Inbördeskriget i Syrien

Från Skolbok
Hoppa till: navigering, sök

Syria%20control%20map%20Reuters.jpg

Läget i Syrien februari 2017

Innehåll

Vem är Al Assad?

Syriens president Bashar Al Assad

Syriens president Bashar Al Assad

Familjen Assad tillhör en folkgrupp som heter Alawiter och som främst lever i östra Syrien och Libanon. Bashar Al Assad var, och är, Syriens president sedan år 2000. Hans pappa var den som tog makten i Syrien 1970 och behöll den till sin död 2000. Vid valet år 2000 fanns inga andra kandidater i Baathpartiet än Al Assad. Inga andra partier var tillåtna eftersom Syrien haft undantagslagar ända sedan 1960-talet. Al Assad fick nästan 100% av rösterna.

Al Assad har ända sedan början av sin presidentperiod haft nära samarbete med den shiamuslimska ledningen i Iran och sett både Israel och USA som motståndare.


Varför blev det krig?

Scare-Tactics-Iraqi-girl-631.jpg__800x600_q85_crop.jpg

Jorden värms långsamt upp. Det syns bl.a. på att zonen med högtryck som bildar Nordafrikas öknar långsamt pressas norrut och orsakar torka i länder längre norrut än vanligt, bland annat Syrien. Före den arabiska våren drabbades Syrien av den värsta torkan på 900 år. Brunnar sinade. Bönderna gjorde brunnarna djupare eller grävde nya brunnar vilket gjorde att grundvattnet sjönk ändå längre ner i marken. Risken fanns att Syriens inland skulle bli en öken för evigt. För att stoppa det införde presidenten hårda lagar mot brunnsborrning. Det i sin tur gjorde att böndernas åkrar torkade ut och bönderna tvingades flytta.

Syrien har alltid varit uppdelad i en västvänlig kust med en välutbildad befolkning och ett inland med lågutbildade människor som varit mer religiösa och hållit hårdare på Koranens lagar. Medellivslängden är lägre än i Europa och familjerna större vilket gör att en stor del av lantbrukarna består av unga människor. På grund av torkan tvingades tusentals lågutbildade bönder in i städerna där de oftast blev arbetslösa, utan hopp om en bättre framtid och lätta att dras med i religiösa fanatiska grupper. Inlandet lämnades mer eller mindre öde samtidigt som städerna blev överbefolkade. Så var situationen fram till 2010


Arabiska våren i Syrien

untitled-article-1457988654-body-image-1457990980.jpg

Klottret i Daraa - Din tur doktorn. (Al Assad är utbildad ögonläkare).

Framförallt lågutbildade unga män som flyttat in till städerna från landsbygden inspirerad av upproret som började i Tunisien där en man tände eld på sig själv december 2010 i protest mot regeringen. I Syrien började upproret med att några ungdomar målade slagord på en vägg i sin skola. De fängslades av polisen och blev misshandlade flera dygn i sina celler innan de släpptes ut till sina familjer igen. I protest mot behandlingen av ungdomarna blev det stora demonstrationer 25/3 2011 i staden Daraa längst i söder. 100 000 människor demonstrerade mot Al Assad, hur han behandlade sin egen befolkning. Men man demonstrerade också mot den makt som getts till både polisen och militären i landet genom undantagslagarna. Demonstrationen slogs ner brutalt av både polisen och militären som använde pansarvagnar mot civilbefolkningen. Mer än 100 demonstranter dödades, men det enda resultatet var att demonstrationerna spred sig till omkringliggande städer och sedan till Damaskus och landets storstäder.

Detta blev starten på oroligheter i hela landet, oroligheter som mötte hårt motstånd från de som styrde landet. Säkerhetstrupper behandlade demonstranterna skoningslöst och har, utan rättegång, både dödat och fängslat demonstranter.

Det demonstranterna främst ville var att få bilda andra politiska partier i landet än Baathpartiet som är det enda som styr, och att man slutade med undantagslagarna som gav militären sin makt, som infördes redan 1963. Antalet demonstranter dödade av Al Assads militärpolis beräknades totalt till över 5000 vid årsskiftet 2011/2012. Civila som dödats av grupper som var mot Al Assad beräknades till drygt 1100.

Direkt väpnat uppror mot staten började inte förrän den 4/6 i staden Jisr al-Shugur. Obekräftade uppgifter säger att en del av säkerhetsstyrkorna i Jisr hoppade efter att hemliga polisen avrättade soldater som vägrat att skjuta på civila. Senare tog allt fler demonstranter i Syrien till vapen, och fler och fler soldater gick över till motståndarna för att skydda demonstranterna.

Demonstrationen i Daraa


Hur var omvärldens reaktion?

USA:s president Barack Obama krävde att Syrien skulle drabbas av sanktioner. USA:s sanktioner följdes snart av sanktioner från alla större EU länder. Från november 2011 skrev även de arabiska länderna under ett avtal om sanktioner mot Syrien som bland annat innebär att syriska tillgångar utomlands beslagtogs, att syrier inte fick resa ut ur landet och att all handel med Syrien förbjöds. Allt för att hjälpa demonstranterna att få till allmänna val och demokrati i Syrien. Det fungerade inte och istället för att hjälpa Syriens befolkning blev situationen istället värre. Inga sanktioner genomfördes genom FN eftersom Ryssland använt sin vetorätt i säkerhetsrådet varje gång resten av världen velat att FN skulle ingripa.


Vilka var "oppositionen" mot Al Assad?

Man får skilja på politisk opposition och militär opposition. Den politiska kom först, men den var för splittrad, styrdes från länder utanför Syrien - främst Saudiarabien, och hade inget starkt folkligt stöd. När den politiska vägen inte fungerade tog de militära grupperna över.

2011 var oppositionen främst ungdomar från arbetarklassen och medelklassen där även kvinnor och medlemmar av andra trosinriktningar än Syriens shiamuslimska ledning hade var med. De flesta tillhörde ingen egentlig politisk ideologi, utan var bara intresserade av att införa frihet, rättvisa lagar och grundläggande mänskliga rättigheter i Syrien. De var inga soldater och våldet var ensidigt från Al-Assads sida.

De politiska grupperna

Från hösten 2011 bildades SNC, Syrian National Council - som erkändes som laglig motståndare till Al Assad av många europeiska länder, bland annat Frankrike, England och USA.

2012 bildades dessutom National Coalition for Syrian Revolutionary and Opposition Forces som en överorganisation för många mindre grupper som var mot Al Assad. Främst olika sunnimuslimska grupper, men även kristna grupper som armenierna var med. Gruppen blev allmänt erkänd av omkringliggande arabstater som motsatt part i förhandlingar med Al Assad. SNC blev en del av gruppen med 22 av de 60 platserna.

2012 bildades även NCC eller National Coordination Body for Democratic Change som paraplyorganisation för vänsteranhängare och många kurder. NCC samarbetade inte med SNC eller med National Coalition for Syrian Revolutionary and Opposition Forces.

De militära grupperna

2011 bildades FSA Fria Syriska Armén som främst bestod av soldater och poliser som bytt sida från Al Assad till rebellerna. De var störst runt 2012 men tappade senare medlemmar till al-Nusra och andra islamistiska organisationer. FSA var den grupp som var minst islamistisk och den västmakterna samarbetade mest med i början av inbördeskriget.

En grupp som var med från början var den sunnimuslimska al-Nusra fronten som samarbetade med andra salafist jihadistiska grupper. Det gemensamma målet för dem var att skapa ett mer islamistiskt samhälle i Syrien. Gruppen hade ett nära samarbete med al-Quida i bl.a. Afghanistan. De stöddes av både Saudiarabien och USA.

De kurdiska grupperna

kurdish-population-map.jpg

Karta över områden där det bor kurder

Kurdernas grupper är litet ovanliga eftersom de har många stridande kvinnor i sina led.

År 2012 var första gången YPG var i strid i Syrien. Gruppen bildades i hemlighet redan 2004 efter Assads övergrepp mot kurdiska grupper i Syrien och bestod av väpnade kurdiska styrkor som kämpade för att ta över norra delen av Syrien och göra den kurdisk. YPG har mycket nära kontakter med turkiska PKK, ett arbetarparti som är förbjudet i landet. Så nära att YPG ibland kallas "PKK:s väpnade gren".

En annan militär organisation var SDF som även innehöll en mängd icke-kurdiska soldater som tillhörde andra religioner även om ledarna var kurder. De ville skapa ett Syrien där Islam inte var det allra viktigast i samhället.

Legoknektarna

Från allra första början uppmanades sunnimuslimska män i andra länder att ta sig till Syrien för att slåss mot Al Assad och hans regim. Att de inte hade någon koppling till Syrien gjorde ingenting, bara de var villiga att strida. Utbildning och vapen bekostades till stor del av Saudiarabien och USA. Efter 2014 är det främst IS som tagit emot utländska soldater. Mängden utländska soldater som slåss inom Syriens gränser har gjort att speciellt Ryssland menat att det egentligen är ett krig mellan Syrien och resten av världen, och att det inte behövt bli ett krig egentligen om inte utländska makter lagt sig i oroligheterna.

TSG-Cited-in-The-Washington-Post-Graphic-Map-How-the-Flow-of-Foreign-Fighters-to-Iraq-and-Syria-Has-Surged-Since-October-.jpg

De länder sunnimuslimska legosoldater kom från, även Sverige har bidragit med soldater

Övriga grupper som var i opposition

De som beskrivits var de stora grupperna. Förutom dem fanns flera mindre grupper.

  • Muslimska brödraskapet, som angripit Al Assads styre tidigare. Organisationen var förbjuden i Syrien sedan 1980 och finns på många ställen i arabvärlden. De blev aldrig någon viktig part i inbördeskriget.
  • Al-Quida fanns med men inte i någon större utsträckning. Al-Quida är så lik ISIS och al Nusra fronten att anhängare glider mellan organisationerna utan problem.
  • Coalition of Secular and Democratic Syrians, som innehöll många minoritetsgrupper.
  • Syrisk turkmenska samlingen, samt motståndarna: Syrisk turkmenska blocket som var för Al Assads styre
  • SNDC eller Syrian National Democratic Council, som strävade efter att avsätta Al Assad men inte göra några andra större förändringar i Syrien.
  • SRGC eller Syrian Revolution General Commission, som var överorganisation för 40 mindre grupper som slogs mot Al Assad
  • Hizb ut-Tahrir som kämpade för en allmän islamifiering av Mellanöstern. Den grundades 1953 och finns på många ställen i arabvärlden.

Totalt fanns över 100 olika smågrupper som kämpade mot Al Assad. Nästan alla var sunnimuslimska.

Vad hände 2012, när kriget började?

Situationen i Syrien 3:e november 2012

Situationen i Syrien 3:e november 2012
*Blått = pågående strider
*Grönt = områden som hålls av regeringen
*Brunt = områden som hålls av rebellerna
*Gult = områden som hålls av kurdiska trupper


Under februari 2012 bombarderades Homs i landets västra del eftersom rebeller byggt upp ett fäste i stadsdelen Baba Amr. Beskjutningen varade en månad innan rebellerna flydde. De lämnade över 700 döda efter sig. Rebellsidan saknade flygvapen och Al Assad var snabb med att använda attackhelikotrar mot rebellerna.

Juli 2012 bestämde internationella röda korset och röda halvmånen att det officiellt var inbördeskrig i Syrien. Då hade fler än 20 000 personer dött i striderna.

