Hur såg en vikingagård ut?

Vikingarna byggde helst sina hus i söderläge för att få så mycket värme från solen som möjligt. Helst skulle det vara på en torr moränbacke där inte fukten kom upp genom jordgolvet underifrån.

Huset skulle ligga nära åkrar, ängar och någonstans att få vatten från. Gärna en å eller älv man kunde fiska i. De jordar man plöjde var sandjordar i sluttningar. Vikingarna hade inga plogar som kunde plöja upp lerjordar på gamla havsbottnar.

Man odlade främst: korn till ölbryggning, råg till bröd och ärtor till mat. Havre odlades till djuren. Vete var ovanligt trots att det var ungefär lika varmt på vikingatiden som det har blivit i nutid. Det korn och råg man fick över användes till välling och gröt.

I början av vikingatiden var långhus vanliga. Alla bodde i ett enda stort hus, där även djur som häst, kor och grisar bodde i ena ändan. I slutet av vikingatiden är det vanligare med specialiserade hus som brygghus, stall, grishus osv. Smedjan brukade alltid ligga för sig själv eftersom det lät mycket och dessutom var det risk att den tog eld.

Idag stängslar vi in korna, men på vikingatiden gjorde man troligen tvärtom. Man stängslade in fälten och lät djuren beta fritt. De åt löv och gräs i utkanterna av gården så att hö från ängarna kunde sparas inför vintern.

De djur man hade då var ungefär samma som nu. Kor var viktiga för sin mjölk. Hästen viktig som rid- och dragdjur. Katten höll råttorna borta från säden man lagrat. Hunden vaktade gården mot främlingar och följde med på jakt. Grisen var bra eftersom den åt allt och den slaktades ofta mitt i vintern när köttet gick att frysa ner. Fåren behövdes för ullen. Getter hade man för köttet men också för getmjölkens skull. Hönsen gav ägg, fast inte på vintern.

Biodling var viktigt för att få fram honung för mjödtillverkning. Mjöd är en alkoholhaltig dryck som vikingarna var väldigt förtjusta i. Vikingarna drack hellre mjöd än öl. Mjöd ansågs lite finare.

Inne i huset hade man en eld på golvet. Det var den enda källan till ljus och värme. Ville man hålla på med vävning eller andra hantverk var det svårt i mörkret. Man lagade mat över elden och satt runt elden och åt med tallrikar i knät. Det är därför tallrikar och skålar från vikingatiden är rundade i botten. De blir platta i botten när man börjar sitta vid bord och äta i slutet av vikingatiden. Sängar eller bänkar man sov på stod med långsidan längs väggarna.

Långhus, vindögat syns tydligt

Ingången var ofta låg så att en fiende skulle vara tvungen att böja sig framåt för att komma in. Då var det lätt att besegra fienden. Husen saknade normalt sett fönster. Inte heller fanns det skorstenar. Istället byggde man husen med en glugg vid taket där vinden kunde komma in, och en annan mitt emot där vinden blåste ut, tillsammans med röken. Det engelska ordet "window" kommer från namnet på de gluggarna, "vindögon".

Uppe på en kulle. En bit från gården, men ändå inom synhåll, låg gravfältet med släktens gravar. Kanske sedan flera hundra år tillbaka i tiden. Vikingarnas gravhögar brukar vara lätta att hitta än idag och hittar man högarna brukar resterna av gården finnas i närheten.