Landgrabbing

[[File:Ethiopia-farmers-harvest-teff.jpg|800px}}

Etiopiska bönder skördar teff med skäror, som på stenåldern

Landgrabbing betyder att någon tar land, grabbar åt sig det. Och inte vilket land som helst utan markområden det går att odla på. Men vad beror det på?

Det är flera olika faktorer som samverkar:

• Vi blir fler och fler på jorden. Vintern 2022 blev vi åtta miljarder människor på jorden. Vi har aldrig varit så många människor på jorden tidigare. Det är faktiskt så att det lever fler människor på jorden nu, än som någonsin har dött under hela mänsklighetens historia. Alla dessa människor måste äta varje dag, och maten kommer från jorden eller haven, på ett eller annat sätt.
• Vi människor får det allt bättre ställt och vill ha mer och mer kött på bordet. På 1800-talet var det normalt i Sverige att vi åt gröt, välling, lite sill, ibland ägg och mycket smörgåsar med ost under veckan. Kött åt vi på helgen, därför pratar vi än idag om söndagssteken. Numera är det normalt att vi i den rika delen av världen äter kött varje dag, och köttdjur kräver stora ytor mark. Både att vara på rent fysiskt i flera år innan slakt, och fält där foder till djuren odlas.
• Haven är i det närmaste utfiskade och i princip all odlingsbar mark på jorden har odlats upp. Dessutom gör klimatkrisen att mark som tidigare kunnat brukas försvinner när öknar och stäpper ökar i storlek. Det som finns kvar att göra är att endera förvandla mark som egentligen inte lämpar sig för jordbruk till odlingsbar mark, eller förbättra metoderna för odling så att skördarna blir större på de fält och åkrar vi redan har.

Alla dessa faktorer tillsammans gör att länder, företag och rika privatpersoner i den välutvecklade Västvärlden tittar på fattiga områden på jorden för möjligheten att odla grödor i den fattiga delen av världen som sedan kan användas som mat till människor och djur i den rika delen av världen.

Det är detta som är grunden till landgrabbing.

Länder

Det finns nationer som sponsrar landgrabbing på olika vis. Om inte nationen skälv går in med pengar så hjälper landets regering till med pengar och utrustning för att företag i landet ska kunna ta över landområden i den fattiga delen av världen. De länder som utmärker sig mest är Kina, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten. Gemensamt för dessa är att de har stora öknar inom ländernas gränser, och områden som tidigare kunnat odlas men som övergår till öken och stäpp genom klimatkrisen, vilket främst drabbar Kina. Där e är alla i stort behov av ,er odlingsbar mark. Dessutom är samtliga dessa länder rika.

Företag

Det vanligaste är dock att olika företag skaffar sig mark i fattiga länder. Det sker vanligtvis i Sydostasien och Afrika. Men även dåligt utvecklade områden i Europa, som delar av Rumänien, östra Polen, Belarus och Litauen, har upplevt att utländska företa gått in och utnyttjat landområdena för egen vinning.

Privatpersoner

Rika privatpersoner har insett att mark aldrig tappar i värde. Tvärtom ökar värdet med tiden samtidigt som skördarna ger vinst varje år. Eller ger pengar genom att personen arrenderar ut mark till lokala företag i det fattiga landet. Därför arrenderar privatpersoner inte mark, som företag och nationer gör, utan de köper vanligtvis mark eftersom det är en säker investering. Bill Gates, grundaren av Microsoft och operativsystemet Windows, är till exempel en av världens största markägare efter att ha köpt upp odlingsbar mark både i USA där han är landets törsta markägare, och på andra platser i de fattigare delarna av världen under lång tid.

Hur används marken?

Rika företag har råd att transportera: maskiner, konstgödsel, bekämpningsmedel och liknande som tillhör ett modernt jordbruk från de rika länderna till de fattiga länderna. Det allra vanligaste är att markerna odlas upp med majs eller sojabönor. Foderväxter som behövs för att göra våra djur: kor, grisar, lamm, höns och liknande stora och feta i den rika delen av världen. Odling av växter till människoföda är inte alls lika vanligt, men det förekommer. Då främst växtslag som tål lagring, som ris och vete.

Odling av växter som råvara för industrin är också vanligt. Där ingår sockerrör för alkoholtillverkning, bomull för tillverkning av kläder och nedsågning av regnskog för plantering av oljepalmer och gummipalmer. Oljepalmernas olja används i godis, kosmetika och mat. Naturgummi från gummipalmerna används främst i de dyraste varianterna av bildäck eftersom de anses få bättre väggrepp med mer naturgummi i däcken.

Mark används också till djurhållning. I Europa köps sämre mark in för att ha kor på så att de kan ha en plats på att växa till sig före slakt. I varmare länder är det vanligt att ha vilda djur i djurfarmer. I Afrika är det till exempel vanligt att ha antiloper och strutsar instängda tills det är dags för slakt. Liksom det finns lejonfarmer dit jägare från hela världen åker för att få skjuta ett riktigt lejon efter att först betalat dyra licensavgifter till ägaren av lejonfarmen. De här hägnen, som blir både fler och större med tiden, hindrar de vilda djurens flyttvägar, liksom de hindrar nomadiserande herdar och deras kor att röra sig mellan bete och vattenhåll på det sätt de rört sig i flera tusen år.

Varför oroar vi oss?

Vad har det då för betydelse att de rika odlar på de fattigas mark? Det finns en fara i att ett fåtal personer och företag äger odlingsmarken och på det viset både bestämmer vad som ska odlas, om man ska odla alls eller ha kor där, hur den ska odlas och vem som ska få maten från marken. 1% av de rikaste i världen står för 50% av utsläppen av koldioxid, metan och lustgas eftersom de rikas livsstil kräver så mycket mer resurser än de fattiga, som drabbas hårdast av klimatkrisen. Likaså är det så att 1% av markägarna i världen äger 70% av all odlingsbar mark, och denna enda procenten skaffar sig mer och mer mark eftersom de hela tiden blir rikare på de fattiga jordbrukarnas bekostnad. Bönder som en gång brukade marken i Afrika och andra fattiga länder för att odla sin egen mat, men som nu blir anställda för låga löner och dåliga villkor på den nya markägarens fält där de odlar mat de själva inte får äta. De fattiga böndernas låga löner ska istället räcka till att köpa mat till deras familjer. Om det ens finns någon mat att köpa.

En annan fara ligger i att de rika som bara arrenderar marken, de som hyr den för några års odling, inte har något intresse av att vara rädd om jorden de brukar, i fattiga länder där kontrollen är dålig och poliserna lättmutade. Därför är det vanligt att marken förstörts av överdrivet stor användning av konstgödsel och olika gifter mot skadeinsekter och ogräs. När sedan lokalbefolkningen återfår rätten att odla på marken igen, får de inte alls lika stora skördar, om ens några skördar alls, i områden som tidigare gav dem mycket mat.

Källor

https://unric.org/sv/varldens-befolkning-2/

https://www.theguardian.com/commentisfree/2021/apr/05/bill-gates-climate-crisis-farmland