Regeringsstyrkorna kritiserades efter att ha genomfört flera massakrer på oskyldiga civila. Maj 2012 avrättades t.ex. 108 civila i staden Houla, varav 49 av dem var barn. Den, och liknande, händelser gjorde att man försökte stoppa all handel med krigsmateriel till Syrien genom olika FN beslut, men eftersom både Kina och Ryssland hela tiden la in sina veton hände ingenting. Syrien har alltid varit en av Rysslands främsta kunder vad det gäller att köpa vapen.

I augusti 2012 anföll rebellerna både huvudstaden Damaskus och landets näst största stad Aleppo vilket tvingade regeringssidan till ett fullskaligt motangrepp som skördade tusentals dödsoffer bland de dåligt beväpnade motståndarna.

Striderna tvingade folk på flykt, oavsett vilken sida man stödde, och man tror att så mycket som en miljon människor drevs på flykt inom landet och 200 000 flydde till andra länder, främst Turkiet, Libanon och Jordanien.

Var var kurdernas roll i striderna?

ypg_women.jpg

YPG trupper

Juli 2012 drabbade kurdiska YPG samman med Al Assads styrkor vid staden Kobane, där kurderna vann. Detta var startskottet för kurdernas kamp för att erövra en större del av Syrien och vid årsslutet hade man samlat ihop åtta brigader med kurdiska soldater som erövrade stad efter stad i norr. Kurdernas mål var inte att erövra Syrien, utan att ta över så mycket som möjligt av norra Syrien för att koppla ihop de områdena med de kurdiska områdena i norra Irak för att på så vis skapa ett nytt Kurdistan. Med den grundtanken blev kurderna en part i kriget som inte samarbetade med rebellerna och inte heller regeringsstyrkorna.

Rebelloffensiven november 2012 - april 2013

fakta-suriah.jpg

Aleppo 2012

Rebellerna vann mer och mer mark, speciellt i norra Syrien. Rebellerna saknade flygvapen, istället anföll de flygfält och helikopterbaser för att förstöra Al Assads flygvapen på marken. Något som lyckades bra. Framgång följde på framgång och rebellerna lyckades erövra mycket tungt krigsmateriel från Al Assads styrkor, som stridsvagnar och artilleripjäser. Städer erövrades från regeringssidan från Medelhavets kust ända bort till gränsen mot Irak.


syria-AP395836068684.jpg

Rebellsoldater vid Taftanaz

Januari 2013 erövrade al-Nusra fronten militärbasen Taftanaz och fick tag på så mycket krigsmateriel: stridsvagnar, granatkastare och till och med helikoptrar, i sådan mängd att det ansågs vara en vändpunkt i kriget. Under kort tid därefter tog rebellerna omkringliggande städer med hjälp av erövrat krigsmateriel. Rebellerna verkade vara oövervinneliga i norr. Man fortsatte vidare till Raqqa, den viktigaste staden i centrala Syrien. Striderna var hårda, men inte heller Raqqa kunde stå emot rebellerna.

25/3 gick rebellerna slutligen till attack på allvar mot huvudstaden Damaskus. Bombardemanget från rebellernas artilleri var det kraftigaste under kriget. Trots häftiga strider kunde inte rebellerna tränga särskilt långt in i stadskärnan som förvarades av Al Assads trupper.

Motoffensiven 2013

Regeringsstyrkorna anföll de städer rebellerna tagit mellan Aleppo och Damaskus och öppnade på så vis upp vägen för transporter till de hårt ansatta soldaterna i Aleppo, Syriens viktigaste stad i norr. Rebellerna försökte ta tillbaka olika viktiga platser, men kunde aldrig behålla dem någon längre tid. I Maj erövrade Al Assads styrkor staden Homs och delade på så vis upp rebellernas styrkor i två olika delar. En i norr och en i söder. Fram till oktober 2013 böljade striderna fram och tillbaka utan några större förändringar.

