Åtgärder

Skillnad mellan versioner av "Vite Krist kommer"

Från Skolbok

m (De första biskoparna)
m (Källor:)
 
(8 mellanliggande versioner av samma användare visas inte)
Rad 24: Rad 24:
 
[[File:Ansgarius predikar Christna läran i Sverige by Hugo Hamilton.jpg|miniatyr|''Ansgar på en etsning av Hugo Hamilton'']]
 
[[File:Ansgarius predikar Christna läran i Sverige by Hugo Hamilton.jpg|miniatyr|''Ansgar på en etsning av Hugo Hamilton'']]
  
Ansgar kallas ibland för ”Nordens apostel”. Han var från början fransman men arbetade i Bremen i Tyskland. Han skickades han norrut till Sverige för att grunda en kyrka. Man var rädd i Tyskland att biskopar från England skulle komma före och börja bygga församlingar innan tyskarna hann med det. Om man fick en viking att gå från den gamla läran till kristendomen räddade man hans själ och dessutom var vikingen tvungen att betala skatt till kyrkan efteråt. Det var skattepengar man inte ville ge till engelsmännen i onödan.
+
Ansgar kallas ibland för ”Nordens apostel”. Han var från början fransman men arbetade i Bremen i Tyskland. Han skickades norrut till Sverige för att grunda en kyrka. Man var rädd i Tyskland att biskopar från England skulle komma före och börja bygga församlingar innan tyskarna hann med det. Om man fick en viking att gå från den gamla läran till kristendomen räddade man hans själ och dessutom var vikingen tvungen att betala skatt till kyrkan efteråt. Det var skattepengar man inte ville ge till engelsmännen i onödan.
  
Resan till Sverige var dramatisk och både Ansgar och hans vän munken Witmar drabbades av skeppsbrott och blev överfallna vägen. De kom fram till Birka där de byggde upp en kyrka och arbetade för att döpa svenskarna under åren 829-831. Ansgar åkte tillbaka till Tyskland och återvände inte förrän år 851. Han stannade bara till år 853. Det var få som omvänt sig och istället hade det skapats stridigheter mellan de kristna och de hedniska grannarna. Församlingen försvann efter det att Ansgar återigen rest till Tyskland och försöket att kristna de svenska hedningarna var ett fiasko.
+
Resan till Sverige var dramatisk och både Ansgar och hans vän munken Witmar drabbades av skeppsbrott och blev överfallna av rövare längs vägen. De kom fram till Birka där de byggde upp en kyrka och arbetade för att döpa svenskarna under åren 829-831. Ansgar åkte tillbaka till Tyskland och återvände inte förrän år 851. Han stannade bara till år 853. Det var få som omvänt sig och istället hade det skapats stridigheter mellan de kristna och de hedniska grannarna. Församlingen försvann efter det att Ansgar återigen rest till Tyskland och försöket att kristna de svenska hedningarna var ett fiasko.
  
 
Vi vet att Ansgar reste till en plats som hette ”Birka”, eller Björkö på nutidssvenska och byggde sin kyrka där. Vad vi inte vet är var detta Birka låg, eftersom det var ett vanligt platsnamn på den här tiden. I nutid har man rest ett kors på mälarön Birka utanför Stockholm som minne efter Ansgar, även om det inte finns någonting alls som bevisar att det var den plats Ansgar faktiskt levde på.
 
