Skillnad mellan versioner av "Valjakt"

Versionen från 14 oktober 2018 kl. 15.49

Människor har jagat valar i årtusenden, det är egentligen inte konstigare än att vi jagat älgar eller elefanter. Vissa grupper jagar valar än idag, helt lagligt. Främst förekommer det bland inuitbefolkningen på Grönland och i Kanada. De får jaga valar för husbehov på traditionellt sätt, men inte för försäljning, eftersom hela deras traditionella levnadssätt bygger på jakt av stora däggdjur i haven.

Moderna inuit-valjägare jagar från kajak

1800-talet

Karta, Norskt territorium på sydpolen

Ångdrivet valfångstfartyg, 1800-talet

Under 1800-talet blev valjakt en värdefull sysselsättning samtidigt som man började bygga valfångstsfartyg som drevs med ånga och kunde färdas överallt i haven under långa tider. När t.ex. valarna började ta slut i Nordatlanten tog norska valjägare sina båtar och körde ner till sydatlanten och började att jaga valar utanför Antarktis istället. Det är orsaken till att Norge, än idag, har anspråk på drygt 1/6 av hela Antarktis, den del som heter Drottning Mauds land (karta till höger). Men det var inte bara norrmän som gjorde så. Amerikaner, danskar, chilenare, australiensare, nya zeeländare, ja till och med holländare byggde egna valfångstfartyg eller mönstrade på andras och begav sig ut på valjakt i södra ishavet. En av 1800-talets mer kända böcker, Moby Dick som skrevs av Herman Melville, skildrar livet på ett valfångstfartyg.

1900-talet

Val skjuten med harpunkanon, 1900-talet

Harpunkanon, hullingarna som fälls ut inuti valen syns tydligt

Under 1900-talet blev valjaktsfartygen alltmer specialiserade och valarna riskerade att utrotas totalt. Man använde sig av harpuner som sköts med kanon på valarna. Harpunen fastnade i valen och då exploderade en sprängladdning inuti valen som gjorde att den förblödde långsamt. Harpuner med exploderande spetsar förbjöds under 1900-talet eftersom det hände litet för ofta att harpunen släppte vid explosionen och valen gick en plågsam drunkningsdöd tillmötes. Istället spetsas valen på dagens harpunen och därefter får den långsamt dö innan den halas ombord på skeppet, som oftast är ett kombinerat kokeri så att man kan ta hand om allt valkött ute till havs. Man vill inte gärna visa upp döda valar och valrester för allmänheten eftersom det skapar proteststormar.

IWC

IWC medlemsstater

Man såg att valstamarna minskade snabbt och för att förhindra utrotning bildade man IWC, International Whaling Commission, eller internationella valjaktskommissionen 1946. Där skulle medlemmar från alla världens länder som hade tillgång till kust där valar simmar kunna göra upp om gemensamma regler kring valjakten. Man bestämde sig ganska omgående att förbjuda jakt på valar för att förhindra att valarna dör ut. Till en början förbjöd man jakt på de mest hotade valsorterna som blåval och rätval, men då började valfångstfartyg som tidigare jagat de fridlysta valarna att jaga de tillåtna i ändå större utsträckning så att de snabbt närmade sig utrotning. Från 1986 bestämdes därför att all jakt på stora valar skulle förbjudas. Trots det hann man utrota Biscyavalen och hela den grupp av gråvalar som levde i Nordatlanten.

Undantagen

Det låter jättebra, men man behöll ett undantag. Även om det var förbjudet att jaga val, var det tillåtet att jaga val för ”forskningsändamål”. Dvs. för att forska om valar och göra så att vi lär oss mer om dem, var det tillåtet att jaga val. Några länder; Island, Norge, Ryssland och Japan, använde sig av det undantaget för att fortsätta att jaga val i samma utsträckning som förr. Man brukar kalla dem för ”valjaktsnationerna”. Numera ingår inte Ryssland i gruppen. När IWC klagade och sa ”Ni kan inte döda tusentals valar varje år” svarade valjaktsnationerna ”men vi tar prover på dem innan vi kokar olja på dem och säljer köttet till djurfoder, så vi följer lagen”.

Ett annat problem är att IWC bara hanterar de stora valarna, reglerna kring de små valarna hanteras lokalt i varje land. Det innebär att t.ex. Japan kan fånga precis hur mycket delfiner som helst. Vissa hävdar att det är tradition att jaga val, precis som det är tradition i Sverige att jaga älg, därför har man kvar jakten på Grindvalar på Färöarna trots att Danmark skrivit under IWC avtal.

Ett tredje är Japan. Till skillnad från Island och Norge har japan erbjudit små, fattiga nationer pengar för att de skall bli medlemmar i IWC. Nationerna har ofta också fått mer saker, fiskfabriker o.dyl. för att de skall rösta på samma saker som Japan i IWC:s omröstningar. Än så länge har det inte funnits tillräckligt många köpta länder för att Japan skall kunna göra som man vill, men i framtiden är inte det en omöjlighet.