Under oktober anslöt Hizbollah gerilla från Libanon till Al Assads styrkor i söder, tillsammans med al-Abbas brigaden, shiamuslimsk gerilla från Irak och Damaskus. Med hjälp av regeringsstyrkorna anföll de rebellerna, från Golanhöjderna och Daraaa ända bort till irakiska gränsen, vilket drev rebellerna norrut. Bit för bit återtog Al Assad södra Syrien.

Giftgasattacken

Augusti 2013 använda Al Assad giftgasen sarin mot rebellställningar utanför Damaskus. Mängder av rebeller dödades eller skadades svårt och regeringsstyrkorna kunde återerövra området utan förluster. Det var första gången giftgas användes i kriget och Al Assad fördömdes internationellt.

3anzehWalo6aret-deadkids.jpg

Döda barn efter giftgasattacken

Men var det verkligen Al Assad som använde gasen? Information från annat håll pekar ut rebellerna som användare av gas mot sina egna för att få mer internationell hjälp. Inget tyder på att Al Assad haft tillgång till nervgas eller annan giftgas, medan Saddam Hussein, när han var ledare för Irak, använde senapsgas mot den kurdiska delen av befolkningen. Många soldater från Saddam Husseins tid hade anslutit sig till rebellsidan. Ingendera sidan har tagit på sig ansvaret för attacken, båda skyller på den andra.

Rebellerna och ISIS

ISIS, eller Islamiska Staten i Irak och Syrien började erövra de tömda områdena i Syriens inre under 2013 men det var inte förrän de erövrade gränsstäderna Azaza och Atme, vid Turkiska gränsen, från FSA som det blev strid på allvar mellan rebellerna och ISIS. De olika rebellstyrkorna anföll ISIS på alla fronter och drev dem österut, men ISIS fick förnyat stöd från Irak och bet sig slutligen fast i staden Raqqa som de erövrat från rebellsidan i början av 2014.

isil1.jpg

ISIS

2014

Under 2014 satsade Al Assad på att säkra kusten. Rebellerna lyckades erövra städer och byar för en tid men lyckades aldrig behålla dem. Samtidigt som rebellerna pressades av regeringssoldater från söder anfölls de av ISIS från öster och kurderna från norr. Länderna i väst var tveksamma till att skicka krigsmateriel till rebellerna eftersom det gång på gång visat sig att det fortsatt från Syrien till islamister som al-Quida i andra delar av arabvärlden.

Sommaren 2014 hade ISIS krigslyckan med sig i Irak och vann stora segrar över irakiska armén vilket gav ISIS erövrat krigsmateriel i massor, framförallt från USA. Andra källor hävdar att USA ställde upp förråd som ISIS lätt tog över i utbyte mot att ISIS skulle anfalla områden kontrollerade av Al Assad i Syrien.

_86989487_4a583c84-6dfb-49a5-b6d6-7c234e5bfe81.jpg


Med hjälp av krigsmateriel från Irak erövrade ISIS viktiga områden i Syrien, bland annat Syriens största oljefält. ISIS fortsatte med den strategin och erövrade i första hand syriska oljefält, och inte städer. Eftersom oljefälten hölls omväxlande av regeringstrupper och rebeller hamnade ISIS i strid med bägge sidor i kriget. Oljan fraktades ut till Turkiet där den sedan såldes på svarta marknaden och gav ISIS enorma inkomster, pengar de kunde köpa mer vapen för. USA försökte få Turkiet, ett NATO land, att stänga gränsen, men Turkiet vägrade.

USA hamnade i en otrevlig sits när det blev uppenbart att de stödde bägge sidorna i konflikten mot al-Assad. Speciellt otrevligt blev det när det var uppenbart att USA indirekt gav militär hjälp till al-Quida i Syrien samtidigt som USA stödda trupper stred mot al-Quida i Afghanistan.

