Svensk språkhistoria

Vilka språk är släkt med svenskan?

Det lär finnas ungefär 2 800 språk i världen. De brukar sammanföras till olika språkgrupper eller språkfamiljer. Svenskan hör till de germanska språken. På stamträdet bredvid kan du se vilka språk som är närmast släkt med svenskan. Den östgermanska grenen är avhuggen. Dit hör ett numera dött språk, gotiskan.

Svenskans utveckling

Ett språk förändras ständigt. Nya ord bildas eller lånas in utifrån. Andra kommer ur bruk. Ljuden och uttalen förändras. Uppbyggnaden av meningar och grammatik förenklas eller ändras på annat sätt. Man brukar dela in svenska språkets historia i följande perioder:

*Runsvenska 		(ca 800—1225)

*Äldre fornsvenska 	(ca 1225—1375)

*Yngre fornsvenska 	(ca 1375—1526)

*Äldre nysvenska 	(1526—1732)

*Yngre nysvenska 	(1732—nutid)

*Nusvenska 		(våra dagars språk)

Runsvenska (800—1225)

De äldsta källorna till vårt språk är från vikingatiden och består främst av inskrifter på runstenar. Ofta berättar den kortfattade texten på stenen att en krigare dött i strid och att fadern reste stenen. Längre inskrifter förkommer endast i undantagsfall t.ex. Rökstenen i Östergötland har en lång och delvis svårtolkad text. Orden som förekommer på runstenarna är av två slag:

arvord (som alltid funnits i vårt språk) samt

lånord (främst från latinet som spreds av romarna)

Latinska lånord hade börjat komma till vårt land redan på 200—300-talet, och de blev fler och fler i samband med att svenskarna blev kristna. Sådana latinska lånord är t.ex.: mynt, mur, tegel, källare, köpa, koka, kyrka, djävul, präst, predikan, läxa, skriva, brev.

Äldre fornsvenska (1225-1375)

Var äldsta bok på svenska är Äldre Västgötalagen (1225). Med denna lagbok inleddes den klassiska fornsvenska perioden. Från början hade varje landskap sin lag men på 1300-talet tillkom en lag som gällde för hela riket: Magnus Erikssons landslag. Vid sidan av lagar utgjordes litteraturen av poetiska arbeten och politiska krönikor (Erikskrönikan, omkr. 1335).

Formsystemet var mycket mera utvecklat på denna tid än nu. Ordet fisk kunde t.ex böjas på detta sätt i bestämd form:

*nominativ (grundform) 	fiskr-i,i (fisken)

*genitiv 		fiks-ins (fiskens)

*dativ 		        fiski-nuni (fisken)

*ackusativ 		fisk-in (fisken)

Observera att det är den gamla ackusativformen som lever kvar som vår grundform.

Yngre fornsvenska (ca 1375— 1526)

Under 1300- och 1400-talen spelade Vadstena kloster en viktig roll för utvecklingen av vårt lands kultur och litteratur. Munkarna översatte delar av bibeln och annan religiös litteratur. Vid sidan av den religiösa litteraturen finns från denna tid bevarade riddarromaner, historiska och politiska krönikor samt brev och testamenten.

Uttalsmässigt inträffade viktiga förändringar under denna tid. Långt a övergick så småningom till att uttalas som å.

fornsvenska      yngre fornsvenska 

grata            gråta 

lata             låta

ga	         gå

th som varit ett tecken för läspljud, som i engelskans thing, började nu uttalas som t; dh däremot uttalades som i engelskans they. Många ord skrevs med dubbla bokstäver för utseendets skull, t.ex. kniiff (kniv, s.k. dekorativ stavning). Formsystemet var inte lika utvecklat som under den föregående perioden utan hade förenklats betydligt.

Sveriges handel med tyska Hansan gjorde att många ord lånades in från lågtyskan, dvs, språket i Nordtyskland. Ex. på sådana ord: herre, jungfru, borgare, rådman, lärling, snickare, skomakare, skräddare, kanna, krus, slev.

Äldre nysvenska (1526—1732)

1526 kom den första översättningen av Nya Testamentet till svenska. Den följdes 1541 av hela bibeln, Gustav Vasas bibel. Detta var av så stor betydelse för vårt språk att man brukar räkna nysvenskan från denna tid. Skriften blev nu mer enhetlig än tidigare. Bokstäverna å, ä och ö infördes. Formsystemet var fast och enhetligt utformat. Bibelöversättarna Olavus Petri och Laurentius Andree var från Mälarlandskapen. Det blev därför språket från dessa landskap som kom att prägla bibelöversättningen och därmed språket i hela riket i och med att Bibeln sedan spreds över landet. Detta var början till ett gemensamt riksspråk.

Den svenska bibelöversättningen 1541 (Gustav Vasas bibel) innebar på många sätt en stabilisering av det svenska språket. Observera att gh uttalades svagt väsande ungefär som danska tillbage, dh som th i engelskans they.

I samband med reformationen, och 30-åriga kriget längre fram, kom ett antal högtyska lånord (från mellersta och södra Tyskland) in i svenskan, t.ex.: artig, förnäm, beskylla, ordna, skaffa, främling, bundsförvant, häxa.