Vi vet att Ansgar reste till en plats som hette ”Birka”, eller Björkö på nutidssvenska och byggde sin kyrka där. Vad vi inte vet är var detta Birka låg, eftersom det var ett vanligt platsnamn på den här tiden. I nutid har man rest ett kors på mälarön Birka utanför Stockholm som minne efter Ansgar, även om det inte finns någonting alls som bevisar att det var den plats Ansgar faktiskt levde på.
 +
  
 
==De första biskoparna==
 
==De första biskoparna==
Rad 34: Rad 35:
 
[[File:Husaby kyrka källan.jpg|miniatyr|''Husaby källa där Sigfrid döpte Olof Skötkonung'']]
 
[[File:Husaby kyrka källan.jpg|miniatyr|''Husaby källa där Sigfrid döpte Olof Skötkonung'']]
  
Det tog över hundra år till innan man på alvar försökte kristna Sverige. På 1000-talet fanns både tyska och engelska biskopar i vårt land. De hade inga egna kyrkor utan gick runt och missionerade för att få så många av hedningarna som möjligt att bli kristna. De tyska och de engelska biskoparna samarbetade inte nu heller.  
+
Det tog över hundra år till innan man på allvar försökte kristna Sverige. På 1000-talet reste både tyska och engelska biskopar till vårt land. De hade inga egna kyrkor utan gick runt och missionerade för att få så många av hedningarna som möjligt att bli kristna. De tyska och de engelska biskoparna samarbetade inte nu heller.  
  
 
Det första landskapet i Sverige som blev kristet var Västergötland. Där fanns den första svenska kristna kungen, Olof Skötkonung, som också grundade Sveriges första "biskopsstol", en kyrka  för en biskop, i Skara. Hans pappa kung Erik Segersäll var visserligen kristen en kort tid, men tog tillbaka sin gamla asatro och dog som hedning.
 
Det första landskapet i Sverige som blev kristet var Västergötland. Där fanns den första svenska kristna kungen, Olof Skötkonung, som också grundade Sveriges första "biskopsstol", en kyrka  för en biskop, i Skara. Hans pappa kung Erik Segersäll var visserligen kristen en kort tid, men tog tillbaka sin gamla asatro och dog som hedning.
Rad 41: Rad 42:
 
===Sigfrid===
 
===Sigfrid===
  
Enligt en legend bad kung Olof Skötkonung den engelske kungen att sända någon som kunde predika om den kristna tron. Därför reste biskopen Sigfrid till Sverige för att döpa hedningarna.  Med sig hade han tre brorsöner Unaman, Sunaman och Vinaman. De stannade i Småland medan Sigfrid själv fortsatte västerut till Husaby för att döpa kung Olof. Medan han var borta blev brorsönerna mördade och halshuggna, och gärningsmännen sänkte ner huvudena i Växjösjön. När Sigfrid kom tillbaka flöt huvudena upp på vattenytan och på det viset avslöjades morden. Detta hände någon gång runt år 1015. Hur sant är detta? Det vet vi inte Enligt en annan legend var det en biskop som hette Turgot som döpte kung Olof i Husaby källa och inte Sigfrid.
+
Enligt en legend bad kung Olof Skötkonung den engelske kungen att sända någon som kunde predika om den kristna tron. Därför reste biskopen Sigfrid till Sverige för att döpa hedningarna.  Med sig hade han tre brorsöner Unaman, Sunaman och Vinaman. De stannade i Småland medan Sigfrid själv fortsatte till Husaby för att döpa kung Olof. Medan han var borta blev brorsönerna mördade och halshuggna, och gärningsmännen sänkte ner huvudena i Växjösjön. När Sigfrid kom tillbaka flöt huvudena upp på vattenytan och på det viset avslöjades morden. Detta hände någon gång runt år 1015. Hur sant är detta? Det vet vi inte Enligt en annan legend var det en biskop som hette Turgot som döpte kung Olof i Husaby källa och inte Sigfrid.
 +
 
 +
 
 +
==Martyrerna==
 +
 
 +
Det finns flera kristna människor som varit speciella på något vis eftersom deras tro varit grunden till något underverk. Eller för att de varit så verksamma i att sprida kristendomen i Sverige. Här är några av dem. Hur sanna legenderna kring dem egentligen är kan man alltid fundera över.
 +
 
