Vikingarna tillverkade garn men hade behov av att tillverka både snoddar och snören. En ensam garntråd sliter man lätt av. Det fungerar inte att göra garn tjockare. Försöker man blir det inte mycket starkare samtidigt som det bir tjockt och otympligt. Ett sätt var att fläta samman flera garntrådar på olika vis. Samlingsamnet för detta är "påtning".
Enklast är att ta två trådar som man påtar ihop med fingrarna. Den snodden blir dubbelt så stark som garnet.
Vill man ha en fin, fyrkantig snodd användes en slynggaffel. Den snodd man skapade i slynggaffeln blev fyra gånger starkare än garntråden. Den typen av snoddar passar bra som skosnören.
Slutligen användes "påtdockor", med minst fyra "horn". Den snodden blir åtta gånger starkare än garntråden och de snoddarna passar bra till att snöra åt kläder med.
Slynggaffel med handtag, de finns utan handtag också
De äldsta fynden av slynggafflar i Sverige är från 900-talet. I Malmö och Lund har arkeologerna hittat ihåliga ben med två uppstickande "horn" i benet. Det är en variant av slynggaffel där den färdiga snodden hängde ner i benet, som i en påtdocka.
Inga påtdockor från vikingatiden har hittats. Men eftersom de i praktiken är två slynggafflar i kors bör de ha använts, fast trä och ben sällan bevaras i marken.
Hur man tillverkar en snodd från garn med fingrarna
Hur man tillverkar en starkt snodd från garn med slynggaffel, kallas "lucet" på engelska
Hur man tillverkar en stark snodd från garn med påtdocka, kallas "knitting spool" på engelska
Film om hur man fingerpåtar:
https://www.youtube.com/watch?v=IU2s4sKlluE
Film om hur slynggaffel används:
https://www.youtube.com/watch?v=pCAGgZKr_kU
Film om hur påtdocka används:
https://www.youtube.com/watch?v=E7vmn_WNeto
Text om arkeologiska fynd av slynggafflar:
https://halldorviking.wordpress.com/2012/11/04/lucets-and-lucetting/
Bild på slynggaffel: