Slöjd

Hur vävde vikingarna tyg?

Efter att ha sett till att familjen hade det bra var spinnandet av tråd och vävandet av tyg de vanligaste sysselsättningarna för vikingatidens kvinnor.

Inga vävstolar finns bevarade sedan vikingatiden men de fåtal tygbitar som hittats avslöjar vilken sorts vävstolar vikingarna troligtvis använde.

Man skulle lätt ha kunnat väva mönstrade tyger med de vävstolar som användes under vikingatiden, men av okänd anledning är de flesta tygresterna man funnit enfärgade. Däremot nämns mönstrade tyger i sagorna. Till exempel beskrivs en vikings slitna randiga byxor i Njals saga.

Däremot vävde vikingarna tyget på olika vis, t.ex.:

  • Tuskaft = varannan tråd lades över- och varannan under varpen.
  • Kypert = varje tråd går över två, sedan under två, varptrådar. Det ger ett diagonalt mönster och ett slitstarkt tyg.
  • Hundtand = kypert med olikfärgade inslagstrådar.
  • Korndräll, = slitstark kypertvariant med små fyrkanter i mönstret.

Tuskaft och kypert

Typisk vävstol från vikingatiden

Till skillnad från nutid vävde vikingarna sitt tyg på en manshög vävstol som stod upp, lutad mot en vägg. Det gav en bekväm arbetshöjd för någon som stod framför vävstolen. Typiska vävstolar var ungefär två meter breda. Det gav ett tyg som var 165 cm i bredd.

Varpen hölls sträckt med vikter gjorda av stenar, eller brända lerklumpar, med ett hål i som knöts fast i botten. Såna vikter är vanliga fynd vid utgrävningar av boplatser från vikingatiden.

Varje gång man dragit en tråd genom varpen slogs den fast uppåt mot tyget ovanför med hjälp av en smal träbit. Tyget rullades upp på en rulle ovanför vävstolen vartefter det blev färdigt. På det viset kunde man tillverka tyg som var mycket längre än vävstolens längd.

Att väva med en stående vävstol är krångligt och ansträngande. Det kräver att vävaren går fram och tillbaka från ena änden av väven till den andra med varje drag av skytteln. En kvinna vävde ungefär en halv meter tyg under en arbetsdag vid vävsolen. Fördelen är att det är lätt att väva tyg av exakt önskad bredd. På det viset blev det minimalt med spillbitar när tyget sedan klipptes till.

Textuppgifter

  1. Hur såg vikingarnas vävstolar ut?
  2. Varför hade varpen tyngder i botten?
  3. Hur lägger man trådarna när man väver tuskaft?
  4. Hur gjorde vikingarna för att väva tyg som var längre än vävstolen?
  5. Hur mycket tyg kunde en kvinna väva under en dags arbete?
  6. Vad är en skyttel?

Textkällor

Icelanders in the Viking Age: The People of the Sagas, William R. Short 2010 ISBN: 978-0-7864-4727-5.

The Viking World, Stefan Brink och Neil Price, 2008, ISBN 0-203-41277-X

Ancient Textiles: Production, Crafts and Society, Marie-Louise Nosch, ‎C. Gillis - 2007


Bildkällor

Bild på vävstol:
http://s0.geograph.org.uk/photos/27/21/272147_601df807.jpg av ceridwen , Licens (CC BY-SA 2.0)

Teckning av vävstol:
https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Warp-weighted_loom_twill.jpg av Annika Jeppsson Copyfree

Kypert:
https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Twill_plaiting.svg av Goran tek-en, Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 International

Tuskaft:
https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Tabby1asm.png av Jauncourt, Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0 Unported license.


Tillbaka