, och irländska polisuniformer som var svarta. Därför fick de öknamnet Black and tans'. Deras hårdhänta behandling av lokalbefolkningen, främst katolikerna, gjorde att många gick med i IRA istället, för att hämnas på de orättvisor de fått utstå. Mest ökänd är Black and tans attack1920 när de urskillninngslöst öppnade eöd mot åskådare på en fotbollsmatch, som hämd för en tidigare attack mot dem. Händelsen kallas "Bloody Sunday 1920" i historieböckerna. Det kom en 1921 också.

Upproret avslutades 1921. Då hade upprorsmännen fått britterna att gå med på att skapa två lokala parlament för Irland, ett för Nordirland i Belfast och ett för resten av Irland i Dublin. Däremot låg hela Irland fortfarande under brittisk kontroll.


Irländska inbördeskriget 1922-23

Många irländare var missnöjda med avtalet, främst att irländska soldater fortfarande måste svära lojalitet till Storbritanniens kung, och ville att hela Irland skulle bli irländskt. Trots att Irland fått så pass mycket frihet att det nästan gick att betrakta det som ett eget land. Det i sin tur drev fram oroligheter mellan de som var nöjda med avtalet och de som ville att hela ön skulle vara en enda nation, fri från britterna. Oroligheter urartade till ett inbördeskrig när irländska trupper i Dublin, lojal mot landets ledning, var tvingade att öppna eld mot irländska republikaner som stängt in sig i "Four Courts" huvudbyggnad, Irlands högsta domstol, och vägrade komma ut eller ge sig.

Stridigheterna spred sig över Irland, mellan IRA, som kunde tänka sig en delad ö under delvis brittisk kontroll, ledda av Michael Collins, och de som inte kunde tänka sig något annat än en fri republik, under Éamon de Valera. Storbritanninen skickade inte in några större truppstyrkor, det var helt och hållet ett irländskt krig.

Inbördeskriget avslutades 1923. De Valera, som tillhörde den förlorande sidan, sattes i brittiskt fängelse. Michael Collins, som tillhörde sidan som behöll makten, stupade i striderna, dödad av de Valeras män 1922. Det skulle dröja mer än 20 år till innan Irland blev en helt fri republik. Inbördeskriget hade inga vinnare, bara förlorare.

Det finns en spelfilm, Michael Collins som tar upp inbördeskrget: https://www.imdb.com/title/tt0117039/


1930-1949

Under mellankrigstiden och andra världskriget fortsatte motsättningarna mellan katoliker och protestanter i det neutrala Irland och i Nordirland som stod på Storbritanniens sida i kriget. Katolikerna gav vanligtvis sitt stöd till republikanerna och drömmen om ett fritt Irland, medan protestanterna gav sitt stöd till unionisterna och en dröm om att hela Irland någon gång åter skulle stå under brittiska kronans kontroll. Detta ledde till mängder med trakasserier och mindre attacker mot främst katolska familjer som levde i den Nordirländska delen av landet. 1949 gavs slutligen Irland, utom Nordirland, status som fri repulik. Under årtiondet därefter blev oroligheterna mellan katoliker och protestanter ständigt allt allvarligare.


The Troubles 1968-1998

Perioden 1968-1998 kom att kallas för "The troubles". Katoliker som demonstrerade mot hur katoliker behandlades i Nordirland mötte hårt motstånd från både av polisen och unionister i Nordirland. Många katoliker ansåg att de ble orättvist behandlade av de som styrde i Nordirland, vilket gjorde att kravaller och oroligheter riktade mot protestanter bröt ut. Protestanter och Unionister krävde i sin tur hjälp från England. Storbritannien skickade tusentals soldater till Nordirland och de sågs som hjälpare av både katoliker och protestanter. Soldaterna hade inte rätt att upprätthålla lagen, utan placerades under polisens kontroll, som styrdes av unionister. På det viset blev militären snabbt ettverktyg för protestanterna i Irland, mot katolikerna, och stridigheterna mellan de två grupperna blev snabbt omöjliga att kontrollera. Åtskiliga attacker mot brittiska mål genomfördes av IRA, samtidigt som brittiska armén gjorde allt för att stoppa oroligheterna genom att använda mer och mer våld mot IRA medlemmar, deras familjer och de irländare som gav dem sitt stöd. Undantag i lagen gjorde det möjligt att fängsla de som antogs stödja IRA utan rättegång. Mer än 3600 personer dog i stridigheterna, ungefär hälften var civila.

Omskrivna händelser under perioden är:

