Det finns ingen människa som lever nu, som minns hur det var på vikingatiden. Det har gått nästan 1000 år sedan vikingatiden slutade.
Som tur är fanns det folk som kunde läsa och skriva på vikingatiden. Nackdelen är att det främst var kristna munkar och präster som var skriv- och läskunniga. Det var ju just kyrkor och kloster som vikingarna helst anföll. Prästerna och munkarna beskrev alltså sina värsta fiender och då är det naturligt att det inte var så snälla ord som användes.
Det finns en enda text från vikingatiden som beskriver vikingar på ett neutralt sätt. Den skrevs av en arabisk upptäcktsresande som hette Ibn Fadlan. Det är allt.
Det finns runstenar från vikingatiden, men de beskriver sällan berättelser utan används mer som minnessten över en död person eller som gränsmarkering mellan ägor.
Det finns vikingasagor, men de skrevs ner hundratals år efter vikingatidens slut.
Slutligen finns arkeologernas arbete. De gräver på platser där vikingar bott, arbetat och begravts. Fynden tolkas och ny kunskap om historien kommer fram.
Arkeologerna har hjälp av andra forskare, som:
Dendrokronologer = Undersöker trä och ser hur gammalt det är
Numismatiker = Kan datera mynt av t.ex. Guld och silver
Ortnamnsforskare = Söker efter ortnamn från vikingatiden
Vikingar, av Gustaf Trotzig Historiska statens museum 1995 ISBN 91-71-92985-1
Bild på arkeologer: https://www.flickr.com/photos/baltimoreheritage/5926646812
Av Baltimore Heritage på Flikr (CC BY 2.0)