I det läget började USA istället att dra tillbaka allt stöd till rebellsidan och istället ge sitt stöd till kurderna för att hjälpa dem att erövra områdena i norra Syrien och på det sättet stänga av möjligheterna för ISIS att köra sina tankbilar med olja till Turkiet.

Valet 2014

Mitt under brinnande krig bestämde Bashar Al Assad att man skulle ha ett fritt val i Syrien för första gången, men bara de inom regeringskontrollerat område fick rösta. Al Assad vann med nästan 90 % av rösterna.

300px-2014_Syrian_presidential_election_day_in_Damascus_(3).jpg

De tre kandidaterna, alla från Baath-partiet

USA

23 september 2014 gick USA in som aktiv deltagare i kriget mot ISIS utan att fråga Al Assad i Syrien om tillåtelse, och amerikanskt flyg tillsammans amerikanska Tomahawk missiler började angripa ISIS ställningar i centrala Syrien. Attackerna utfördes främst runt Raqqa som var ISIS huvudstad i Syrien, men även runt Kobane som hölls av kurderna men var under attack av ISIS. Al Assad blev upprörd och krävde att USA skulle hålla sig utanför Syrien. Att utan tillstånd bedriva krig inom Syriens territorium ansåg han vara en krigshandling.

2015 och slaget om Idlib

Screen-Shot-2015-03-28-at-4.03.12-PM-620x330.png

Islamistrebeller utanför Idlib

2015 slogs flera olika rebellgrupper i, och omkring, staden Idlib väster om Aleppo. Oenighet mellan ledarna för de olika grupperna gjorde att rebellgrupperna gav sig på varandra. Al-Nusra fronten stod slutligen som vinnare och genom striderna fick de kontroll över mängder av amerikanskt krigsmateriel som ursprungligen getts till FSA, Fria Syriska Armén. Risken för att den utrustningen skulle skickas vidare till islamister i Mellanöstern var stor. Speciellt när mycket pekade på att ISIS faktiskt gett sitt stöd till al-Nusra för att bekämpa de andra rebellgrupperna. Dessutom samarbetade al-Nusra och al-Quida nära varandra.

Även om det officiellt var "rebeller" som slagits i norr, visade det sig snart att det främst varit rebeller med islamistiska motiv som slagits, och segrat, i norra Syrien. Norr hade blivit mer islamifierat genom deras segrar. I södra Syrien slogs den mer västvänliga FSA gerillan, hårt pressad av både ISIS, andra rebellgrupper, Hizbolla från Libanon och Al Assads regeringsstyrkor.

Palmyra

_85149639_028683937-1.jpg

Några av byggnaderna innan ISIS sprängde dem

Sommaren 2015 erövrade ISIS den uråldriga staden Palmyra med sina ovärderliga konstskatter och byggnader. Hundratals civila avrättades och byggnader med flertusenåriga konstverk sprängdes i bitar för att förse ISIS med pengar när resterna såldes på den svarta marknaden för antik konst. ISIS jagades ut ur staden efter en tid men återvände våren 2017 och fortsatte att spränga ovärderliga byggnadsverk i småsmulor för försäljning. Den perioden var kort och redan i mars samma år jagades de ut ur Palmyra igen.

September 2015, Ryssland bjuds in av Al Assad att hjälpa till i kriget

1016_2015_en.jpg

Ryska attackhelikoptrar i Syrien

Al Assad hade ingen möjlighet att stoppa USA:s operationer i Syrien. Istället bjöds Vladimir Putin in av Al Assad för att hjälpa honom, och därför drogs Ryssland in i inbördeskriget hösten 2015. Ryssarna gav Al Assad sitt fulla stöd och påbörjade en aggressiv kampanj av flygattacker mot ISIS och al-Nusra fronten, men anföll också USA stödda rebellgrupper som SNA. Alla sågs som fiender till regeringen. Kryssningsmissiler avlossades från ryska fartyg i Medelhavet och träffade mål långt in in Syrien. Samtidigt påbörjade Al Assad en framryckning med soldater på marken mot ISIS och olika fästen som hölls av rebeller stödda av USA och Saudiarabien.