 +
===S:t David===
 +
 
 +
S:t David bodde på gården  ''Munktorp'' i Västmanland. Hans syn var dålig av ålder och gråt. En dag när han höll mässa tänkte han hänga upp sina handskar på en spik bredvid predikstolen. Av misstag tog han en solstråle som sipprade in genom ett hål i väggen för en spik. Till församlingens överraskning hängde han upp handskarna på solstrålen istället, och där blev de hängande.
 +
 
 +
===S:t Staffan===
 +
 
 +
S:t Staffan red in i Norrland för att omvända de som trodde på de gamla gudarna till kristendomen. Han var förtjust i hästar och kallades för ''Staffan stalledräng'' av bönderna. Han var litet för ivrig och många bönder blev irriterade på honom när han förstörde gudabilderna. Vid ''Mordbäcken'' i Tynnebro skog blev han upphunnen och ihjälslagen av en ilsken grupp hälsingebönder. Kroppen begravdes vid Norrala kyrka.
 +
 
 +
===S:t Eskil===
 +
 
 +
S:t Eskil var lärare i Södermanland. Då han fick höra att kungen Blot-Sven skulle ha ett stort offer reste han ensam dit för att få kungen och hans män att sluta offra till de gamla gudarna. Resultatet blev att han själv dödades. På den plats där han begravdes grundades senare den stad som heter Eskilstuna.
 +
 
 +
===Botvid===
 +
 
 +
Botvid från Hammarby utanför nuvarande Stockholm hade en rysk slav som inte var kristen. En natt då Botvid slog läger på en holme i Mälaren smög slaven sig fram och dödade Botvid. När Botvids släktingar sökte kroppen landade en vit fågel på båtens för och ledde dem till rätt plats. Botvid begravdes i Botkyrka.
 +
 
 +
===Thorsten===
 +
 
 +
Biskop Adalvard i Västergötland hade omvänt herdepojken ''Thorsten'' till kristendomen, något som gjorde hans hedniska ägare arg. Thorsten var en duktig herdepojke och ägaren fick aldrig någon orsak till att bestraffa honom. Istället knöt ägaren fast en av sina kor i skogen så att det skulle se ut som att Thorsten misslyckats och låtit djuret rymma. Till straff blev Thorsten bunden över en sten och offrad till asagudarna. Efter dådet blev djuren sjuka på gården och dog bort ett efter ett.
 +
 
 +
En dag när bonden just slaktat en oxe sa hans fru att ''Thorsten är i himlen nu''. Då svarade bonden att ''Thorsten är inte mer i himlen än den här oxen som jag håller på att hacka sönder just nu''. Till bägges förvåning reste sig den döda oxen upp på sina fyra ben och efter det underverket ansågs Thorsten vara ett helgon.
 +
 
 +
 
  
 
==Källor:==
 
==Källor:==
Rad 54: Rad 84:
  
 
http://www.upptacksverigeshistoria.se/sok-besoksmal/visa/468/
 
http://www.upptacksverigeshistoria.se/sok-besoksmal/visa/468/
 +
 +
Lärobok i fäderneslandets historia av Gustaf Henrik Mellin 1845
 +
  
 
Samtliga bilder från Wikimedia Commons.
 
Samtliga bilder från Wikimedia Commons.
 +
 +
====[[Historia från vikingatiden till stormaktstiden, skolbok|Åter]] till historiebokens register, ====
 +
 +
 +
[[Kategori: Historia]]
 +
 +
 +
[[Kategori: Religion]]

Nuvarande version från 28 december 2014 kl. 16.45

Asatemplet i Uppsala som man tror det såg ut

Vi vet att man trodde på asagudarna här hos oss för länge sedan och har kristendom som statsreligion nu, så någon gång i historien måste det ha skett ett byte. Men när hände det? Och hur gick det till?

Det finns många olika legender om detta. Mycket är nog fantasi men en del är sant. Problemet för oss som lever nu är att sortera ut det som är påhittat från de beskrivningar som är sanna när det gått nästan 1000 år sedan de skrevs ner. Vi måste också komma ihåg att man inte skrev böcker hos oss innan kristendomen kom så alla beskrivningar om oss har skett av andra människor som sällan eller aldrig hade träffat en viking på riktigt.


