Skillnad mellan versioner av "Rom, författarna i korthet"

Versionen från 5 januari 2020 kl. 17.09

Antikens Rom var ingen bra tid för litteraturens utveckling. Trots att romarrikets imperium varade i flera hundra år, är mängden kända böcker och författare från Rom magert, och ytterst få kvinnor märks i den lilla mängd material som finns. En fördel med de romerska författarna är att de skrev på latin. Ett språk som fortfarande var obligatoriskt att lära sig på vissa gymnasieprogram i Sverige ända fram till 1968, trots att inget land längre har det som officiellt språk. Det gör att många människor kunnat läsa berättelserna på originalspråket trots att de skrevs för nästan 2000 år sedan.

Tre av de mest kända författarna och poeterna var: Vergilius, Ovidius och Horatius.

Vergilius

Vergilius levde 70–19 fvt. under den tid Augustus var kejsare i Rom. Han skrev flera diktverk om bland annat herdar och jordbruk, men han tog också starkt intryck av de grekiska berättelserna Iliaden och Odyssén. Hans mest kända verk är därför Aeneiden, som är tolv böcker, eller dikter, långt. Det är en tidig variant av fan fiction där Vergilius tar en obetydlig bifigur ur ett känt verk, Iliaden i det här fallet, och sätter in den som huvudperson i ett eget verk.

Dido bränner sig till döds

Aeneiden handlar om hur den trojanska fursten Aeneas flyr med fartyg från det brinnande Troja tillsammans med sina närmaste släktingar och trogna tjänare, bara för att seglar vilse, precis som Odysseus gjorde. Till skillnad från Odysseus hamnar Aeneas i Karthago där han gifter sig med Dido, deras drottning, som svurit att aldrig gifta sig men som inte kan säga nej till den vackra ädlingen. Han sviker henne genom att smita iväg som en tjuv om natten, uppmanad av gudarna att hålla sig till sitt uppdrag att skapa ett eget rike, och i sin förtvivlan tar Dido livet av sig genom att bränna sig levande på ett bål, något som sedan blev orsaken till fientligheterna mellan Rom och Karthago under tiden Rom var en republik, enligt Vergilius. Därefter reser Aeneas norrut och hamnar i nuvarande Italien. Där besöker Aeneas dödsriket. Sedan slåss han och hans män i flera strider mot olika kungar, de blir förfäder till Romulus och Remus som grundar Rom och hela berättelsen mynnar slutligen ut i profetior kring den sittande kejsaren Augustus, för att visa kejsarens storhet. Om någon skulle få för sig att kritisera kejsarens rätt till tronen.

Aeneiden är politisk. Den bekostades delvis av kejsares och hade som främsta uppgift att fungera som propaganda för kejsaren. På samma vis som många härskare gjort efter Vergilius. Vår egen Gustav Vasa hade t.ex. krönikören Peder Svart som skrev påhittade krönikor om kungens resor i Dalarna för att få kungen att verka mycket bättre än han egentligen var.

Bland annat skrev han om det romerska folket:

Andra (d. v. s. grekerna) må forma brons mer konstfullt och låta den andas,
fånga ett levande ansiktes drag i marmor, och bättre
hävda vid domstol sin sak, med ritstav teckna planeters
banor, och förutspå när stjärnor stiger ur havet;
din lott, romare, är att styra de övriga folken,
upprätta fred – det skall bli din konst – och skonsamt behandla
slagna som söker skydd, men nedslå alla som trotsar

(Sjätte sången, vers 847-853, Ingvar Björkesons översättning)

Vergilius låg för döden innan böckerna var helt färdigskrivna och krävde då att de skulle brännas efter hans död. Något hans tjänare inte vågade utan att först fråga kejsaren om lov. Augustus vägrade, naturligtvis, att bränna böckerna och därför finns de kvar än idag.

