Varför seglade de österut?

Redan på vendeltid visste man att det fanns rikedomar i öst. När sedan folkmängden växte samtidigt som man lärde sig att bygga större skepp var det naturligt att man seglade iväg för handel eller plundring.

Under istiden blev Sverige nertryckt i jordklotet av isens tyngd. Landet hade inte rest sig lika högt som nu så havsytan låg fem meter högre än den gör idag. Det innebar att Mälaren inte var en sjö, utan en djup havsvik man kunde segla ut- eller in i utan problem. När man seglade ut ur Mälaren nådde man Ålands hav med alla sina öar. Följde man öarna hade man alltid land i sikte. På den här tiden fanns det gott om fisk, säl och sjöfågel i Östersjön så fartygens besättningar behövde inte ta med några matförråd.

När de passerat skärgården kom de in i Finska viken. Sedan var det bara att följa floderna inåt i landet. En liten bit innanför finska viken ligger Europas största sjö. Ladoga. När vikingarna hittad den sjön kunde de lätt segla vidare med sina skepp. Dessutom visade sig sjön vara litet av en dåtida busstation med flera floder som rann ut- eller in i sjön och som man kunde följa vidare, djupt in i det som nu är Ryssland.

Vi är så vana att se Sveriges karta från norr till söder. Men om man istället vrider den så att väster kommer uppåt blir det tydligt hur lätt det var att färdas från Gamla Uppsala ända in bland floderna i Ryssland. Avståndet mellan Mälarens mynning och Finlands kust är faktiskt kortare än avståndet mellan Mälarens mynning och Blekinge eller Skåne.

Modern forskning visar dessutom att det förekom handel mellan Mälardalen - Åland - Sydvästra Finland långt före vikingatiden. Resan går att genomföra med en större roddbåt, eller med släde över Östersjöns is på vintern.

Vikingarna grundade två större handelsstationer längs sina handelsvägar: Staraja Ladoga och Novgorod (som vikingarna kallade Holmgård). Två handelsstäder som blev ett eget kungarike. Lika viktigt i den tidiga svenska historien som Svealand eller Götaland.

Vad fanns det då i öst som var så värdefullt? Det var vildmark. Samma djur som fanns i Sverige levde i skogarna i öst. Vad fanns då kvar? Pälsverk naturligtvis. Men det vikingarna tog i landet mellan Östersjön och Svarta havet var slavar. Eller ”trälar” som vikingarna kallade dem. Mängder med slavar. Än idag kallas folken i östra Europa för ”slaver”, efter den tid de var den främsta handelsvaran i öst. Dessutom visade sig floderna vara en bakväg till handeln med Konstantinopel (som vikingarna kallade Miklagård) där slavar kunde bytas mot silver och andra värdefulla varor som saknades i norra Europa.

Handelsvaror togs tillbaka till kungen i Uppsala och på ön Birka i Mälaren bildades en handelsplats under kungens beskydd dit handelsmän kom för att köpa och sälja sina varor.

Svensk vikingakung besöker Staraja Ladoga

Närmaste handelsplats söderut var Visby dit handelsmän från norra Europa kom och sålde sina varor som de plockat upp från det som numera är Tyskland och Frankrike. Det var enkelt att färdas mellan de två handelsplatserna med båt. På det viset blandades varor från söder och varor från öster på de två marknaderna.