Åtgärder

Iran från shahen till Khomeini

Från Skolbok

Version från den 29 november 2022 kl. 10.19 av Ingemar (Diskussion | bidrag)

I samband med andra världskriget avsattes den sittande shahen av Iran och hans son Mohammad Reza Pahlavi sattes in i stället i ett samarbete mellan Storbritannien, Iran och Sovjetunionen. Efter andra världskriget fick Iran ökad självständighet. I samband med detta ökade USA sitt intresse för Iran. Iran hade stora tillgångar på olja och det var viktigt både för USA och Storbritannien att rätten till Irans olja fortsättningsvis hamnade i oljebolag i USA och England.

1951 ändrades detta. Irans premiärminister Mohammad Mosaddegh tog över ledningen av Iran från Shahen och förstatligade oljefälten, vilket innebar att utländska oljebolag fråntogs rätten till oljan. Mosaddegh ville att vinsten från all försäljning av Irans olja skulle stanna i Iran. Främst brittiska oljebolag, som investerat mest i Iran, drabbades hårt. Britterna övertalade USA att hjälpa till i en statskupp i Iran och med amerikanska CIA:s hjälp störtades Mosaddegh 1953, och Pahlavi, som var mer vänligt inställd till USA, Storbritannien och deras oljebolag, återinsattes som högste ledare, eller som shah, över Iran. Från 1971 drog sig Storbritannien sig helt ur Irans politik vilket lämnade total kontroll över Iran till shahen, och i realiteten till USA.

Iran under shahen

Shahen av Iran, Pahlavi, hade utbildat sig i Schweiz och var synnerligen västvänlig, framförallt mot USA. Genom flera reformer förändrade han det iranska samhället så det blev allt mer likt det i Västvärlden. Den mest berömda reformen var Den vita revolutionen på 60-talet där ett modernt vägnät mellan landets större städer byggdes, lantbruket moderniserades, dammar för elförsörjning byggdes och utbildningsnivån ökades rejält för att få bort analfabetismen i landet.

Ekonomin blomstrade. Landet fick in pengar från oljeindustrin samtidigt som exportinkomster från både jordbruket och industrin ökade. Det skapade en rik medelklass som aldrig funnits tidigare i Iran. Medelklassen levde som medelklassen gjorde i andra länder i Västvärlden. Det var ingen skillnad mellan att gå genom en villaförort, bada på en sandstrand eller shoppa i ett shoppingcenter i någon av de större städerna i Iran, jämfört med att göra samma sak i USA, Frankrike eller Storbritannien. Men det fanns också en mycket stor, fattig arbetarklass som inte hade en chans att få samma levnadsstandard som medelklassen - eller för den delen shahen och hans vänner, som levde i ett lyx och ett överflöd få människor ens kunde drömma om.

Den demokratiska revolutionen

Shahens hälsa blev allt sämre i takt med att canceer spred sig i hans kropp. Samtidigt blev muslimska extremister allt högljudda i sina demonstrationer och protester mot shahens förtryck av oliktänkande och den vulgära, västliga livsstil många rika iranier hade.

Shahen lämnade Iran xx för vård utomlands och lämnade istället makten till den nytillträdde premiärministern Abolhassan Banisadr som med "fria händer" fick göra vad han kunde för Irans bästa. Banisadr genomförde flera reformer. Framförallt gav han den fattigare, mer extremistiska muslimska delen av befolkningen större lagliga rättigheter. Många i medelklassen tyckte att Banisadr gjorde ett bra jobb och förväntade sig att hans styre var samma sak som Irans framtid. Medelklassen förstod inte kraften i förhoppningarna om en bättre, islamistisk värld som fanns i den fattiga delen av befolkningen


Den islamistiska revolutionen

Shahen återvände aldrig till Iran. 1979 dog han i magcancer i Schweiz. Detta utlöste en våg av oroligheter i Iran. Banisadr försökte få stopp på problemen men det var för lite, för sent. Ayatolla Khomeini var en islamistisk ledare från Iran som tvingats i landsflykt och var bosatt i Paris i Frankrike. Folket på gatorna i Iran ville ha honom sm ledare, istället för Banisadr.

Khomeini landade på Teherans flygplats 1:a februari 1979 och sattes snabbt in som ledare för landet. Medelklassens vulgära livsstil byttes snabbt mot en som passade sharialagarna i Koranen bättre.Iran fick behålla en premiärminister, men han lydde under ayatollorna och mullorna och fick inte ta beslut som gick mot Koranens bud. Khomeini inrättade en speciell religiös polis som fick rätten att bestraffa folk som bröt mot Koranens bud, direkt vid vägkanten, utan någon rättegång innan.

Den grupp i samhället som drabbades hårdast av omställningen till landets nya ledning var kvinnorna i medelklassen. Från att ha varit respekterade och ha ett fritt liv, för att leva i ett muslimskt land, blev de fråntagna merparten av sina rättigheter, tvingades in i hemmet för att sköta familjen och var tvungna att klä sig strikt enligt shiamuslimernas tolkning av koranen. Den islamistiska revolutionen blev en kalldusch för många i medelklassen. Därför var det främst medlemmar ur den välutbildade medelklassen och de rikaste vännerna kring shahen som flydde först ur Iran. När merparten av landets välutbildade elit försvann lämnades deras arbetsplatser till iranier som tog över arbetsuppgifterna. Inte för att de egentligen kunde dem, utan för att de var islamister som var lojala mot ayatollorna.

I samband med den islamistiska revolutionen drog merparten av världens länder bort sin hjälp och stöd från Iran som i praktiken bara samarbetade med Libanon och Syrien efter att Khomeini tagit över makten i Iran.

Kriget mellan Iran-Irak

Under Khomeinis tid vid makten blev Iran anfallet av grannlandet. Iran försvarade sig tappert. landet hade tillgång till moderna vapen som köpts in av shahen från USA, även om tillgången till reservdelar för reparationer av dessa var begränsad. I kriget utnyttjades speciellt fattiga människor på landsbygden. Deras barn skickades iväg först över minfälten och deras äldre söner gavs ett gevär och användes som kanonmat, när de skickades fram mot fienden för att mjuka upp den innan de reguljära, utbildade soldaterna skickades in. De som oftast sattes i främsta leden var minoritetsfolk i Iran, som armenier och kurder. Det var även därför de som tillhörde den andra flyktingvågen från Iran i första hand inte bestod av iranier, utan av medlemmar av minoritetsgrupper i Iran.


Källor

https://www.britannica.com/summary/Mohammad-Reza-Shah-Pahlavi

https://www.information.dk/2007/07/shahen-khomeini

Bildkällor

Alla bilder från Wikimedia Commons utom: