Nordiska språk
Från Skolbok
Norden består av länderna: Sverige, Norge, Finland, Danmark och Island. Till Danmark hör även ögruppen Färöarna och Grönland.
Inom norden talar vi ett flertal språk som är besläktade med varandra, men också språk som inte alls har med varandra att göra. Man brukar tala om olika ”språkgrenar”.
Innehåll
Början
Språkgrenen med nordiska språk kan man säga börjar med vikingarna, eller åtminstone det nordiska språk som de norska och danska vikingarna talade. Dessa vikingar reste västerut och befolkade öar mellan Storbritannien och Nordamerika. När vikingatiden sedan tog slut fick dessa öar sällan kontakt med omvärlden och språket konserverades. Det är därför man säger att de äldsta varianterna av de nordiska språken är färöiska och isländska. En färöing kan prata lika lätt med en islänning som en svensk kan tala med en dansk. Bara drygt 300 000 personer talar isländska och islänningarna har gjort allt vad de kunnat för att försöka bevara sitt språk och de är mycket uppfinningsrika vad det gäller att hitta på nya isländska ord istället för att få in lånord i språket.
Norskan
Sveriges svenska och Danmarks danska utvecklades ofta i kontakt med andra språk. Därför finns det en mängd lånord på både latin, tyska, franska och engelska i våra språk. Norskans historia är litet annorlunda beroende på att Norge varit underställt både Danmark och Sverige under långa perioder i historien. I Norge finns två språk: nynorsk och bokmål. Bokmål är det vanligaste språket i Norge och språket har utvecklats från det danska skriftspråket som var det enda officiella skriftspråket i Norge fram till 1885. Nynorskan däremot utvecklades från mitten av 1800-talet när en man som hette Ivar Aasen åkte runt och intervjuade de gamla för att få grunden till ett genuint norskt språk, utan influenser av danska och svenska. I dagsläget talar ungefär 10% av befolkningen på drygt 5 000 000 nynorska, och detta främst i de västliga landskapen. I skolan får barnen lära sig bägge språken.
Danskan
Ofta tycker vi svenska att danskan är svår att förstå när den talas, men desto enklare att först i skriven form. Det är inte så konstigt eftersom vi delar ungefär 90% av de skrivna orden med danskan. Före 1500-talet var danskan och svenskan ganska lika, men därefter har det skett stora förändringar. Under 1700-1800 talet blev danskan ett helt eget språk och så dominant att även svenskan fick en del danska lånord. Danmark är ett litet land, bara 6 miljoner personer talar danska, och påverkan från den danska som talas i Köpenhamnområdet har varit så stor att i dagsläget håller alla danska dialekter på att försvinna. Förutom i Danmark talar man danska på Grönland och Färöarna. Island, som var en del av Danmark förr, har fortfarande danska som ett obligatoriskt språk som barnen skall lära sig i grundskolan.
Finskan och Finlandssvenskan
Svenskan har en mängd dialekter som uppstått när många människor bott avskilda under en längre tid. Dialekter är roligt, men tyvärr försvinner de mer och mer när alla kan lyssna på ”rikssvenska” på TV och radio. En av de mer speciella dialekterna är finlandssvenskan. Under lång tid var Finland en del av Sverige. År 1809 förlorade vi Finland till Ryssland och förutom att det innebar en fruktansvärd förlust i landyta, gjorde det också att den svenska som talades i Finland inte ändrades på samma sätt som I Sverige utan man behöll och ändrade många ord. Därför är just den dialekten väldigt speciell.
Finskan är annorlunda och kommer från en språkstam som heter finsk-ugriskan. Förutom finskan finns också nord- och sydsamiska i Norden som tillhör samma gren på språkträdet. Även om det finns ett släktskap, är finskan och de samiska dialekterna så skilda från varandra att man inte längre förstår varandra. Biskopen i Åbo, Mikael Agricola, har kallats den finska skriftspråkets fader då han publicerade de första tryckta böckerna på finska 1543-1552. Under 1800-talet, när Finland var ryskt, fanns ett stort intresse att skapa en finsk nationalkänsla och man ansträngde sig för att skriva så mycket litteratur som möjligt på finska. De som formade finskan till ett nationalspråk och ett skriftspråk under 1800-talet gjorde också medvetna ansträngningar att ersätta så många utländska ord som möjligt med finska.