En annan märklig sak är att man fortsätter att jaga valar trots att valarna mer och mer blivit turistattraktioner. Turister betalar stora summor pengar varje år för att åka ut med båtar och titta på valar. Trots det fortsätter t.ex. Norge att jaga val, något man tjänar mycket mindre pengar på, får kritik för att man gör ifrån hela världen och gör så att valarna försvinner och då försvinner också turisterna med sina pengar. Varför gör man så? ”Det är tradition i Norge att jaga val” är det vanligaste svaret. Samma sak säger man på Färöarna där man dödar drygt 1000 grindvalar varje år. År 2011 är Norges jaktkvot 1286 vikvalar.

Vad händer om man fiskar upp en val då? Om en svensk fiskare får upp en drunknad tumlare i fisknäten gör han egentligen inget fel. Tumlaren är rödlistad och man får inte avsiktligt fånga dem, men om de dör som bifångst till annat fiske kan inte fiskaren straffas.

Valkött

Valkött på marknad i Japan

Det är få valar som säljs som mat till oss människor. De flesta valar smakar helt enkelt illa och det köttet går till hundmat eller liknande. Fram till 1930-talet jagades de flesta valarna för späckets skull. Det används som råvara till vissa skönhetsprodukter (tvål, smink osv.), som lampolja istället för fotogen, men främst användes valoljan inom industrin eftersom den har egenskaper som gör att den både är ett bra rostskyddsmedel och dessutom smörjer maskiner bra.

Valjakt på Färöarna

Det finns bilder på maträtter på val i den här japanska kokboken.

http://luna.pos.to/whale/gen_cook.html

Framtiden

De flesta större valar är inte längre akut hotade, med undantag för: blåvalarna, gråvalarna i Stillahavet och rätvalarna i Nordatlanten. Så länge vi fortsätter att ha ett jaktförbud kommer antagligen valstammarna att återhämta sig på sikt. De största framtida hoten är istället miljögifter och plast. Valar äter stora mängder krill och plankton. Det innebär att när krill och plankton får i sig miljögifter lagras de gifterna i valen efter det att valen ätit dem. Ett av de värsta miljögifterna är kvicksilver som gör att ungarna föds missbildade. Miljögifterna koncentrera allt mer eftersom valar kan leva länge, visa långt över 100 år. Till slut tål inte valen mer miljögifter utan dör. Man har hittat delfiner som haft över 200 gånger så höga halter av kvicksilver i sig än vad man anser är normalt.

Plast är ett annat problem. Små, små plastbitar flyter omkring överallt i haven. När bardvalar äter krill och plankton får de också i sig dessa små plastbitar. Tandvalar sväljer plastkassar och annat större plastskräp. Valarna kan inte smälta plasten i sina magar utan den stannar där. Man har hittat döda, ilandflutna valar vid flera tillfällen och när man undersökt vad de dött av har de haft magarna fyllda med plastrester. Vanligtvis sjunker valar när de dör så man kan anta att långt många fler dör av miljögifter och efter att ha ätit skräp än vad vi känner till.

Ett drygt kilo plastrester från magen på en ilandfluten död vikval i Engelska kanalen 2002

Statistik

Enligt den statistik IWC har finns så här mycket valar i världen:

Vikval          Nordatlanten:185 000 	     Sydatlanten: 750 000	Stillahavet: 25000
Grindval	Atlanten: 780 000 

Vikval och Grindval är de som främst jagas för människoföda.

Blåval		Sydatlanten: 2300
Fenvalar	Nordatlanten: 33 000
Gråvalar	Stillahavet öst: 26000	     Stillahavet väst: 100
Grönlandsval	Nordatlanten: 1200	     Stillahavet nord: 10 000
Knölval         Nordatlanten: 12000	     Södra halvklotet: 42 000	Stillahavet: 10 000
Rätval	        Nordatlanten: 300	     Sydatlanten: 7500
Brydes fenval 	Norra stillahavet: 21 000

Filmer med valjakt

Källor

http://en.wikipedia.org/wiki/International_Whaling_Commission

http://sv.wikipedia.org/wiki/Valf%C3%A5ngst

http://www.iwcoffice.org/conservation/status.htm

http://www.wdcs.org/stop/killing_trade/iwc.php

http://www.iwcoffice.org/conservation/estimate.htm

http://sv.wikipedia.org/wiki/L%C3%A5ngfenad_grindval

http://en.wikipedia.org/wiki/Whale_meat

http://www.djurskyddet.se/se/vart-arbete/aktuellt/2011/norsk-valjakt-varken-onskvard-eller-nodvandig

http://en.wikipedia.org/wiki/History_of_whaling

http://en.wikipedia.org/wiki/Whaling_controversy

http://www.scran.ac.uk/packs/exhibitions/learning_materials/webs/40/whaleoil_overview.htm

The Cove: http://www.imdb.com/title/tt1313104/

Samtliga bilder från Wikimedia Commons utom:

Bild på plastskräp

www.dailymail.co.uk/news/article-519832/Banish-bags-The-amazing-picture-2lb-plastic-poison-whales-stomach.html

Filmer från Youtube

Åter till geografibokens register