Kristus kom före missionärerna

Karta som visar när vikingarna kom till olika länder


Under vikingarnas resor kom de i kontakt med kristna människor, framför allt i England. Kristna tankar kom tidigt till Sverige. Det visar sig redan i boken "Beowulf" skriven i England på 700-talet, där strider mellan kristna och hedningar i Sverige beskrivs.

En del vikingar tog också steget att döpa sig och bli kristna därborta i England. Många nordbor bosatte sig på andra sidan Nordsjön. Några av deras barn och barnbarn blev senare missionärer i sina fäders land. En av dem var biskop Unni, som sägs ha blivit dödad i Västergötland på 900-talet för sin kristna tro.

Andra vikingar tog tjänst i Miklagård i nuvarande Istanbul. Kejsaren där var kristen och ett flertal vikingar lät döpa sig och tog med sig den kristna tron tillbaka till Sverige när tjänsten var slut.

Antagligen fanns det små kapell av trä på olika platser i södra- och mellersta Sverige redan på 700-talet, men då var det rika vikingar som bytt tro som hade byggt kapellen för egna pengar på sin egen mark.


Ansgar

Ansgar på en etsning av Hugo Hamilton

Ansgar kallas ibland för ”Nordens apostel”. Han var från början fransman men arbetade i Bremen i Tyskland. Han skickades norrut till Sverige för att grunda en kyrka. Man var rädd i Tyskland att biskopar från England skulle komma före och börja bygga församlingar innan tyskarna hann med det. Om man fick en viking att gå från den gamla läran till kristendomen räddade man hans själ och dessutom var vikingen tvungen att betala skatt till kyrkan efteråt. Det var skattepengar man inte ville ge till engelsmännen i onödan.

Resan till Sverige var dramatisk och både Ansgar och hans vän munken Witmar drabbades av skeppsbrott och blev överfallna av rövare längs vägen. De kom fram till Birka där de byggde upp en kyrka och arbetade för att döpa svenskarna under åren 829-831. Ansgar åkte tillbaka till Tyskland och återvände inte förrän år 851. Han stannade bara till år 853. Det var få som omvänt sig och istället hade det skapats stridigheter mellan de kristna och de hedniska grannarna. Församlingen försvann efter det att Ansgar återigen rest till Tyskland och försöket att kristna de svenska hedningarna var ett fiasko.

Vi vet att Ansgar reste till en plats som hette ”Birka”, eller Björkö på nutidssvenska och byggde sin kyrka där. Vad vi inte vet är var detta Birka låg, eftersom det var ett vanligt platsnamn på den här tiden. I nutid har man rest ett kors på mälarön Birka utanför Stockholm som minne efter Ansgar, även om det inte finns någonting alls som bevisar att det var den plats Ansgar faktiskt levde på.


De första biskoparna

Husaby källa där Sigfrid döpte Olof Skötkonung

Det tog över hundra år till innan man på allvar försökte kristna Sverige. På 1000-talet reste både tyska och engelska biskopar till vårt land. De hade inga egna kyrkor utan gick runt och missionerade för att få så många av hedningarna som möjligt att bli kristna. De tyska och de engelska biskoparna samarbetade inte nu heller.

Det första landskapet i Sverige som blev kristet var Västergötland. Där fanns den första svenska kristna kungen, Olof Skötkonung, som också grundade Sveriges första "biskopsstol", en kyrka för en biskop, i Skara. Hans pappa kung Erik Segersäll var visserligen kristen en kort tid, men tog tillbaka sin gamla asatro och dog som hedning.


