Visa källa för Vasa i Dalarna - en kort pjäs för mellanstadiet

[[File:Gustaf Vasa och Tomt-Margit Målning av Johan Fredrik Höckert.jpg|800px]]

<i>En kort pjäs, lämplig för mellanstadiet, där eleverna själva får skriva dialogerna utifrån givna förutsättningar. Tanken är att alla elever i en klass skall kunna vara delaktiga på något sätt, även om alla kanske inte vill säga någonting. Grunden är Heidenstams gamla berättelse om hur Gustav Wasa reste genom Dalarna för att få stöd för upproret mot danskarna. Lektionen bygger på den berättelsen och har en scen för varje viktig plats Gustav kommer till. Mig veterligen saknas bara brygghusscenen men eftersom den inte fanns hos Heidenstam heller har den fått utgå. Det finns även en enkel lärarhandledning i slutet.</i>
<hr>
<br />
<h3>Introduktion</h3>
<br />
(Berättare) Vintersnön föll över Dalarna och folket i stugorna tog vara på de korta dagarna.
<br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;De gamla genom att väva, spinna och slöjda och ungdomarna genom stå på logarna och tröska årets skörd. På Rankhyttans gård var tröskandet i full gång, men en piga var missnöjd med en av drängarna som inte verkade kunna arbetet, dessutom såg hon hur fint, guldbroderat tyg stack fram under den smutsiga kragen.
<br /><br />
<br /><b>Scen 1 I Rankhyttans gård</b> (Gustav, husbonden Anders Persson och en piga) 
<br /><br />
Gustav och pigan står och tröskar tillsammans.
<br /><br />
<br />Piga <br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;Förklarar att det är konstigt att den misslyckade drängen har så fina kläder under den enkla jackan. Hon går till husbonden, den som äger gården, och berättar vad hon sett.
(Berättare) Drängen blir inskickad till husbonden för att förklara sig, men när husbonden får syn på drängen blir han misstänksam. Han tycker att han känner igen personen.
<br /><br />
<br />Husbonden <br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;Berättar ett barndomsminne om ett snöbollskrig från när han och Gustav gick i skolan tillsammans i Uppsala. Säger att han vet vem Gustav är.
<br /><br />
<br />Gustav <br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;Blir glad över att kunna berätta vem han är och berättar att han är i Dalarna för att få hjälp mot de stygga danskarna.
<br /><br />
<br />Husbonden <br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;Förklarar att Gustav tyvärr inte kan stanna eftersom det är för farligt för alla som bor på gården. Får danskarna veta det kan alla bli avrättade. Istället måste Gustav gå norrut mot <br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;Mora.
<br /><br />
(Berättare) Missnöjd måste Gustav gå ut i den kalla vinternatten på väg till nästa gård.
<br /><br />
<br /><b>Scen 2 I Ornäs</b> (Gustav, husbonden Arent Persson och hans fru Barbro Stigsdotter)
<br /><br />
(Berättare) Gustav blir välkomnad in i Ornässtugan där bonden Arent Persson bodde med sin hustru Barbro. Det blir ett riktigt kalas.
<br /><br />
<br />Arent <br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;Förklarar att han står på Gustavs sida och absolut tänker hjälpa till med upproret. Han skall åka till grannarna och se till att de blir beväpnade och redo att slåss mot de stygga danskarna.
<br /><br />
(Berättare) Gustav blir nöjd och går upp på övervåningen och lägger sig. När han sovit nästan till gryningen väcks han av en mjuk kvinnohand. Det är Barbro.
<br /><br />
<br />Gustav <br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;Blir glad över att en kvinna kommit till hans säng.
<br /><br />
<br />Barbro <br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;Förklarar att hon kommit för att varna Gustav. Arent är kompis med danskarna och har åkt iväg under natten för att hämta danska soldater.
<br /><br />
<br />Barbro och Gustav <br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;Gustav måste fly fort och enklast är att firas ner med rep av den starke Barbro till en släde som står parkerad under sängkammarfönstret.
<br /><br />
<br /><b>Scen 3 Jon i Svärdsjö</b> (Gustav, prästen Jon och en piga)
<br /><br />
(Berättare) Gustav åkte vidare i sin släde över isen på sjön Runn och kom snart till prästen <br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;Jon i Svärdsjö som han hört mycket gott om.
<br /><br />
<br />Jon <br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;Jon känner igen Gustav. Han blir glad och hjälper Gustav att tvätta sig efter resan. Han bugar och ger Gustav handduken.
<br /><br />
<br />Piga <br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;Pigan ser att hennes husbonde bugar för en dräng. Hon blir upprörd och Säger dumma saker om sin husbonde.
<br /><br />
(Berättare) Både Gustav och Jon inser att Gustav blivit avslöjad och för att Gustav inte skall tas av danskarna tvingas han återigen att gå ut i vinterkylan, på väg till Isala.
<br /><br />
<br /><b>Scen 4 Sven Älvsson i Isala</b> (Gustav, en piga och minst en dansk spion)
<br /><br />
(Berättare) Väl framme vid Isala ser han att man håller på med ett storbak i gården. Gustav går in, kall och frusen, och ställer sig med utsträckta händer för att värma sig vid elden från bakugnen.
<br /><br />
<br />Piga <br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;Pigan står bredvid Gustav. Hon talar om för honom att hon vet att danskarna söker efter <br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;Gustaf och hon förstår att han måste vara Gustav, men att han kan lita på henne.
