Hur långt färdades man på floderna?

Vikingarna, eller Rus, hade överskott på pälsverk, bärnsten, horn och slavar. Det man var ute efter var lyxartiklar. Silver och guld naturligtvis, men även sidentyg, glasbägare, kryddor, porslin, vin och liknande lyxartiklar. Just sidentyg kom med karavaner ända bortifrån Kina till staden Atil. Det var så värdefullt att det enda siden man hittat i vikingagravar har varit små stycken som använts för att fodra kanterna på ärmarna och halsen. Antagligen för att det var så mjukt mot huden.

Det var inte lätt att färdas med vikingaskeppen längs floderna. Fördelen var att skeppen var byggda med låg köl så det gick att lyfta upp skeppen ur vattnet, upp på stranden. Sedan dra skeppet längs stranden, troligen på stockar. För att sedan styra ner skeppet igen efter det att man passerat ett hinder som en fors, eller om man varit tvungen att dra skeppet mellan två olika floder för att ta sig ändå längre in i landet.

Var det möjligt? Ja, men inte helt troligt. Många forskare börjar mer och mer tro att vikingarna bytte mellan krigsfartyg och midre båtar som passade bättre i floderna, i Staraja Ladoga.

Vad var Miklagård?

Miklagård heter Istanbul nu. Då hette staden Konstantinopel och var huvudstad i kejsardömet Bysans. Vikingarna kallade den för ”Miklagård” - den stora staden, istället för Konstantinopel. Miklagård var dåtidens mäktigaste stad i Europa. Dit kom handelsmän från hela det inre av Medelhavet. Vikingarna fick möjlighet att byta till sig allt möjligt som de var intresserade där. Men det var inte lätt att ta sig dit.

De som byggde Miklagård trodde att det var omöjligt att ta sig till staden norrifrån, på floderna, eftersom det fanns inte mindre än sju våldsamma forsar som spärrade vägen. När man hör namnen på forsarna förstår man att de var otäcka. De hade namn som: Slukaren, den sömnlöse, skrikaren, den evigt våldsamme, och den oöverkomlige.

Vikingarna seglade inte genom forsarna utan drog skeppen på land runt dem. Ändå vet vi från sagorna att det fanns vikingahövdingar som hellre seglade sina skepp genom hela Medelhavet och runt Europa för att komma hem, än att de återvände samma väg genom forsarna, fast motströms.

Härskaren i Miklagård blev imponerad över vikingarnas tuffhet och anställde vikingar som sin personliga livvakt. De vakterna kallades för ”väringar” och fick betalt i mynt av rent guld. Mynt de sedan tog tillbaka hem och som man hittat i vikingagravar.

Slottskyrkan Hagia Sofia i Konstantinopel står kvar än idag, fast numera är den omgjord till moské. Vid minst två tillfällen har nordmän/väringar klottrat med runor i kyrkan

Vad var Särkland?

I början av 800-talet hittade araberna stora mängder silver i Afghanistan och det gjorde att det fanns gott om silver i den arabiska världen. När vikingarna handlade i Miklagård handlade de inte direkt med araberna utan med köpmän i staden. Något de ville ändra på för att få bättre betalt.

Genom att vikingarna seglade ända in i Kaspiska havet, till städer som Atil, nådde de utkanten av den arabiska världen. Vikingarna tyckte att araberna var klädda i särkar, som deras egna underkläder kallades, och därför döpte vikingarna landet till ”Särkland”.

Genom att handla direkt med araberna fick vikingarna mycket bättre betalt för slavar och pälsar. Dessutom betalades de i mynt av rent silver. Mynt med ”kufiska” tecken på och med Allahs namn inpräglat. Det gjorde inte vikingarna något eftersom de bara brydde sig om vikten på silvermynten. Inte vad det stod på dem.

De största silverskatter man hittat i Sverige består av mynt och silverföremål från den här tiden. Totalt har mer än 80 000 arabiska silvermynt grävts upp ur svensk jord. Handeln med Miklagård och Särkland gjorde vikingarna rika.