Skillnad mellan versioner av "Slutet på Jugoslavien - krigsslutet och Kosovo"

Versionen från 31 januari 2020 kl. 09.07

Lord Owen, EU:s nya fredsförhandlare landade i Sarajevo december 1992. Då hade staden varit belägrat i nio månader. Hans budskap till Bosniens folk var: "Dröm inga drömmar om att andra länder ska hjälpa er ur den här situationen." Det var precis det bosnienserberna ville höra. Det skulle räcka med att NATO, EU eller FN satte in några tusen man så skulle serberna tvingas ge upp kriget i Bosnien, men det hände aldrig.

Srebrenica 1993

Srebrenica låg i samma område som Zvornik och hade blivit en fristad dit muslimer flytt från landsbygden runtomkring. Bosnienserbernas trupper omringade staden i ett försök att svälta ut befolkningen. 1993 påbörjade bosnienserberna en slutgiltig utrensning av muslimer i områdena runt Srebrenica. 11/3 tog sig en konvoj från FN genom bosnienserbernas vägspärrar. Med i konvojen var FN:s högsta befäl i Bosnien. I Srebrenica träffade han offren som överlevt utrensningarna, som värmde sig runt eldar i vinterkylan. Muslimerna hade brist på alt, utom mod, men insåg att läget var hopplöst. Där utropade han Srebrenica som en stad under FN:s beskydd. Något han egentligen saknade mandat för att göra. Han saknad soldater för att skydda staden mot ett anfall och hade ingen rätt att begära in förstärkning. Dessutom innebar detta att han tagit part i kriget genom att försvara muslimerna mot bosnienserberna. FN följde hans önskan och utnämnde staden som skyddad, rent officiellt. Något som fick mängder av muslimer att söka sig just till Srebrenica för ett skydd mot övergrepp de inte kunde få någon annanstans.

Ratko Mladić, serbernas ledare, blev märkbart irriterad över FN:s ställningstagande och vägrade följa den om inte muslimerna i Srebrenica avväpnades först. Stridande trupper skulle inte kunna få skydd i en "safe area". Något FN:s ledare var tvungna att gå med på.

Vance Owen planen, tredje fredsplanen

Lord Owen och Cyrus Vance hade en ny fredsplan. Den gick ut på att Bosnien skulle delas upp i tio öar där: serber, muslimer och kroater skulle få egna öar med eget territorium. FN skulle se till att fientligheterna mellan de tre grupperna upphörde och samtidigt skulle den etniska rensningen upphöra. Nackdelen med planen var att de serbkontrollerade områdena skulle vara separerade från varandra. Den var ändå tillräckligt bra för att få Karadžić att godta den. Alla parter i bosnienkriget samlades på ett hotell i Aren för att skriva under fredsplanen. Radovan Karadžić, bosnienserbernas ledare, var den enda som inte godkänt planen i förväg.. Han tvekade länge, men slutligen godkände även han planen, med det undantaget att bosnienserbiska ledningen hemma också skulle godkänna planen. När Ratko Mladić visade på en karta hur mycket vunnet territorier de skulle få ge upp, röstades planen ner. Slobodan Milošević hade svikits av den general han själv utnämnt.

Bosnienkroaterna hösten och vintern 1993

I söder, mot Kroatiens gräns, började bosnienkroaterna att skapa oroligheter och lägga under sig områden som muslimerna inte kunde försvara, instängda mellan två fronter som de var. Dessutom hade bosnienkroaterna ett avtal med bosnienserbrna om att de inte skulle skjuta på varandra. Till sin hjälp fick de kroatiska styrkor som skickades till Bosnien av president Tuđman.. Under flera år hade den bosnienkroatiska armén förstärkts med tusentals muslimska soldater, nu gav bosnienkroaterna sig istället på sina forna vapenbröder, som avväpnades och placerades i koncentrationsläger.

Muslimerna, som slogs för sin existens, lyckades stoppa bosnienkroaternas offensiv trots färre soldater och sämre utrustning. Det var under de striderna den berömda bron över floden Mostar, som muslimer byggt 400 år tidigare sköts sönder av bosnienkroatiskt artilleri som hämnd.

USA går in i kriget, januari 1994

Fram till 199 hade USA hållit sig helt utanför kriget. Under president Bill Clinton började även USA blanda sig i leken. Till att börja med medlade de mellan muslimerna och kroaterna för att få slut på deras stridigheter och samtidigt isolera serberna. Tuđman varnades att om krigshandlingarna mot bosnienmuslimerna fortsatte skulle Kroatien drabbas av internationella sanktioner.,

En bosnienserbisk attack mot en marknad inne i Sarajevo urartade till en massaker med 68 döda. Attacken blev startskottet förr att få NATO att gå med på flygunderstöd mot serbiska ställningar i bergen runt Sarajevo. Problemet var Ryssland, som Serbien hade en allians med. Rysslands president Boris Jeltsin gick ut med ett offentligt meddelande om stöd för Serbien och serbiska styrkor i Bosnien och ett löfte om att föra in ryska styrkor i Bosnien om NATO skulle påbörja attackerna. För att visa allvaret skickades ryska pansarvagnar och soldater in i Bosnien, upp på bergen runt Sarajevo. Istället förde bosnienserberna undan sina egna kanoner från bergen. På det viset fanns ingen anledning längre för NATO att blanda sig i.