Samtidigt som Ryssland påbörjade luftattackerna gav Barack Obama order om att kurderna i norr skulle ges möjlighet att erövra de områden i norr som försvagades av ryssarnas attacker. Genom Rysslands och kurdernas gemensamma ansträngningar stoppades ISIS upp, leveranserna av olja till Turkiet avbröts i princip helt och hållet och ISIS soldater tvingades tillbaka från de delar av de större städerna de redan erövrat.

På kort tid förstörde ryska attackplan fler än 500 tankbilar, ägda av ISIS och minskade den olagliga försäljningen av olja drastiskt.

1_57826fe61649d.png

ISIS-ägda tankbilar


Ett växande problem var att rebellerna använde amerikanska vapen mot syriska trupper med ryska vapen. Det blev som ett krig mellan USA och Ryssland, fast på distans. När USA beordrade sitt och sina allierades flyg att anfalla oljefält skickade Ryssland in en skarp protest eftersom den taktiken gjorde oljefälten oanvändbara under lång tid efter att regeringsstyrkorna återtagit dem.

Fighter.jpg

Brittiska Tornadoflygplan på väg att bomba Omar oljefält

När engelskt flyg började bomba oljefält i det inre av Syrien kom de i kontakt med ryskt flyg. Inget allvarligt hände vid det tillfället, men England utfärdade en order att engelska piloter fick skjuta ner ryskt flyg utan att fråga flygledningen först. Vladimir Putins svar var att "det första land som sköt ner ett ryskt flygplan skulle bli samma land som Ryssland startade krig mot". Inga ryska plan sköts ner av USA, Frankrike eller England under kriget.

USA ledda flygattacker flög aldrig över regeringskontrollerat område. En orsak till det är att man vet att Syrien har ett av världens mest moderna luftvärnsrobotsystem, tillverkat och sålt av Ryssland. Det skulle också kunna förklara varför inte NATO försökt påverka landet med flygangrepp på det sätt man gjorde mot Libyen, eftersom det skulle vara självmord för de piloter som flög inom räckvidd för luftvärnsrobotarna.

Film som visar de ryska luftvärnsrobotarna i Syrien

Augusti 2016, Turkiet går in i Syrien

n-TURKEY-COUP-ATTEMPT-large570.jpg

Statskupp i Turkiet 2016

Juli 2016 drabbades Turkiet av en statskupp. Erdogan skulle avsättas. Kuppen misslyckades. Efteråt har det framkommit att Ryssland fått fram information om statskuppen och tipsat Erdogan i förväg. Han var förvarnad och kunde gå till motangrepp. Mycket tyder på att USA låg bakom delar av statskuppen. Orsaken till det var att USA var trött på Turkiets inofficiella samarbete med ISIS och fientliga inställning till kurderna. Istället ville de ha en annan president som var mer vänligt inställd till kurderna.

Statskuppen gjorde att Erdogan minskade samarbetet med USA och började ta fler egna beslut kring kriget i Syrien. I augusti trängde turkiska soldater in i Syrien norrifrån där de sedan anslöt sig till turkiskvänliga rebeller. Officiellt var de på väg att anfalla ISIS inne i Syrien men inofficiellt ville de minska kurdernas territorium i norra Syrien. Det tog inte många dagar innan turkiska NATO trupper anföll kurder stödda av USA. USA gav bägge sidor uttryckliga order att dra sig tillbaka från varandra. Kurderna stannade upp och förstärkte sina erövrade städer medan turkarna fortsatte in i Syrien trots Al Assads protester. USA lovade att inga kurder skulle få befinna sig väster om Eufrat, men det var inget som kurderna lyssnade på, just då. Kravet finns fortfarande med som en del av fredsprocessen i Syrien.

