Skillnad mellan versioner av "Renässansen i nya världen"

Versionen från 8 januari 2016 kl. 19.31

Columbus och indiankvinna

År 1492 var Columbus den första europén att upptäcka Amerika sedan vikingarna beträdde amerikansk mark. Även om Columbus själv alltid trodde att han hade nått Indien, förstod andra snart att han hade hittat en ny världsdel. Spanjorerna var först med att utnyttja den nya informationen. År 1492 hade spanjorerna återerövrat hela Iberiska halvön där Spanien och Portugal ligger. Därför hade landet stora mängder arbetslösa soldater som kunde skickas till andra europeiska länder. Soldater som Spanien senare kunde skicka iväg till nya världen på andra sidan Atlanten, där de kunde föra krig mot indianerna och erövra nya områden. År 1510 hade alla av de mäktigare nationerna skickat minst en expedition till den nya världen. Portugal, den enda nation som utmanade Spaniens dominans i Amerika på allvar, var till och med på väg att kolonisera Brasilien. Ändå var det spanjorerna som i slutändan skulle förändra Sydamerika på ett fruktansvärt sätt.

Amerikas kollaps

Kallmurad vägg i Cuzco

1492 höll Sydamerikas nationer fortfarande på att formas. Bergskedjan Anderna längs västkusten hade varit flera olika civilisationers vagga medan Amazonas regnskogar och de södra lågländerna var hem för relativt enkla jordbrukssamhällen. När spanjorerna började utforska världsdelen krockade de med den största civilisation som någonsin frodats i Sydamerika, Inka.

Inkas civilisation byggde på tidigare högkulturers kunnande. Anderna är en stor utmaning även för moderna byggare, men det var Inkas förmåga att skapa funktionell infrastruktur som ledde till skapandet av deras enorma imperium. Inka byggda tempel, palats, fästningar och andra byggnader utan murbruk eller det vi ser som avancerad byggteknik.

Murarmästare högg varje stenblock som en pusselbit för att sedan passa ihop dem exakt i en konstruktion där man inte ens kunde få iin ett knivblad i skarvarna. Inkas byggare skapade också det största vägnätet som någon stenålderscivilisation någonsin utvecklat. På utsatta platser höggs vägarna direkt i branta klippor och vägaavsnitten kopplades samma med repbroar när de byggdes över djupa klyftor. Det var Inkas vägnät som tillät dem att flytta trupper snabbare än någon av sina motståndare. Det var deras vägar som tillät dem att bekämpa många grannstammar, utöka sitt imperium och dominera bergen i Sydamerika. De fyllde samma funktion för Inka som vägarna hade gjort för Rom under imperiets dagar.

Karta över Inkas vägnät

Allt detta kom till ett tvärt avslut år 1532 när Francisco Pizarro ledde hundra soldater och 62 ryttare till häst in i mitten av Inkas territorium. Pizarro hade hoppats att dra nytta av Inkas inbördeskrig och mejsla ut ett område för sig själv och sina män som han kunde bli guvernör över. Tyvärr hade Inka-kejsaren Atahualpa just besegrat sin bror och blivit ensam härskare över Inkariket. Han var på hemväg efter det sista slaget tillsammans med sina 80 000 krigare när han hörde att Pizarro var på väg.

Atahualpa hade tillförlitliga underrättelser om spanjorerna och var glad över att se dem. Han och hans rådgivare planerade nämligen att ta flera spanjorer till fånga och döda resten. Sedan tänkte de använda sig av spanska teknik för att fortsätta med sina erövringar av grannstammarna. Pizarro hade å andra sidan satsat allt han hade på expeditionen så han fortsatte vidare in i hjärtat av Inkas territorium. Det blev mer och mer uppenbart för honom under färden att inkafolket saknade anledning (eller intresse) att hålla dem vid liv om de tillfångatogs vid en konfrontation. Då han saknade förmågan att fly från Inkans arméer inne i deras eget territorium inväntade han istället gynnsamma förhållanden medan han gjorde upp planer för en djärv attack.