Aeneiden har inspirerat in i vår tid. Henry Purcell. skrev en opera om Aeneas och Dido på 1700-talet. Författaren Ursula K. Le Guin har skrivit en mycket intressant roman, "Lavinia" som utkom 2008, där Aeneas hustru är huvudpersonen.

Aeneiden finns att läsa på latin här: https://la.wikisource.org/wiki/Aeneis

Ovidius

Ovidius levde 43 f.Kr.-17 evt. och skrev ett av den romerska tidens stora diktverk, Metamorfoser i 15 böcker, eller dikter. Berättelserna innehåller de romerska gudarna, baserade på de grekiska, och beskriver inte sällan både våldtäkter, och sex och erotik mellan gudar och människor. Metamorfoser består av över 700 sidor och innehåller mer än 250 olika berättelser och tar sin början vid jordens skapelse. Sedan skapas människorna och vi får följa dem genom olika åldrar: från guld till silver, till brons och slutligen till järn, och människorna blir bara mer och mer fördärvade till sitt sinne för varje ålder de genomlever.

Biblis gråter sig till döds efter att ha blivit förälskad i sin tvillingbror Caunus som inte älskade henne tillbaka, enligt Ovidius saga i Metamorfoser

Utöver det skrev Ovidius även boken Ars amatoria, Kärlekskonsten på svenska, som var av rent pornografisk karaktär. Där ger Ovidius tips på hur en man bör göra för att flirta, förföra och ha sex med kvinnor, oavsett om de var ogifta eller gifta. Ars amatoria består av tre böcker, där den tredje vänder sig till kvinnor vilket var ytterst ovanligt under antiken då kvinnor hade så lågt värde. I den tredje boken beskriver han t.ex. hur kvinnor bör ha det under sexakten:

Djupt i sitt inre bör kvinnan få känna den njutning orgasmen ger, och ej mindre starkt än
hennes älskare gör. Höras bör smickrande ord och gärna kärleksfullt mummel, även nån
tvetydighet skadar ej mitt i er lek. Också du som naturen förmenat gåvan att njuta bör
genom konstlade ljud låtsas du njuter ändå. Stackare hon som är slapp och känslolös i
den kroppsdel vilket skall ge lika stor njutning åt kvinnor och män. Låtsas du njuta, se till
blott att han inte märker du hycklar (Ars am. 3.793)

Ovidius tvingades i landsflykt till nuvarande Rumänien av kejsar Augustus. Om det berodde på något han bevittnat, om det berodde på hans intresse för Augustus dotter Julia eller om det beror på alla beskrivningar i Ars amatoria som gick tvärt emot kejsarens strävan att befolkningen skulle vara troget de man gift sig med, är osäkert. Där dog han som okänd poet i ett land där nästan ingen kunde läsa hans texter som ju var skrivna på latin. Ett känt citat från den tiden av Ovidius är:

Att skriva dikter ingen kan läsa,
är som att dansa i mörkret.

Ars amatoria brändes på bokbål 1497 på order från Savonarola, präst och Florens härskare. Den översattes igen 1599 bara för att bli bannlyst av katolska kyrkan. I USA var den förbjuden att föra in i landet ända fram till 1930. Det gör boken till den som varit bannlyst längst tid i historien.

Horatius

Källor

https://litteraturhistorien.se/romersk-dikt-och-prosa.html

https://litteraturhistorien.se/vergilius.html

https://sv.wikipedia.org/wiki/Aeneiden

https://www.sol.lu.se/latin/smorgasbord/vergilius/

https://theconversation.com/guide-to-the-classics-ovids-metamorphoses-and-reading-rape-65316

http://lup.lub.lu.se/student-papers/record/8967410/file/8967414.pdf

https://ilab.org/fr/node/57041

Bildkällor

Alla bilder är från Wikimedia Commons utom

Dido: fairytalereview.com/wp-content/uploads/2016/02/misc-20160222-01-216x300.jpg

Åter till historiebokens register,