<br /><br />
<br />Dansk spion (med vänner)
<br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;En dansk spion kommer in i stugan och förklarar att han tror att den frusne främlingen är <br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;Gustav. (Alla vänner håller med).
<br /><br />
<br />Gustav <br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;Försöker förklara att han inte är Gustav.
<br /><br />
<br />Piga <br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;Slår till Gustav över ryggen med brödspaden och jagar bort honom från elden. Hon vill hellre att han skall upp på logen för att tröska.
<br /><br />
(Berättare) Då de ondskefulla danska spionerna såg hur Gustav blev behandlad av pigan trodde de inte längre att han var Gustav, för inte skulle en blivande kung låta sig bli så illa behandlad av en piga? För att skydda Gustav blev han nerpackad i ett lass med hö på en släde på väg mot Mora.
<br /><br />
<br /><b>Scen 5 På väg mot Mora</b>
(Gustav, bonden Sven Älvsson, en häst och minst en dansk spion)
<br /><br />
(Berättare) Bonden Sven Älvsson styrde släden, dragen av en häst, mot Mora. Resan gick på en slingrig vinterväg med höga, snötyngda träd längs kanterna. Helt plötsligt blev släden stoppad av danskar.
<br /><br />
<br />Dansk spion (med vänner)
<br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;Förklarar att de skall undersöka hölasset, men orkar inte lasta av- och på det igen. Istället sticker de spjuten i höet.
<br /><br />
<br />Gustav <br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;Försöker hålla inne smärtan när ett spjut träffar honom i benet och blodet börjar rinna.
<br /><br />
(Berättare) De otäcka danskarna hittar inte Gustav utan låter släden fortsätta. Efter en liten bit ser Sven att Gustavs blod rinner från släden ut på den vita snön, och hur danskarna har vänt och snart är ikapp släden.
<br /><br />
<br />Sven <br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;Förklarar att han måste hitta på något, han hoppar ur släden och hugger en kniv i en av hästens hovar.
<br /><br />
<br />Dansk spion (med vänner)
<br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;Undrar var blodet i snön kommer ifrån <br /><br />
<br />Sven <br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;Visar på den blödande hästen och förklarar att blodet kommer från den av någon anledning.
<br /><br />
(Berättare) Återigen får släden åka vidare, men inte förrän man närmar sig Mora vågar Gustav komma fram ur höet och linda om det skadade benet.
<br /><br />
<br /><b>Scen 6 Talet i Mora</b> (Gustav och en dalkarl med kompisar – kan vara hela klassen)
<br /><br />
(Berättare) Gustav ställer sig på en sten utanför Mora kyrka så att alla på torget kan höra honom.
<br /><br />
<br />Gustav <br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;Förklarar att han vill göra uppror mot danskarna men att han behöver hjälp av männen från Mora.
<br /><br />
<br />Dalkarl (med alla kompisar)
<br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;Dissar honom totalt. Vet inte vem han är och tror inte att Gustav kan leda något uppror.
(Berättare) Missnöjd flyr Gustav från Mora på skidor. Det är kallt och Gustav fryser. Hans plan är att försöka skida över norska gränsen för att få hjälp där. När kvällen kommer har han kommit till Sälen. Där lägger han sig ner i en snödriva för att sova. Morgonen efteråt väcks han av svischande ljud från två skidåkare som skyndar fram mot honom i skarsnön. Gustav reser på sig och skakar av sig snön.
<br /><br />
<br /><b>Scen 7 Utanför Sälen</b> (Gustav och två dalkarlar)
<br /><br />
<br />Dalkarlar <br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;Förklarar att männen i Mora ångrat sig och vill att Gustav skall komma tillbaka och leda dem i striden mot danskarna.
<br /><br />
<br />Gustav <br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;Blir jublande glad <br /><br />
<br /><b>Scen 8 I Mora</b> (Gustav och alla dalkarlarna i Mora – kan vara hela klassen)
<br /><br />
<br />Dalkarlar <br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;Jublar och förklarar att det är dags att anfalla danskarna <br /><br />
<br />Gustav <br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;Förklarar att han skall leda dem till seger om de bara vill göra honom till kung efteråt.
(Berättare) Och detta var början till upproret som skulle kasta ut de elaka danskarna ur <br />&nbsp;&nbsp;&nbsp;Sverige, men det är en lång historia vi får ta någon annan gång.
<br /><br />
<hr>
<br /><br />
<br /><b>Lärarhandledning</b> <br /><br />
<br />Det är tänkt att eleverna skall skriva sina egna dialoger. Originaltexten är tagen från: Verner von Heidenstams ”<i>Svenskarna och deras hövdingar</i>”. Du kan alltid läsa upp originalhistorian först: http://runeberg.org/svenhovd/101.html <br /><br />
<br />Eftersom det finns flera scener där många skall vara med, kan alla elever bli delaktiga i någonting, även om inte alla har en roll där de säger något. En del elever vill prata mycket, andra är blyga och vill helst inte göra något alls. De senare kan alltid vara dalkarlar och/eller danska soldater.
<br /><br />
<br />Gustav har väldigt få repliker. Det är ett medvetet val från min sida för att rollen inte skall bli för dominerande. Vill man ha fler roller kan man ha olika elever som är Gustav i olika scener men enligt egen erfarenhet blir det mest bara förvirring då.

[[Kategori:Svenska]] [[Kategori:Historia]]