Åtgärder

Svensk språkhistoria

Från Skolbok

De germanska språkens språkträd.


Vilka språk är släkt med svenskan?

Det lär finnas ungefär 2 800 språk i världen. De brukar sammanföras till olika språkgrupper, språkfamiljer eller språkträd. Svenskan hör till de germanska språken. På språkträdet till höger kan du se vilka språk som är närmast släkt med svenskan. Den östgermanska grenen är avhuggen. Dit hör ett numera dött språk, gotiskan.

Svenskans utveckling

Ett språk förändras ständigt. Nya ord bildas eller lånas in utifrån. Andra kommer ur bruk. Ljuden och uttalen förändras. Uppbyggnaden av meningar och grammatik förenklas eller ändras på annat sätt. Man brukar dela in svenska språkets historia i följande perioder:

*Runsvenska 		(ca 800—1225)

*Äldre fornsvenska 	(ca 1225—1375)

*Yngre fornsvenska 	(ca 1375—1526)

*Äldre nysvenska 	(1526—1732)

*Yngre nysvenska 	(1732—nutid)

*Nusvenska 		(våra dagars språk)

Runsvenska (800—1225)

Det yngre runalfabetet.
Text:Gynna reste denna sten efter Saxe, Halvdans son.

De äldsta källorna till vårt språk är från vikingatiden och består främst av inskrifter på runstenar. Man skrev säkert på annat som trä och ben, men det mesta av det materialet har ruttnat bort förlänge sedan. Ofta berättar den kortfattade texten på runstenarna att en krigare dött i strid och att en släkting reste stenen. Längre inskrifter förkommer endast i undantagsfall t.ex. Rökstenen i Östergötland har en lång och delvis svårtolkad text. Orden som förekommer på runstenarna är av två slag:

arvord (som alltid funnits i vårt språk) samt

lånord (främst från latinet som spreds av romarna)


Om du ser på bilden med det yngre runalfabetet till höger ser du att vissa runor påminner om vår traditionella skrift, t.ex. runtecknen för f, r, i, s, b. Lägg märke till att det fanns två R-ljud och ett läspljud (þ) som i engelskans thing. Man kan tro att runorna är ursprungliga för oss i Norden, men egentligen är det ombildningar av grekiska och latinska bokstäver som nordbor kommit i kontakt med på färder söderut i Europa. Det finns ett äldre med 24 tecken och ett yngre runalfabete med 16 tecken.

Latinska lånord hade börjat komma till vårt land redan på 200—300-talet, och de blev fler och fler i samband med att svenskarna blev kristna. Sådana latinska lånord är t.ex.: mynt, mur, tegel, källare, köpa, koka, kyrka, djävul, präst, predikan, läxa, skriva, brev.

Äldre fornsvenska (1225-1375)

Skånelagen, från år 1225-1250

Var äldsta bok på svenska är Äldre Västgötalagen (1225). Med denna lagbok inleddes den klassiska fornsvenska perioden. Från början hade varje landskap sin lag men på 1300-talet tillkom en lag som gällde för hela riket: Magnus Erikssons landslag. Vid sidan av lagar utgjordes litteraturen av poetiska arbeten och politiska krönikor (Erikskrönikan, omkr. 1335).

Formsystemet var mycket mera utvecklat på denna tid än nu. Ordet adjektiv och substantiv, som t.ex. ordet fisk, kunde böjas på detta sätt i bestämd form, precis som i tyskan:

*nominativ (grundform) 	fiskr-i,i (fisken)

*genitiv 		fiks-ins (fiskens)

*dativ 		        fiski-nuni (fisken)

*ackusativ 		fisk-in (fisken)

Observera att det är den gamla ackusativformen som lever kvar som vår grundform.

Yngre fornsvenska (ca 1375— 1526)

Roland.jpg

Bild ur eposet Rolandskrönikan från 1300-talet


Under 1300- och 1400-talen spelade Vadstena kloster en viktig roll för utvecklingen av vårt lands kultur och litteratur. Munkarna översatte delar av bibeln och annan religiös litteratur. Vid sidan av den religiösa litteraturen finns från denna tid bevarade riddarromaner, historiska och politiska krönikor samt brev och testamenten.


Uttalsmässigt inträffade viktiga förändringar under denna tid. Långt a övergick så småningom till att uttalas som å.

fornsvenska      yngre fornsvenska 

grata            gråta 

lata             låta

ga	         gå

th som varit ett tecken för läspljud, som i engelskans thing, började nu uttalas som t; dh däremot uttalades som i engelskans they. Många ord skrevs med dubbla bokstäver för utseendets skull, t.ex. kniiff (kniv, s.k. dekorativ stavning). Formsystemet var inte lika utvecklat som under den föregående perioden utan hade förenklats betydligt.

Sveriges handel med tyska Hansan gjorde att många ord lånades in från lågtyskan, dvs, språket i Nordtyskland. Ex. på sådana ord: herre, jungfru, borgare, rådman, lärling, snickare, skomakare, skräddare, kanna, krus, slev.

