Från får till vante på vikingatiden

För att t.ex. kunna tillverka en vante måste man ha garn, som kommer från ull, som kommer från får. Vi vet att vikingarna hade många får, men är osäkra på vilken sorts får de faktiskt hade. Troligen var de lika gutefåren som är vanlig på Gotland i nutid. De ger en sträv men slitstark ull.

Gutefåren finns i vitt, grått och brunt, vilket också ger garn med de färgerna utan att garnet färgas av människor.

Man klippte fåren med en fårsax. Fåren klipptes vanligtvis på våren, eftersom ullen skyddar mot vinterkylan.

Fårsaxar på Borås stadsvapen

Det krävs ungefär tre kilo ull för att tillverka kläder till en person.

Ullen är smutsig och innehåller fett. Därför tvättades den vanligtvis efter klippningen.

För att få bort bitar av skräp och tovor, och för att göra ullen fluffig och litet mjukare, kammade vikingarna ullen med ullkammar. Man har hittat ullkammar vid utgrävningar av boplatser från vikingatiden.

Fluffig ull bands upp på en pinne, ett rockträ, eller hölls i vänster hand för att underlätta hanteringen.

Fårklippning med fårsax

En slända består av en trissa på ett skaft. På sländan fästes litet ull man redan tvinnat till en garntråd från den kammade ullen. Sedan snurrades sländan runt riktigt fort. Då drogs ullen ut till en garntråd som lindades upp på sländan. När det färdiga garnet ökade i volym virade man istället upp det i en härva. Ju mindre slända, desto finare tråd.

Ragg från getter kunde blandas in i garnet för att göra det slitstarkare för t.ex. sockor.

Vikingarna färgade ibland det färdiga garnet i olika färger.

Det färdiga garnet lindades upp i nystan och man kunde slutligen använda det för att väva tyg av, eller tillverka klädesplagg som strumpor, mössor och vantar genom nålbindning.

Ullkamning

Hur man använder en slända