Åtgärder

Malmer

Från Skolbok

Kawah-Ijen Indonesia The-sulfur-mine-at the-floor-of-the-crater-01.jpg

Malmer som innehåller metaller kommer alltid ifrån någon form av vulkanisk aktivitet.

Ibland innehåller själva lavan metaller. Det är speciellt peciellt vanligt med järnmalm. Då lägger sig malmen i botten av magmakammaren i vulkanen, eftersom malmen vanligtvis är tyngre än berget runtomkring.

Ofta smälter metallerna ur sin ursprungliga sten genom högt tryck och hög värme tillsammans med vatten. Vattnet och ångan drivs uppåt i sprickor ovanför magman tillsammans med metallerna och när det svalnar stannar metallen i sprickorna. Är det en litosfärplatta kan den knådas ihop under sin färd neråt i jordens inre, nya metaller smälts och tvingas upp i gamla sprickor tillsammans med vatten och ånga, och på det viset koncentreras om och om igen. Detta är vanligt bland mer lättsmälta metaller som guld, silver, koppar och tenn.

Slutligen är det vanligt med malmbildning när lava sprutar ut ur vulkaner under vattnet runt öbågar. Kallt havsvatten sipprar ner i sprickor i jordskorpan. Där värms det upp av magma som finns en liten bit längre ner i jordskorpan. Ångan ochdDet överhettade vattnet löser ut metaller ur berget och lavan. När sedan vattnet trycks ut på havsbottnen igen kyls det ner och metallerna fälls ut på havsbottnen i sänkor där metallerna koncentreras innan de täcks med sediment. Sveriges viktigaste malmfält, Skelleftefältet, har bildats just på det viset.

Under bronsåldern gjordes vapen och redskap av brons, en blandning av metallerna koppar och tenn.

Tennmalm

Tennmalm är ovanligt i Europa. Det är egentligen bara i sydvästra England och i bergen mellan Tjeckien och Tyskland man kunde hitta tennmalm under bronsåldern. Ursprunget är kassiteritmalm. Men malmen hittades som sten och grus längs bäckarna. Då kassiteriten är mycket mörkare än andra stenar i området var det lätt för bronsålderns malmletare att söka fram just tennmalmen.

kassiteritmalm

Kassiterit, Australien


Kopparmalm är vanligare än tennmalm. Under bronsåldern fanns en hel del stora kopparfyndigheter runt Medelhavet. Ön Cypern var känd för sina koppargruvor. De främsta källorna till koppar då var mineralen Malakit och Azurit. De är skarpt gröna och blå, vilket gjorde dem lätta att finna.

malakit Azurit

Malakit från Polen - Azurit (blå) på malakit (grön) från USA

Under stormaktstiden var vår svenska Falu koppargruva världens största och viktigaste koppargruva. 2/3 av all koppar i Europa bröts i den gruvan i form av mineralet kopparkis.

kopparkis

Kopparkis, det gula på stenen. från USA


Järnmalm

Järn hittas i tre olika former: svartmalm, blodstensmalm och myrmalm. Svartmalm, eller magnetit, är svart till färgen, som namnet säger. men den är också magnetisk och tyngre än väntat att hålla i. Genom att slå loss små bitar från en malmsten och se om de fastnar på en magnet kan man snabbt avgöra om det är svartmalm man hittat. Blodstensmalm. hematit, kan vara svart den med, men är oftast brunröd i färgen. Den är inte magnetisk. Om man ristar ett streck med något vasst som en kniv i blodstensmalmen blir repan blodröd. Därav namnet. Blodstensmalmen är också den ovanligt tung att hålla i.

magnetit hematit

Magnetit och hematit

Under järnåldern och faktiskt ända in på 1900-talet var insamling av myrmalm den främsta källan till järn bland Sveriges bönder. Myrmalm är järn som fällt ut i syrefattiga sjöar. Järnet ligger som små platta klumpar på botten. Vanligtvis tog man sig ut på isen på vintern, skrapade upp järnmalmen genom hål i isen med hjälp av skrapor med långa skaft. Myrmalmen torkades och sedan smältes den till järn. Kvalitén var dålig. Järnet dög inte till avancerade vapen som svärd eller ringbrynjor. Däremot var det bra nog för verktyg på gården, gångjärn, hästskor osv. och det var gratis.

myrmalm

Utställning där man ser hur myrmalm (botten) tas upp med långskaftade skrapor


Silvermalm, blymalm och zinkmalm

De tre metallerna silver, bly och zink följer ofta varandra. Där man hittar den ena malmen hittas oftast de andra. Så var det t.ex. i Sala silvergruva där man bröt blyglans och zinkblände under stormaktstiden. Silvret fick man med på köpet.

blyglans zinkblände

Blyglans, USA - zinkblände


Guldmalm

Sverige har mycket guld i sin berggrund. men det går knappt att sitta vid en bäck och vaska guld i Sverige. Vårt guld finns inbäddat i berg och måste sprängas fram ur gruvor. Finland däremot har visserligen mindre mängd guld i berggrunden men mer som har eroderat loss och hamnat i bäckar och åar som små guldklimpar. Om man vill vaska fram eget guld finns det ingen bättre plats att åka till i hela Europa än Finska lappmarken.

Ofta följer guld med i samband med att kvartsådror bildas. Därför är flera av jordens rikaste guldgruvor också kopplade just till kvartsförekomster.

kvarts med guld guldvaskning

Kvarts med guld - guldvaskning


Källor

Physical Geography, Tom L. McKnight 6th ed. 1999, ISBN 0-13-950445-1

http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/geologi/bergarterochmalmer/malmerochmalmbildning.349.html

http://www.ebhportalen.se/Sv/Inventeringsrapporter/Falu%20gruva%20och%20tillh%C3%B6rande%20industrier.pdf


Bildkällor

Alla bilder är från Wikimedia utom:



Åter till geografibokens register