  • Mars 1972, den blodiga söndagen, när en handfull av 15 000 demonstrerande nationalister katsade sten på brittiska fallskärmsjägare som besvarade provokationen genom att öppna eld med maskingevär laddade med skarp ammunition. 15 demonstranter dödades, men det skulle ta 47 år innan någon soldat hamnade inför rätta för händelserna
  • 1973 sprängde IRA en bomb i London och två i andra engelska städer, något som för första gången väckte engelsmännens oro för terrodrdåd i hemlandt pga händelser i Nordirland.
  • 1976 dödade unioister två familjer, utan att de hade någon tydlig koppling till IRA, vilket skapade demonstrationer och oroligheter. IRA hämnades genom Kingsmill Massacre" där 10 unionister i en buss dödades, men den katolska chauffören fick leva.
  • 1979 genomfördes Warrenpoint Ambush, där IRA slog ut både en militärkonvoj och den förstärkning som kom till platsen. 18 soldater dödades i attacken. Efter det började militäran använda sig mer av helikoptrar än patrullbilar.
  • Från 1980 genomdrev fängslade IRA medlemmars matstrejker där de svalt ihjäl för att få världens uppmärksamhet på hur katoliker behandlades i Nordirland. Totalt 10 fångar svälte sig till döds. Dödsfallen skylldes på Storbritanniens premiärminister Margaret Thatcher och hennes stenhårda politik mot IRA.
  • 1984 placerades en bomb på hotellet Grand Hotel i den engelska orten Brighton, där Margaret Thatcher och andra medlemmar av parlamentet skulle bo. Thatcher klarade sig genom att lämna badrummet där bomben var placerad endast två minuter före explosionen, men fem andra dog i explosionen. Efteråt sa representanter för IRA: "Idag hade vi otur, men kom ihåg, vi behöver bara ha tur en gång. Ni måste ha tur varje gång."
  • 1985 gjordes ett första försök till medling mellan unionister och nationalister. Det misslyckades, men man lärde sig av misstagen.
  • 1987 började unionister avrätta personer som misstänktes ha en koppling till IRA. Mordvågen möttes med en attack mot protestanter som hade en minnsesstund vid ett krigsmonumnt. Merparten var pensionärer från första världskriget. Dådet gav IRA dåligt rykte och många som tiidigare gav IRA sitt stöd, vände dem ryggen.
  • 1989 använd IRA granatkastare i London i ett försök att döda Storbritanniens premiärminister John Major i bostaden på 10 Downing Street, det misslyckades.
  • 1994 gick bägge sidor med på en tillfällig vapenvila. Det avbröts i februari1996 genom 'The Docklands Bombing. Bara två personer dödades av den kraftiga bomben från IRA, men material för 150 millioner pund förstördes. Kort därefter sprängdes enliknande bomb i Manchesters centrum. Bomberna var inte tänkta att döda människor, istället skulle de göra så stor materiell skada som möjligt. Bombningarna var en bidragande orsak till att Labour/Arbetarpartiet vann 1997 års val i Storbritannien.
  • Långfredagen 1998 skrevs slutligen avtalet på. IRA lade ner vapnen, men medlemmarna fanns kvar. Några som inte var nöjda med avtalet återuppväckte IRA men i dagsläget är IRA bara en skugga av sitt forna jag.


Långfredagsavtalet - Good Friday Agreement 1998

År 1998 kom man slutligen överensom ett fredsavtal bägge parter kunde acceptera. Det kallas Good Friday Agreement efter den fredag det undertecknades. Äntligen skulle det bli fred på Irland.

Det officiella IRA lade ner vapnen efter avtalet och IRA:s politiska del grundade partiet Sinn Fein som fortfarande är en del av Irlands parlament. Däremot bildades en liten ny grupp med anhängare av republiken som utfört enstaka terrordåd i både Nordirland och inne i England. Senast våren 2019 när een bilbomb hittades i en polisbil.


Brexit och Irlands framtid

Den mur av stängsel och taggtråd med några få bevakade genomfarter som fanns längs gränsen mellan Nordirland och Republiken Irland började monters ner redan 1973 när både Republiken Irland och Storbritannien gick med i EU, och de togs bort helt efter fredsavtalet 1998. Många irländare är rädda för att tridigheterna mellan IRA och Unionister ska ta ny fart om muren byggs upp igen, eftersom muren är ett tydligt bevis på att Storbritannien fortfarande har överhöghet i delar av Irland. En oro som definitivt inte är obefogad. Fredsavtalet har bara funnits i drygt 20 år av mer än 800 år av strider och oroligheter, och en ny generation, som inte drabbades av striderna under 80-90 talen, är alltför villiga att ta över där IRA slutade förra gången. Med samma mål i sikte. Att Irland ska bli en ö med en enda nation, och att britterna ska tvingas bort.

I 1998 års avtal finns ett undantag, om mer än 50% av befolkningen i Nordirland skulle rösta för att gå med i Republiken, kommer Nordirland autommatiskt att sluta tillhöra Storbritanninen och samtliga medborgare bli Irländare. När undantaget skrevs in var majoriteten i Nordirland unionister, men om befolkningen i Nordirland drabbbas av ekonomiska problem genom Brexit, är det inte alls otroligt att en sådan folkomröstning genomförs. Då är det inte heller säkert att Storbritannien bara låter Nordirland försvinna. Risken finns att britterna går in med vapenmakt i Nordirland för att ändra beslutet.

I dagsläget har de konservativa Tories i Englands parlament så litet stöd av den engelska befolkning att de är helt beroende av det stöd de får från unionisterna i Nordirland för att kunna behålla makten i parlamentet. Ytterligare en anledning till att inte släppa Nordirland utan kamp.


Källor

The IRA: The Irish Republican Army av James Dingley 2012

The Oxford Handbook of Modern Irish History av Alvin jackson 2014


Filmer

https://www.youtube.com/watch?v=SJv8QVRT09s

https://www.youtube.com/watch?v=itU6dp5tlAc

The troubles:

https://www.youtube.com/watch?v=61JisaFGHFY

https://www.youtube.com/watch?v=fKneNsy8aF8


https://www.youtube.com/watch?v=k9ayLHPLROg

https://www.youtube.com/watch?v=dQvaGt9B6H0

https://www.youtube.com/watch?v=p8M0016Vs_Y

https://www.youtube.com/watch?v=1cfI5on5n84