Atahualpa, strid

Atahualpa var så säker på sin överlägsenhet att han gick med på att träffa Pizarro i staden Cajamarca. Till skydd hade han bara med sig sitt stora personliga följe. Pizarros styrkor var ivrig med att provocera fram en avgörande konflikt för att på det viset rädda deras liv. Därför krävde de att Atahualpa accepterade kungen av Spanien som sin härskare och konverterade till kristendomen. Upprörd över den lilla spanska skarans djärvhet vägrade Atahualpa. Men den teknik och taktik spanjorerna använde var tillräcklig för att övervinna de krigare som Atahualpa hade fört med sig. Samtliga slaktades som boskap av spanjorerna samtidigt som inte en enda spanjor dödades. Atahualpa var tvungen att betala en lösen för sig själv genom att fylla sin stora fängelsecell med guld. Trots att han uppfyllde sitt löfte dömde Pizarro Atahualpa till döden för att ha försökt döda honom och Atahualpa avrättades. Spanjorerna erövrade Inkas huvudstad Cuzco år 1533. Sydamerika skulle hädanefter styras av spanjorerna, och detta markerade effektivt slutet på Inkariket.

Atahualpas fängelsecell, utsida

Atahualpas fängelsecell, insida

Detta var ändå inte det värsta som skulle drabba folket i Sydamerika. Även om vi inte vet säkert hur stor den inhemska befolkningen var, tror man att befolkningen var mellan 10 till 50 miljoner. Oavsett hur många européer som hade migrerat till Sydamerika, skulle de ändå ha varit en liten minoritet. Indianerna skulle ha varit tvungna att ta itu med många nya idéer och företeelser som de inte var förberedda på 1492. De skulle ändå ha varit den dominerande kulturen, även om den skulle förändras.

Cusco, strid

I själva verket hände något helt annat. De bakterier som spanjorerna förde med sig, bland annat mässling och smittkoppor, var helt nya för indianerna. De hade ingen immunitet som helst mot dem och dog som flugor. Miljoner av dem. Vid folkräkningen 1650 fanns bara 8 miljoner infödda i Nord- och Sydamerika tillsammans. Och deras antal fortsatte att minska fram till 1900-talet. Resultatet blev en förändring av befolkningens sammansättning. Pressad mellan invandringen av europeiska kolonisatörer, tvångsinvandringen av afrikanska slavar och kollapsen av de inhemska samhällena försvann nästan de infödda kulturerna. Istället blev den europeiska kulturen helt dominerande i Sydamerika. Detta var hur Amerika gick in i renässansen - inte genom en naturlig utveckling, utan som resultatet av en demografisk katastrof.

Nationalismens födelse

Grundandet av Santiago

I Europa stabiliserades regioner och gränser av nationalismen. Faktiskt så mycket att det har varit mycket få förändringar på kartan över Europa sedan den tiden. Även om Napoleonkrigen och andra världskriget kan ha förändrat gränserna under några år har Europas karta varit helt igenkännbar sedan 1500-talet. Till skillnad från Europa, påverkade nationalismen Amerika rejält.

När spanjorerna landade i Sydamerika fanns det inga allmänt vedertagna gränser. Inte heller var spanjorerna särskilt intresserade av att rita ut dem - Spanien var främst av allt intresserat av något som skulle hjälpa landet till seger i krigen i Europa. Successivt började gränser ändå att bildas under århundraden av spansk kontroll. Spanska tjänstemän var främst intresserade av att utnyttja Sydamerika för jordbruk och för byggandet av gruvor. Från dem fick de exportprodukter som kunde skickas tillbaka till Spanien billigt. Detta var orsaken till den relativt långsamma sociala utvecklingen i hela Sydamerika. Särskilt jämfört med mer dynamiska händelser som genomdrevs av flera europeiska länder när de utmanade Spanien i styrning av Nordamerika. Den sydamerikanska ekonomin drabbades också eftersom den till stor del sågs som en handelsvara som kunde utnyttjas för att förbättra ekonomin i moderlandet Spanien.

Utbildningens pånyttfödelse

Även om européerna utvecklade tryckpressen i slutet av medeltiden, en uppfinning som bidrog till att främja lärandet i renässansen, hade den förvånansvärt liten påverkan på Sydamerika. I viss mån var spanjorerna mindre engagerade i tryckning och läsning än andra europeiska nationer, men detta kan inte helt förklara den långsamma utvecklingstakten i Sydamerika eftersom många av de viktigaste spanska städer hade tryckerier som grundats under 1500-talet, precis som sina tyska, franska, italienska och engelska motsvarigheter. Man började inte bygga tryckerier på landsbygden i någon större utsträckning förrän industriella revolutionen.

En anledning tycks vara att trots att de startade samtidigt som andra nationer, hade den spanska en grundläggande skillnad jämfört med sina konkurrenter. Spaniens tryckpressar i Nordamerika (och hemma) tryckte nästan uteslutande religiöst material.

