Från blomma till särk

Vikingarna gjorde tyg av ull från får. Vikingarna gjorde också tyg av fibrerna i stjälkarna från en blomma som heter lin.

Lin är en ganska oansenlig cirka 80-100 centimeter hög, blå blomma. Det som gör lin speciellt är att stjälkarna innehåller mängder med fibrer. De fibrerna kan man göra tyg av.

Stjälkarna behandlas ganska hårdhänt så att allt utom fibrerna rensas bort. Därefter behandlas fibrerna så att de blir mjuka och behagliga att ta på, innan de vävs till tyg.

1. Stjälkarna samlades in just innan fröna mognat. Blommorna rycktes upp med rötterna.
2. Blommorna torkades, ofta i kärvar på fälten.
3. Fröhus och blomrester repades av över en grov kam.
4. Stjälkarna lades ner i vatten en tid så att stjälkarna började ruttna. Det kallas för att man rötade stjälkarna. Det luktar väldigt illa. Efter rötningen torkades stjälkarna igen.
5. Stjälkarna bråkades, knäcktes genom att dras över en kant många gånger.
6. Därefter skäktade man stjälkarna. Man slog stjälkarna med ett träverktyg så att de ruttna stjälkdelarna föll av och bara fibrerna blev kvar.
7. Slutligen häcklades fibrerna från stjälkarna genom att dras fram och tillbaka över en kam med vassa järnspetsar. En häckla. Häcklingen drog bort de sista stjälkresterna.
8. Slutresultatet var en härva fina fibrer, som blont människohår. De kunde sedan sättas i en slända och bli tråd och garn på samma sätt som ull från får.

Linberedning, färdiga stjälkar

Bråkning av lin. En häckla ligger på bordet

Tyg som tillverkats av fibrer från lin kallas linne. Linne är ett slitstarkt, ganska styvt, tyg som användes till kläder under vikingatiden. Det speciella med linnekläder är att de känns svala även när det är varmt ute.

Linne är mjukare mot huden än ylle och kliar inte lika mycket.

Linne är svårt att färga, jämfört med tyg av fårull. Enklast är färgning med blåfärg så blått eller ofärgat begie var de vanligaste färgerna. En grav i Birka innehöll resterna av en röd linneklänning. Den var antagligen väldigt dyr att tillverka.

Växten brännässla användes på samma sätt. Då kunde man göra ett tyg som heter nättelduk. Nässlans fibrer är tunnare och det gjorde att nättelduken var svårare att tillverka och det tog längre tid än linnetillverkningen.

Färdigt lin. Hår som är "linblont" eller uttrycket en "lintott" kommer från linets färg.