Åtgärder

Resa som kvinna i Nordamerika

Från Skolbok

Version från den 1 januari 2017 kl. 14.43 av Ingemar (Diskussion | bidrag)

images1.jpeg

Sarah Kemble Knight (1666 – 1727)

Att resa som kvinna var inte enkelt för några hundra år sedan. Speciellt inte om man skulle resa ensam. Sarah Kemble Knight (1666 – 1727) var ett undantag. Hon ägde ett värdshus och reste runt längs amerikanska östkusten samtidigt som hon skrev reseberättelser. Ändå var hon inte ensam utan hon hade alltid ett förkläde med sig, någon som såg till att inget hände henne. Märkligt nog var det främst någon från postväsendet som red med henne på hennes uppdrag.


Family-at-their-farm-New-Austria.jpg

Att sitta i en damsadel

Få kvinnor kunde rida och ändå färre satt hellre på en häst än de åkte i en vagn. Ett alternativ för kvinnor som var tvungna att färdas korta sträckor till häst var att rida på en damsadel, där man har bägge benen hängande längs samma sida på hästen. Det gick inte fort, men krävde inga större kunskaper i ridning.


z_p28christmas-03.jpg

Diligens

Ett sätt för kvinnor att färdas relativt bekvämt på längre sträckor var att använda sig av diligenser. Med sina fjädrande säten var de mycket bekvämare än något annat fortskaffningsmedel. När nätet av rutter där diligenser kördes ökade, ökade också möjligheterna att färdas från sin egen stad till en annan stad utan avbrott.

Det faktum att man inte reste ensam, utan alltid i grupp, innebar att ensamma kvinnor kunde skickas med en diligens utan förkläde eller annan beskyddare.

292px-The_Travelling_Companions_by_Augustus_Leopold_Egg.jpg

Att resa i diligens öppnade upp ett helt nytt sätt att umgås. Alla var likvärdiga i diligensen under resor som kunde ta många dagar att genomföra. Även om damer normalt sett inte blandade sig i männens diskussioner blev det ändå ett möte över både könsgränserna och socialgrupperna som inte kunde ske i något annat sammanhang.


Källa: http://allday.com/post/1193-the-perils-women-faced-traveling-in-america/