Goražde, april 1994

Precis som Srebrenica var Goražde en "safe place" med en muslimsk befolkning beskyddad av FN. För att visa sin makt beordrade Radovan Karadžić en attack på staden, trots sitt FN beskydd.Staden besköts med tungt artilleri och bombades med serbiskt flyg. Först när två serbiska pansarvagnar var på väg in i staden anropade FN högsta ledningen i NATO och efter några minuter skedde den första NATO attacken i Bosnien när NATO lett flyg sköt sönder ett tält med en del av serbernas stridsledning..General Mladićs svar svar var att omringa ett berg där över 150 FN arbetare var utplacerade så att de i praktiken blev hans gisslan. samtidigt som FN personal förhandlade med serberna om gisslans frigivning besköts FN:s personal av de serbiska trupperna runt berget vid Goražde. Efteråt visade det sig att kanonerna var riktade mot Goražde och FN:s personal var på fel plats. Personalen evakuerades och serberna kunde fortsätta attacken på Goražde.Det var där de lärde sig att FN och NATO inte var något annat än ännu en spelare, och att de kunde behandlas på samma sätt som kroater eller muslimer.

Srebrenica 11/7 1995

Juli 1995 hade Srebrenica varit omringat av bosnienserbiska styrkor i flera år. Bara genom FN kunde mat och medicin levereras till staden. Bosnienserberna ,under ledning av Ratko Mladić, anföll Srebrenica, trots att även den staden var en skyddad stad av FN. Alla bosniaks som bodde i Srebrenica flydde från staden.15000 genom skogarna, där de blev lätta att samla ihop av bosnienserbiska trupper. Andra, mer än 25 000 muslimer, flydde till den närbelägna FN basen där nederländska FN soldater fanns posterade. Men de kunde inget göra när Mladić kom till basen med sina trupper och samlade ihop flyktingarna. De bussades ut från FN basen. Männen togs till fält runt staden där de dödades och grävdes ner i massgravar. Slakten pågick flera dagar. Muslimska kvinnor och barn kördes vidare till andra muslimska områden där de släpptes. Totalt mördades 8 373 manliga bosniaker. Massakern är den värsta i Europa sedan andra världskriget och har fått en egen internationell minnesdag 11/7.

De FN soldater som fanns i FN förläggning utanför Srebrenica gjorde ingenting för att stoppa slakten.

USA går återigen in i kriget

Det var Frankrikes president som först reagerade på nyheterna om massakern och krävde att EU skulle handla. Men EU, med Storbritannien i spetsen, hade redan kommit överens om att Bosnien var en intern angelägenhet i Jugoslavien. Så istället vände sig Frankrikes president till Bill Clinton, USA:s president, för hjälp. För att USA skulle gå in krävdes en fredsplan, och den nya planen innebar att Bosnien delades upp i två ungefär lika stora delar mellan serber och muslimer/kroater, som nu var allierade, men i stora enklaver som inte var uppbrutna, som i tidigare förslag.

Kroatien augusti 1995

När kroaterna blev varse hur planen såg ut bestämde sig Tuđman att et var dags för Kroatien att ta tillbaka den tredjedel av Kroatien som serberna tog i början av kriget. Något USA starkt avrådde Tuđman från. Det brydde sig inte Tuđman om och i augusti började kroaterna beskjuta Knin, kroatienserbernas huvudstad, med artilleri. Under åren som gått hade kroaterna byggt på sin armé och hade nu både pansarvagnar och kanoner som de inte hade i början, mycket mer än kroatienserberna hade. Knin föll fort liksom omgivande byar och mer än 100 000 kroatienserber befann sig på flykt undan kroaternas trupper. För att förhindra att de återvände brände kroaterna ner kroatienserbernas byar. Hundratals civila dödades av de framstormande kroatiska styrkorna. Det var kroatienserberna som började med etnisk rensning, nu fick de själva uppleva den.

Källor

The Death Of Yugoslavia 5/6 A Safe Area - BBC Documentary - https://www.youtube.com/watch?v=URZA6r5LLtk

The Death Of Yugoslavia 6/6 Pax Americana - BBC Documentary - https://www.youtube.com/watch?v=bLrIaZSGXyA

Bildkällor

Alla bilder är från Wikimedia Commons.

Åter till kapitel om tiden 1945-