Som jämförelse byggde de franska och engelska kolonierna i Nordamerika upp sina tryckerier under hela 1600-talet. De publicerade en blandning av religiösa och vanliga böcker. De visade ett aktivt intresse för den europeiska kulturen inklusive de intellektuellas tankar, något som de kunde mångfaldiga snabbt i sina tryckpressar. Resultatet var förutsägbart. Medan den spanska och den portugisiska kulturen var mycket framgångsrik i Sydamerika, skulle de kulturerna bara bli en avlägsen släkting till de mer avancerade staterna i Nordamerika vars utveckling snabbt dundrade framåt, både tekniskt och socialt.

Ekonomisk tillväxt och Sedlar

Spansk galjon öppnar eld

Merkantilismen var den dominerande nationalekonomi europeiska filosofin vid mitten av 1500-talet. Den ville berika staten genom förvärv av pengar och ädelmetaller. Därför ansågs nyckeln till en sund ekonomi vara en positiv obalans i handelsbalansen. Om du tog in mer pengar genom handel med andra än du spenderat på de varor du köpt från dem, hade du bokstavligen tjäna pengar.

Eftersom Sydamerika var en spansk koloni, var det väntat att det uppstod enorma handelsunderskott till Spanien. Eftersom syftet med kolonin var att tjäna pengar till kungen. Man införde många stränga handelsregler för att försäkra sig om att Spanien kunde göra så stor förtjänst som möjligt på sina kolonier. Till exempel var det endast tillåtet för spanska kolonier att handla med andra spanska kolonier (vid behov) och helst med Spanien självt. Spaniens framgång med att begränsa koloniernas handel blev i slutändan det som visade på de grundläggande bristerna i Merkantilismens teorier.

Sydamerika användes som en källa för råvaror som kunde köpas relativt billigt av Spanien. Dessa råvaror förvandlades till tillverkade varor i Spanien. Varor som de sedan sålde till andra nationer (och tillbaka till de sydamerikanska kolonierna) till en betydande vinst. Den största export från Sydamerika var bokstavligen kontanter.

Spanska silvermynt 1400-talet

År 1546 öppnade Spanjorerna en gruvstad i Potosí i det som nu är Bolivia. Det blev den mest produktiva silvergruvan i världshistorien och gjorde att Spanien flödades över med ofattbara rikedomar. Potosí skulle leverera silver till Spanien under mer än 200 år innan gruvorna slutligen var tömda. Silvret finansierade krig och den ekonomiska utvecklingen på nivåer som skulle varit ofattbara en generation innan. Det var en merkantilists dröm som gick i uppfyllelse.

Ändå blev inte Spanien den nation som dominerade ekonomin under den här perioden, som merkantilisterna förutspått. Varför? Under 1500-talet drev ädelmetaller fram Spanien som en kontinental stormakt, som förväntat. Men på 1600-talet orsakade Sydamerikanskt silver en massiv inflation som åt upp Spaniens ekonomi. När priserna steg kunde Spanien köpa mindre och mindre med sina stora mängder silver, och den spanska kronan fann att den var tvungen att betala mer och mer för varje år, bara för att behålla sina arméer och sin byråkrati på samma nivå.

Detta skapade i slutändan en kris. Spanien strävade efter att ta herraväldet över Europa, men fann att silverleveranserna inte längre kunde köpa de män och det material som behövdes. Men i stället för att minska sina utgifter, var den spanska kronan fast beslutna att ta kontroll över hela den europeiska kontinenten. År 1690, medan Potosí:s silver fortfarande översvämmade Spanien, blev europeiska banker slutligen trötta på Spaniens nu kronisk oförmåga att betala sina skulder och slutade låna ut pengar till landet. Den spanska ekonomin kollapsade och Spanien skulle aldrig mer utmana Storbritannien, Frankrike och Tyskland för dominans i Europa på allvar.

Spaniens plundring av Sydamerikas silver förstörde till slut Spanien, och sydamerikanerna gynnades inte mycket heller. Som jämförelse skulle den pappersvaluta som utfärdades av det kontantfattiga USA några hundra år senare ge en mycket mer solid grund för ekonomiska aktiviteter än Sydamerikas ädelmetaller någonsin gav. Överflödet av ädelmetaller i Sydamerika försenade deras användning av sedlar och höll tillbaka både Sydamerikas och Spaniens ekonomiska utveckling under större delen av renässansen.

Spanske kungen Filip II avsäger sig kronan 1581

Källa

http://www.earthchronicle.com/EC/Timelines/RenaissanceSouthAmerica.aspx

Bildkällor

Alla bilder från Wikimedia Commons.

Åter till historiebokens register,