Vikingatågen blev allt större och vikingarna tittade efter större byte. Till en början plundrades kusterna längs Europas mäktigaste kungariken, men efter några år insåg vikingarna att de tillsammans var mäktigare än någon enskild kung i Europa. Varför bara plundra?
England erövrades norrifrån av norska vikingar och söderifrån av danska. En stor del av England hamnade under danskt styre med vikingar som kungar och kallades därför “Danelagen”.
Vikingar stödde kungar i Irland och byggde städer längs kusterna. Under lång tid var vikingarnas slavmarknad i Dublin känd som Europas största.
Frankernas kung skänkte bort ett stort, värdefullt kustområde till vikingar som de kunde bosätta sig på för att de i sin tur skulle försvara både kusten och floden Seine, som ledde direkt till Paris, mot härjande vikingar. Än idag heter området “Normandie”, nordmännens land.
Alla de här områdena var bra jordbruksmarker, lika bra som i Danmark och bättre än i Norge. Vikingar flyttade med sina familjer, övertog ödelagda byar, tog till sig landets seder och bruk och blev med tiden mer engelsmän och fransmän än nordmän.
Vikingarnas erövrade områden är rosa på kartan
Det var främst norrmän och daner som reste västerut. Det fanns inga länder som i nutid. Norrmän kom från det som är Norge nu. Daner kom från det som är Danmark nu.
De fanns svenskar med också, främst från Västergötland. Därför kallades de götar och inte svenskar. Men de var inte alls lika många som danerna och norrmännen.
A brief history of the vikings, the last pagans or the first modern europeans? av Jonathan Clements Constable & Robinson Ltd 2005 ISBN 1–84529–076–3
Karta: https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Illas_Britanicas_(v%C3%A8rs_la_fin_dau_s%C3%A8gle_IX).png (CC BY 2.0)