Vad var “Vendeltiden”?

Vendeltid. Vilket konstigt ord. Vem var Vendel?

Sanningen är att det inte finns någon ”Vendel”. Ordet kommer från byn Vendel norr om Uppsala.

Så vad är det som är så speciellt med vendeltiden? Det är den period i svensk historia som kommer före vikingatiden och vi tar upp den för att visa på var vikingarna kom ifrån och varför de helt plötsligt dyker upp i historien. För det är faktiskt så, att namn som ”vendeltid” och ”vikingatid” bara finns i vår nordiska historia.

Frågar du en grek eller amerikan om de epokerna så vet de inte vad du talar om.

Tiden före vikingatiden var litet märklig. Det fanns inte särskilt mycket folk i Skandinavien. Något måste ha hänt sedan bronsåldern när befolkningen var större. Forskarna vet inte riktigt vad som hänt, men det finns två ledtrådar.

Den ena är klimatet. Det blev mycket kallare under järnåldern än det var under bronsåldern, som du kan se i kapitlet om järnålderns klimat.

Den andra teorin bygger på en pestepidemi som kallas den ”Justinianska pesten” som man vet drabbade östra Europa under 500-talet.

Däremot finns det inga direkta bevis för att den epidemin skulle ha drabbat Skandinavien.

Karta över Fyrisåns sträckning för 1500 år sedan. Ån hette Salaån fram till 1600-talet.

Under vendeltiden blir folk rikare i östra Sverige. Det finns något i området man kan handla med. Troligen rör det sig om pälsar från skogarna i norr tillsammans med järn från gruvorna i bergen norr om sjön Mälaren. Man har kunnat få fram järn i flera hundra år i Skandinavien, men då har det varit myrmalm och järn från rödjord.

Ingendera finns i någon större utsträckning runt byn Vendel eller Uppsala. Däremot vet man att Sveriges äldsta järngruvor, där man brutit järn ur berget, är från 600-talet och finns norr om Mälaren i det vi numera kalla ”Bergslagen”.

Järn är tungt. Skall det fraktas längre sträckor krävs det båtar på sommaren eller slädar på isen på vintern. Järnet samlades där åar och älvar blev så breda att de kunde nås med fartyg. Så var det i Vendel, Valsgärde och Gamla Uppsala.

Arkeologer har grävt ut flera gravhögar i Vendel och även i byn Valsgärde som ligger längs samma å. Utgrävningarna visar på att de som begravdes där var rika människor.

Av någon anledning var de inte brända, som man alltid gjorde annars, utan de döda låg i 8-9 meter långa fartyg som grävts ner i högar. Att de inte brändes gör att gravgåvorna finns kvar. Vi kan se deras skatter än dag, fast numera på museum.

Det märkligaste är att det finns föremål i gravarna som är gjorda på likadant sätt som föremål man hittat i gravar i England. Den övre skölden på bilden är från Vendel, den undre från England. Det måste alltså ha funnits någon form av kontakt mellan Vendel och England redan på den här tiden. Dessutom hittades sidentyger tillverkade långt bort, vid Kaspiska havet strand eller ända bortifrån Kina.

I gamla Uppsala finns ”Uppsala högar”, tre enorma gravhögar från vendeltiden i ett gravfält med tusentals andra gravar från både vendeltid och vikingatid. I två av gravhögarna ligger det mansskelett och i den tredje ett kvinnoskelett.

Det är uppenbart att det ligger en drottning och två kungar begravda, men deras namn har försvunnit i historiens dunkel och det finns ingen som vet vilka de var längre.

Tittar man på det de fick med sig i sina gravar är dessa gravar lyxigare än de i Vendel och Valsgärde, fyllda med föremål av bland annat både guld och elfenben. Tyvärr har dessa härskare bränts och många föremål förstörts. De få gåvor som överlevt likbålet visar även de på kontakter med England.

Gravgåvorna i både Vendel, Valsgärde och Gamla Uppsala tyder på kontakter med andra länder. Här finns den första ledtråden till vikingatiden.

Människorna i Skandinavien visste att det fanns andra länder runt dem och att det fanns stora rikedomar i de länderna. Det enda som krävdes var att kunna bygga skepp som var tillräckligt bra för att ta sig över haven med.