Finlandssvenskans utbredning i Finland.
Andra minoritetsspråk
I Sverige finns fem "minoritetsspråk", språk som talas av få men som fått ett erkänt skydd av landets lagar. De är: finska, meänkieli (tornedalsfinska), samiska (samtliga dialekter), romani chib och jiddisch.
Samiskan delas upp i nordsamiska och sydsamiska. Nordsamiskan är den samiska dialekt som talas mest i Norden och man tror att åtminstone 20 000 personer kan tala språket. Sydsamiskan är ett mindre språk. Med sydsamiska inbegrips i vid bemärkelse även umesamiska, den samiska som talats i Lycksele lappmark och i den sydöstra delen av Pite lappmark. Totalt 500 personer talar sydsamiska.
Meänkieli är närbesläktat med finskan. Det kallades förr bl.a. för tornedalsfinska och det har sitt starkaste fäste just i Tornedalen. Man tror att 40 000- 70 000 personer talar meänkieli.
Romani chib har talats av romer och resandefolk i Sverige åtminstone sedan tidigt 1500-tal. Det har varit hemligt för icke-resande och många resande har idag glömt språket. Antalet talare uppskattas till c:a 4,8 miljoner personer i världen, spridda i flera länder.
Det sista officiella minoritetsspråket i Sverige är jiddish som talas av landets ca. 4000 judar. Utanför Sverige talar drygt 3 miljoner till språket.
Det finns några andra minoritetsspråk i Norden. Ett är grönländskan, det språk inuiterna på Grönland talar. Eftersom Grönland tillhör Danmark blir också grönländskan ett nordiskt språk, även om det inte är släkt med övriga nordiska språk alls utan mer med de språk som talas av ursprungsbefolkningen i Kanada. Det finns tre grönländska dialekter; nord-, väst- och östgrönländska. Västgrönländskan är den största och talas på den större delen av västkusten på Grönland. Skriftspråket bygger på den västgrönländska dialekten.
Ett annat är älvsdalskan som talas i Dalarna. Förr ansåg man att det var en dialekt, men eftersom det är så skilt från svenskan betraktas det numera som ett eget språk. Det finns ungefär 3000 personer som talar älvdalska.
Förklaring till kartans färger:
Mörkblå = Finska och meänkieli
Grön = Finska, meänkieli och samiska
Ljusgrön = Finska och samiska
Ljusblå = Finska
Gul = Samiska
(Det finns inte tillräckligt många som talar romani chib eller jiddish i någon enskild kommun för att det skall motivera att något av de två språken blir officiellt minoritetsspråk i någon kommun)
Alfabeten
Isländskan och färöiskans alfabeten:
A Á B D Ð E É F G H I Í J K L M N O Ó P R S T U Ú V X Y Ý Þ Æ Ö
Danska och norska har ett gemensamt alfabete:
A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Æ Ø Å
a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z æ ø å
Finskans alfabete:
A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö
Bokstäverna "c", "x" och "å" används dock rätt sällan i finskan; "x" (ljudet [ks]) brukar skrivas med "ks" t ex taksi (taxi), medan "å" (ljudet [o]) i finskan uttalas identiskt med bokstaven "o", varmed "å" ofta på finska kallas ruotsalainen o (svenskt o). "Å" används endast i svenska namn och liknande.
Det nordsamiska alfabetet:
A Á B C Č D Đ E F G H I J K L M N Ŋ O P R S Š T Ŧ U V Z Ž
Källor
http://sv.wikipedia.org/wiki/Riksm%C3%A5l
http://sv.wikipedia.org/wiki/Nynorsk
http://sv.wikipedia.org/wiki/Danska
http://sv.wikipedia.org/wiki/Sydsamiska
http://sv.wikipedia.org/wiki/Nordsamiska
http://sv.wikipedia.org/wiki/Finska
http://sv.wikipedia.org/wiki/Gr%C3%B6nl%C3%A4ndska
http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%84lvdalska
http://sv.wikipedia.org/wiki/Me%C3%A4nkieli
http://sv.wikipedia.org/wiki/Svensk_romani
http://sv.wikipedia.org/wiki/Romani
http://sv.wikipedia.org/wiki/Jiddisch
http://sv.wikipedia.org/wiki/Sveriges_officiella_minoritetsspr%C3%A5k