Sigfrid

Enligt en legend bad kung Olof Skötkonung den engelske kungen att sända någon som kunde predika om den kristna tron. Därför reste biskopen Sigfrid till Sverige för att döpa hedningarna. Med sig hade han tre brorsöner Unaman, Sunaman och Vinaman. De stannade i Småland medan Sigfrid själv fortsatte till Husaby för att döpa kung Olof. Medan han var borta blev brorsönerna mördade och halshuggna, och gärningsmännen sänkte ner huvudena i Växjösjön. När Sigfrid kom tillbaka flöt huvudena upp på vattenytan och på det viset avslöjades morden. Detta hände någon gång runt år 1015. Hur sant är detta? Det vet vi inte Enligt en annan legend var det en biskop som hette Turgot som döpte kung Olof i Husaby källa och inte Sigfrid.


Martyrerna

Det finns flera kristna människor som varit speciella på något vis eftersom deras tro varit grunden till något underverk. Eller för att de varit så verksamma i att sprida kristendomen i Sverige. Här är några av dem. Hur sanna legenderna kring dem egentligen är kan man alltid fundera över.

S:t David

S:t David bodde på gården Munktorp i Västmanland. Hans syn var dålig av ålder och gråt. En dag när han höll mässa tänkte han hänga upp sina handskar på en spik bredvid predikstolen. Av misstag tog han en solstråle som sipprade in genom ett hål i väggen för en spik. Till församlingens överraskning hängde han upp handskarna på solstrålen istället, och där blev de hängande.

S:t Staffan

S:t Staffan red in i Norrland för att omvända de som trodde på de gamla gudarna till kristendomen. Han var förtjust i hästar och kallades för Staffan stalledräng av bönderna. Han var litet för ivrig och många bönder blev irriterade på honom när han förstörde gudabilderna. Vid Mordbäcken i Tynnebro skog blev han upphunnen och ihjälslagen av en ilsken grupp hälsingebönder. Kroppen begravdes vid Norrala kyrka.

S:t Eskil

S:t Eskil var lärare i Södermanland. Då han fick höra att kungen Blot-Sven skulle ha ett stort offer reste han ensam dit för att få kungen och hans män att sluta offra till de gamla gudarna. Resultatet blev att han själv dödades. På den plats där han begravdes grundades senare den stad som heter Eskilstuna.

Botvid

Botvid från Hammarby utanför nuvarande Stockholm hade en rysk slav som inte var kristen. En natt då Botvid slog läger på en holme i Mälaren smög slaven sig fram och dödade Botvid. När Botvids släktingar sökte kroppen landade en vit fågel på båtens för och ledde dem till rätt plats. Botvid begravdes i Botkyrka.

Thorsten

Biskop Adalvard i Västergötland hade omvänt herdepojken Thorsten till kristendomen, något som gjorde hans hedniska ägare arg. Thorsten var en duktig herdepojke och ägaren fick aldrig någon orsak till att bestraffa honom. Istället knöt ägaren fast en av sina kor i skogen så att det skulle se ut som att Thorsten misslyckats och låtit djuret rymma. Till straff blev Thorsten bunden över en sten och offrad till asagudarna. Efter dådet blev djuren sjuka på gården och dog bort ett efter ett.

En dag när bonden just slaktat en oxe sa hans fru att Thorsten är i himlen nu. Då svarade bonden att Thorsten är inte mer i himlen än den här oxen som jag håller på att hacka sönder just nu. Till bägges förvåning reste sig den döda oxen upp på sina fyra ben och efter det underverket ansågs Thorsten vara ett helgon.


Källor:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Ansgar

http://brogren.nu/Markkristning.htm

http://hembygdsbok.odeshog.se/web/odeskult/internet.nsf/0/616E0AAC63B0C997C12571DC0031AE30?OpenDocument&pl=2&file=1

http://sv.wikipedia.org/wiki/Sigfrid_(mission%C3%A4r)

http://www.upptacksverigeshistoria.se/sok-besoksmal/visa/468/

Lärobok i fäderneslandets historia av Gustaf Henrik Mellin 1845


Samtliga bilder från Wikimedia Commons.

Åter till historiebokens register,