Äldre nysvenska (1526—1732)

Psaltaren.

1526 kom den första översättningen av Nya Testamentet till svenska. Den följdes 1541 av hela bibeln, Gustav Vasas bibel. Detta var av så stor betydelse för vårt språk att man brukar räkna nysvenskan från denna tid. Skriften blev nu mer enhetlig än tidigare. Bokstäverna å, ä och ö infördes. Formsystemet var fast och enhetligt utformat. Bibelöversättarna Olavus Petri och Laurentius Andree var från Mälarlandskapen. Det blev därför språket från dessa landskap som kom att prägla bibelöversättningen och därmed språket i hela riket i och med att Bibeln sedan spreds över landet. Detta var början till ett gemensamt riksspråk.

Den svenska bibelöversättningen 1541 (Gustav Vasas bibel) innebar på många sätt en stabilisering av det svenska språket. Observera att gh uttalades svagt väsande ungefär som danska tillbage, dh som th i engelskans they.

I samband med reformationen, och 30-åriga kriget längre fram, kom ett antal högtyska lånord (från mellersta och södra Tyskland) in i svenskan, t.ex.: artig, förnäm, beskylla, ordna, skaffa, främling, bundsförvant, häxa.

Följande text är psaltarens första vers från gamla testamentet.

Nusvenska


1: Lycklig den som inte följer de gudlösa,

inte går syndares väg

eller sitter bland hädare


2: utan har sin lust i Herrens lag

och läser den dag och natt.


3: Han är som ett träd

planterat nära vatten-

det bär sin frukt i rätt tid,

aldrig vissnar bladen.

Allt vad han gör går väl.


4: Inte så med de gudlösa-

de liknar agnar som vinden för bort.

Yngre nysvenska (1732—nutid)

På 1730-talet kom två verk som fick så stor betydelse språkligt sett (men även på annat sätt) att man brukar räkna den yngre nysvenska perioden från och med dem. Det ena var Olof von Dalins veckotidskrift Den svenska Argus (1732) och det andra var Sveriges Rikes Lag (1736).


Under denna period kommer det skrivna språket allt närmare vardagsspråket. Dalin föredrar t.ex. former som bygga, kyrka framför äldre byggia, kyrkhia, och han använder gärna dialektala ord från sin hemtrakt i Halland, t.ex. skräppa (skryta), käft-ring (tattare).


Under 1700-talet inlånades mängder av franska ord. Orden hör hemma inom konst och litteratur, mat och dryck, kläder och toalettartiklar. T.ex.: mosaik, perspektiv, gravyr, dramatik, roman, idyll, biografi, kritik, diné, supé, likör, champagne, dessert, glass, flanell, galosch, kalsonger, paraply, sandal, väst, toalett, frisyr, hotell, affär, butik.


Annons ur tidningen Dalpilen 7 december 1889.

Dalpilen_1889-07-12+Till+Amerika.JPG

Nusvenska

Den svenska som talas och skrivs just nu kallas nusvenska. Nysvenskan däremot omfattar hela perioden från 1526 till våra dagar. Språket har förändrats mycket genom tiderna och förändringar pågår fortfarande. Påverkan från språket i radio och TV och de ökade kommunikationerna har gjort att dialekterna delvis trängts undan.


Ökade krav på effektivitet och snabbhet gör att enkla och koncentrerade ord och uttryck väljs framför långa ord och krångliga meningar. Konversationslexikon har blivit uppslagsbok, frysbox har blivit frys, diskvalificera har blivit diska osv.


Under 1800- och 1900-talen har vi framför allt lånat ord från engelskan. Inlåningen av nya ord pågår alltjämt. Orden berör de flesta områden men särskilt sport, nöjesindustri, umgängesliv, reklam och kommunikationer. T.ex.: sport, rekord, start, match, träna, forward, heat, offside, oldboy, proffs, stopper, gentleman, klubb, musical, twist, pop, snobb, gangster, romans, thriller, helikopter, jetplan, TV, free-style, chips.


Författare

Sverige har, och har haft, mängder med bra författare. För unga människor är säkert Astrid Lindgren känd. Hennes barnböcker har översatts till över 80 olika språk och bl.a. Pippi Långstrump, Emil i Lönneberga och Ronja Rövardotter har blivit kända över stora delar av världen. Den äldre generationen känner bl.a. till Selma Lagerlöf som skrev om den lille pojken Nils Holgersson och hans resa på en gås över Sverige, en bok som användes i skolan som lärobok i geografi. Hon fick nobelpris i litteratur 1909. En annan känd författare var August Strindberg som levde under ungefär samma tid som Selma och blev känd bl.a. för boken Hemsöborna.

Källor

Ung svenska, Rolf och Lilian Falkenland, Biblioteksförlaget 1984 ISBN 91-542-0992-7

Svenskboken, Ann Boglind & Bengt Brodow, Gleerups 1989 ISBN 91-40-60740-2

http://www.bibeln.se/las/2k/ps#q=Ps+1%3A1-150%3A6

Tidningsartikel: http://saxdalen.blogspot.com/2010_07_01_archive.html