RTX2XITU-570.jpg

Turkiska trupper på väg mot Raqqa

2017 slaget om Raqqa

Under slutet av 2016 förberedde USA sina trupper i SDF och kurdiska YDP. Totalt 30 000 man skickades mot ISIS främsta fäste i Syrien, Raqqa. Striderna blev hårda men redan i januari var allt motstånd runt Raqqa krossat. Sedan gick det trögare. Raqqa håller fortfarande stånd och ISIS biter sig fast trots att de är omringade (mars 2017). Det cirkulerar uppgifter om att amerikanska marinkåren skall gå in som spljutspets mot Raqqa och samtidigt bli de första amerikanska soldaterna som slåss på Syrisk mark, men inget officiellt erkännande har getts av USA:s nya president Donald Trump.


Flyktingkatastrofen

Alan_Kurdi_lifeless_body.jpg

Alan Kurdi drunknade i Mwedelhavet


Kriget i Syrien har skapat en flyktingkatastrof. Vi får gå tillbaka till början av andra världskriget för att hitta något liknande i Europas historia. Före kriget bodde 23 miljoner människor i Syrien. I dag är halva Syriens befolkning på flykt. De allra flesta – fyra miljoner – som har lämnat landet befinner sig i grannländerna Turkiet, Jordanien och Libanon. Två miljoner av flyktingarna är barn.

Flyktingar som vill ta sig till Europa kan inte bara att sätta sig på ett plan hit, även om man egentligen har rätt till asyl. De har visserligen rätt att få skydd i EU – men bara om de ansöker på plats i ett EU-land.

Fram till 2015 kunde flyktingarna ta sig til EU genom att fly genom Turkiet, vidare in till Balkan och Grekland. Men den vägen stängdes när alltför många flyktingar strömmade in i ett Europa som inte var beredda på den mängd som kom.

refugees.jpg

Den enda möjlighet som återstår är att ta sig in i EU illegalt. Familjer säljer allt de äger för att betala flyktingsmugglare uppemot hundratusen kronor per person för att smugglas in i Europa. Den vanligaste vägen är över Medelhavet, men den är inte ofarlig. 2015 hade runt en miljon människor flytt över Medelhavet från kriget. Över 3600 av dem kom aldrig fram, utan dog på vägen.

De Europeiska länder som tog emot flest flyktingar 2014 var:

  • Tyskland: 202 645
  • Sverige: 81 180
  • Italien: 64 625
  • Frankrike: 64 310
  • Ungern: 42 775

Ändå är detta småpotatis om man jämför med Syriens grannländer som tagit emot flera miljoner krigsflyktingar trots att de är mycket fattigare än de Europeiska länderna.

i.img?u=http%3A%2F%2Fnewsrepmedia.blob.core.windows.net%2Fimage%2F2015-10%2F50183482_01_d-512x431_f-0_c-256x215.jpg

Källor

https://en.wikipedia.org/wiki/Syrian_Civil_War

https://en.wikipedia.org/wiki/Bashar_al-Assad

https://en.wikipedia.org/wiki/Syrian_National_Council

https://en.wikipedia.org/wiki/Syrian_opposition

http://www.telegraph.co.uk/news/2016/10/06/russian-air-defence-missiles-would-respond-if-us-launches-air-st/

http://www.express.co.uk/news/world/611326/RAF-given-all-clear-shoot-down-Russian-aircraft

http://www.svt.se/nyheter/utrikes/darfor-misslyckades-statskuppen-i-turkiet

https://www.nytimes.com/2016/08/03/world/europe/turkey-coup-erdogan-fethullah-gulen-united-states.html

http://paflykt.aftonbladet.se/

Personliga verktyg